Frågan om varifrån ondskan kommer från början är en av de stora frågor som har lyfts genom årtusenden och ännu finns inget annat någorlunda tillfredsställande svar än att vi inte vet, utan vi får räkna med att ondskan alltid funnits.
Jesus Kristus, din och min frälsare, kom på inget sätt undan ondskan han heller. Våra tre evangelister Matteus, Markus och Lukas har alla var sin berättelse om hur Jesus möter ondskan. Markus är väldigt knapphändig men lyckas ändå få med det viktigaste, medan Lukas och Matteus berättar betydligt mera.
Så berättar Matteus:
”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« Jesus sade till honom: »Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.« Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.« Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.” Matteus kapitel 4: 1-11.
Så berättar Lukas:
”Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.« Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.« Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.” Lukas kapitel 4:1–13
Markus evangelium tycker jag är lite kul med sin fåordighet samtidigt som väldigt mycket blir sagt:
”Anden drev honom/Jesus ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.” Markus kapitel 1:12–13
Talet 40 är ett symboliskt tal och betyder ungefär ett obestämt antal dagar. Såsom Israels folk befann sig i öknen i 40 år så befinner sig Jesus i öknen i 40 dagar. Herren Gud vägrar överge sitt folk i öknen även när folket övergav sin Gud. Herren Gud vägrar överge Jesus i öknen men Jesus övergav inte sin Gud.
Kampen mellan ont och gott är inte bara svår idag – den var lika svår då. Högt uppe på ett berg är symbolen för platsen dit ondskan inte når – och när nu Djävulen tillåts att ta med Jesus till den plats dit ondskan inte når, så blir Djävulen där uppe på berget otroligt svår att känna igen. För där uppe på berget borde det vara Herren Gud som talar och inte Djävulen. Alla riken i världen erbjuds Jesus om Jesus faller ner och tillber honom uppe på berget, (honom som borde vara Gud, men som inte är det). Trots det mest försåtliga scenario känner Jesus igen ondskan/Djävulen och låter sig inte förledas.
Det som förefaller lite märkligt är att Lukas evangelium, som är det evangelium som utan konkurrens berättar mest om änglar, är det enda evangelium som utelämnar att änglar betjänar Jesus när Frestaren är färdig med honom, vilket däremot både Markus och Matteus berättar.
Bakom alla tre berättelserna finns perspektivet av att det jordiska brödet, den jordiska maten inte är allt, utan livet är större än så. I 5:e Moseboken kapitel 8 vers 3 berättas om att Herren vill lära sitt folk att människan inte bara lever av bröd utan av allt som utgår från Gud. Såväl Guds ord som Guds bröd. Men här finns ingen uppmaning till svält, den jordiska maten kommer först, därefter ”Stanna inte där” utan upptäck Givaren bakom det som jorden ger - Gud.
Evangelierna har många berättelser om hur Jesus går i närkamp med ondskan. Vad är då ondska enligt bibelns sätt att se? Det är alltid farligt att ge enkla korta svar – men med den risk det innebär skulle jag vilja definiera ondskan på följande sätt: ”Ondskan är allt det som bryter ner/skadar människans relationer till Gud, till medmänniskorna och till jorden/naturen.” Utifrån den definitionen kan vi ställa frågan: ”Spelar jag nån roll i kampen mot ondskan?”. Så får jag gå till mig själv och fundera över mig själv och min roll i kampen mot ondskan. Ibland kan man låta sig nerslås av alla negativa rapporter om vår miljö, om svält och farsoter och sjukdomar, om krig och katastrofer och så kan man tänka: ”Vad kan lilla jag göra åt allt detta?” Då är mitt råd till dig att titta i det lilla sammanhanget på vad du kan göra. Använd gärna evangelierna som berättar om hur Jesus går i närkamp mot ondskan och så får du tänka, att du går inte ensam, Jesus går med dig.
Det dröjer inte särskilt länge efter mötet med Djävulen i öknen innan det är dags att återigen möta det som bryter ner. Inte ens Jesus slipper detta, trots att Djävulen inte fick honom i sitt grepp i öknen. Lukas berättar om hur Jesus en dag får för sig att återvända hem till sin hemstad Nasaret, Lukas evangelium kapitel 4: 16-30:
”Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.” (En berättelse som bara Lukas berättar). Även i synagogan pågår kampen mellan gott och ont. Det leder oss vidare till tanken att Gud inte är reserverad för någon speciell andlig sfär, utan mitt i livet sådant det är på gott och ont, mitt i livet - Gud.
Samme Jesus som avvisas i synagogan i Nasaret, väcker förundran i den närliggande staden Kafarnaum, Luk 4: 31-37:
”Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.” Luk 4: 31-37 (Denna berättelse finns också i Markus evangelium 1: 21-28.) Här blir folk förundrade och upplever makt och myndighet bakom Jesu ord. Två så lika situationer, båda gångerna i en synagoga och ändå så olika.
Vi människor uppfattar olika och ser på olika sätt på samma saker och mitt i allt detta är Gud, så därför, lyft blicken mitt i vardagens trivialiteter. Gör som det står hos profeten Jesaja, mitt i det fantastiska 40:e kapitlet, vers 26: ”Lyft blicken och se, vem har skapat allt detta” Ge dig gärna tid att läsa hela kapitel 40 hos profeten Jesaja. Israel hotas av stormakten Assyrien, var finns framtiden? Mot vad riktar du blicken, frågar profeten? Den frågan inställer också när de som sett Jesus växa upp i Nasareth inte kunde frigöra sig från de bilder de hade av Jesus från uppväxten utan satt fast i dem så att de inte såg/anade vem de hade framför sig, medan folket i Kafarnaum, inte hade någon förhistoria och därför var öppnare till sinnet och därmed hade lättare att lyfta blicken och se.
Hur vi än vrider och vänder oss så är bibeln förankrad i den verklighet som vi också känner, verkligheten där det finns både ont och gott. Detta återkommer många gånger på olika sätt som vi ska se men här stannar vi just nu.
Vi kan få be: ”Gud led mig så att jag ser spåren av dig, även när det är lätt att slås ned av de krafter som bryter ner tillvaron. Påminn mig om att i kampen om ont och gott finns du mitt i livet. Amen.”