Konfirmation

Nyhet Publicerad Ändrad

i S:ta Maria Magdalena

Hillevi Uddenfeldt under en konfirmationsgudstjänst 2019 Foto: Roberth Björk

Klicka här för en filmad version av konfirmationsförberedelserna

 

Konfirmationsgudstjänst, Bönsöndagen

Inledning

Idag är vi samlade omkring er konfirmander, i era hem, här i församlingen. Vi vill ge er vårt stöd och ber: Gud, tack för denna dag. Tack för konfirmandtiden, för vänskap och gemenskap, för samtal om livet och tron. Låt oss med öppna sinnen ta emot vad du vill ge oss idag. Amen

Tal till konfirmanderna

Vi började i ett JAG. Vi slutade som ett VI. Först behövde vi få formulera: vad är en människa? Hur blev jag den jag är just nu? Sedan fick vi utforska tradition och liv välsignelse och död. Sedan, hur är vi människor – tillsammans?

Den kristna traditionen är en tradition av bön. Bön i dess vida bemärkelse, hur lever vi våra liv i relation till Gud? Som alla relationer kantas den av närvaro och frånvaro, av tro och tvivel. För så är det att vara en tänkande människa, vi lever, rör oss och är till och för det krävs mångfald och en mängd olika uttryck, annars görs komplexiteten och storheten inte rättvisa, varken hos Gud eller hos oss.

 Med Gud bortom våra tankar, är det annorlunda, föreställer jag mig. Jag vill tro att där finns någonting kompromisslöst och konstant. En viljeakt av aldrig sinande välsignelse och kärlek. Så kan vi få flacka runt bäst vi vill men emellanåt landa hos den, som skapade oss efter sin vilja och som vill våra liv.

Kristina Lugn dog i veckan, hon var dramatiker och poet. Hon har skrivit en dikt som jag vill läsa för er:

Du ska få ett 
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska får ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs 
samlade verk.

Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.

Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende
ska gå genom 
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting 
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.

Jag tänker på att livet är trassligt, inriktat på prestation och konsumtion. Ibland är vi kapade av normer, ideal och förväntningar på präktighet och dukterier. Kristina Lugn låter oss höra en annan röst. En röst som går att återfinna i kyrkans tradition.

För när dagen väl är över spelar ingenting av allt det vi inbillar oss är viktigt, någon roll. Istället går vi till vila med frågor som; är jag sedd, buren, älskad och förlåten?

Det är kring dessa frågor vi får samlas här i kyrkan. Ibland förklätt i en lite svårgenomtränglig tradition och ett obegripligt uttryck. Det kan vara svårt, det kan ta tid – relationer, tro och nåd. Det är vi lite ovana vid.

Jag önskar ändå att kyrkan får vara en plats där det får ta lite tid. Där vi får leva, röra oss och vara till med allt vad vi bär på av världslighet och himmelskhet.

Jag lovar: här ges inga snabba svar. Jag lovar: vi kommer inte att förenkla. Jag lovar: vi kommer att tycka olika och till och med bråka ibland. Jag lovar också: vi är här! Du får vara den du är! Jag lovar: här ryms allt!

TACK för var och en av er och för den här märkliga tiden i dessa märkliga pandemitider. Tack för bus och skratt, allvar och tårar.

Alldeles snart går ni fram till altarringen, osäkert, tvärsäkert, ovant, i glädje. Hur du än gör det så kommer jag att lägga min hand på ditt huvud. En hand som via biskopar, genom krig och fred, genom årtusenden av kriser och samförstånd går tillbaka till Jesus själv då han välsignade och sände sina lärjungar. MÅ GUDS GODA ANDE LEDA DIG PÅ ALLA DINA VÄGAR. Det är Guds viljeakt, i kärlek, till oss. I den får vi leva och tro, hoppas och älska.

Vi ber:

Gud, Var med oss. I skola och arbete, i hem och församling, i allt det som väntar. Hjälp oss att förstå och respektera varandra och lär oss att tjäna varandra med våra olika gåvor. Gör oss varsamma om allt det som är sårbart och värnlöst. Ge oss vilja och förstånd så att vi tar hand om din skapelse. Låt fred och rättvisa bli verklighet, ge oss en framtid och ett hopp. Gud, visa oss din väg, du som i dopet lovat att vara med oss alla dagar till tiden slut. Amen

Vår Fader

Välsignelsen

 

Psalm 199 | Den blomstertid nu kommer
Text: Israel Kolmodin / J.O. Wallin

1.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2.
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

3.
Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!