Har du tänkt på att vårblommorna kommer i många olika färger och former?
Blåsipporna är inte bara blå – de kommer i många olika färger och former: lila, rosa, mörkblå, ljusblå, spräckliga och till och med vita blåsippor finns det och kronbladen varierar i antal och storlek. Vitsipporna har också varierande antal kronblad och finns i olika färger på både stammen och blomman. Det finns tex vitsippor som är nästan helt rosa. Tänk vilken rikedom det är! Och vilken bra påminnelse om att världen inte är så svartvit som många tror, att vi inte kan ha kontroll på allt.
Vita blåsippor och rosa vitsippor – vart är världen på väg? kanske någon säger. Kvinnokroppar som är män och manskroppar som är kvinnor – vart är världen på väg? kanske någon annan säger. Män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor – vart är världen på väg? kanske en tredje säger.
Men nu är det ju så med skapelsen att vi inte kan kontrollera den. Och det finns många fler nyanser än vi kan ha koll på. Det finns inte bara svart eller vitt, ljus eller mörker, dag eller natt, kallt eller varmt. Det finns så många fler variationer! Vi människor boxar gärna in varandra i olika kategorier för att ha lite koll och kunna förhålla oss till varandra. Det är naturligt att vi gör så, vi vill ha koll på vilka som tillhör flocken, om man tänker som urtidsmänniskan. Men i vår alltmer polariserade värld där budskap förenklas och vi uppmanas ta ställning och ställa oss i varsina ringhörnor förstärks det här. Och nog vill vi väl tro att vi har utvecklats lite sedan urtidsmänniskan?
I skapelseberättelsen i Första Mosebok står det att Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem. Det här har fått oss att tro att Gud endast skapar antingen män eller kvinnor. Men det står också i skapelseberättelsen att Gud skapar andra dualismer - ljus och mörker, vatten och land, vattenlevande varelser och flygande varelser – och när det gäller det vet vi ju att det också finns gryning och skymning mellan mörker och ljus; att det finns våtmarker som är både vatten och land; att det finns djur som lever både på land och i luften och vattnet. Varför skulle det då inte finnas nyanser i de människor Gud skapar? Man och kvinna och allt däremellan. Vi människor ska inte behöva bli reducerade till de två polerna man och kvinna när allt annat i skapelsen är gränsöverskridande.
Om vi tänker oss att det bara finns ett antingen eller i allt, då stänger vi in oss själva i något vi inte behöver. ”Nu är ingen längre slav eller fri, man eller kvinna – alla är vi ett i Kristus Jesus”, skriver Paulus om dopets gemenskap; en gemenskap som går genom tid och rum och genom alla de barriärer och poler vi människor sätter upp.
I Jesus möts till och med de två polerna himmel och jord, liksom i dopet och i nattvarden och i bönen. Där blandas evigt och förgängligt, himmelskt och jordiskt i skärningspunkten och nya rymder öppnar sig.
Vår Gud och vår skapelse är gränsöverskridande. Vilka är då vi att stänga in och begränsa?
”Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Blott i det öppna ligger din möjlighet”
Psalm 90
Texten är skriven av Eva Stenström, präst