Historien om den gröna biskopskåpan börjar med en stola, det långa band en präst bär över axlarna, som skulle passa med den vita, samiska biskopskåpan skapad av Britta Marakatt-Labba 2014. Maria Lundström Pedersen fick i uppdrag att utforma och sy en blå stola. Efter det följde även en grön och en vit stola med broderier som håller ihop i formspråket.
En grön kåpa för resor
Strax före jul 2022 fick Maria Lundström Pedersen frågan om att skapa en ny biskopskåpa. Det var en stor fråga om att göra något som hon aldrig gjort förut.
– Det var spännande att få ett sådant förtroende, för det är ett jättestort förtroende! Jag kände att jag kan textil hyfsat bra, sytt och broderat har jag gjort hela mitt liv. Och jag har ju inblick i vad för slags plagg det är och insikt i kyrkans insida, säger Maria Lundström Pedersen som arbetat i Svenska kyrkan under merparten av sitt yrkesliv, de sista 30 åren som kommunikatör på stiftskansliet i Luleå.
Hon tänkte efter en stund och beslutade sig sedan för att tacka ja. Det blev ett lyckat samarbete mellan henne och beställaren, biskop Åsa Nyström. Kåpan skulle vara förhållandevis lättskött, skrynkelfri och lättpackad eftersom hon reser mycket. Önskemålet var också att den skulle vara grön.
Kåpan skulle göras i ett stycke, en halvcirkelform så som man gör traditionellt. Tyget beställdes från ett företag i Belgien, som både säljer liturgiska kläder och metervara. Utsidan är bomull och viskos, fodret av siden.
Trådarna har en historia
Från en av stolorna plockade Maria Lundström Pedersen upp formen på korset som finns broderat på skölden på kåpans baksida. Korset är omgivet av blad i olika nyanser av guld och grönt. Grönt är den kyrkoårsfärg som symboliserar växande, hopp och mognad. Dessutom är just grönt en ovanlig färg på kåpor i biskopsmötet. ("Jag har tittat på väldigt många biskopsbilder!")
Orden "Det spirar redan" har funnits med i arbetet, en strof som kommer från en sång som bland annat sjöngs när Åsa Nyström vigdes till biskop i juni 2018. Sången utgår från biskopens valspråk ”Gud verkar i er”.
– Även om det är stiftets biskopskåpa så ska den ju passa biskop Åsa. Jag tycker det är fint att få anknyta till hennes valspråk. Du och jag kanske inte tolkar in samma saker i det vi ser, det kan få vara lite fritt för tolkning även om det är ett enkelt formspråk.
Just växtligheten och björkarna från biskopens vapensköld har varit ett tema under arbetet, även om de broderade löven inte kommer från någon specifikt slags träd. Broderierna är heller inte liksidiga:
– Jag är inte så förtjust i liksidighet och symmetri, det är olika löv i vår Herres träd, säger Maria Lundström Pedersen.
Hon har haft många olika trådar att jobba med: silke i blått och grönt, tunn guldtråd blandat med ärvda garner i silke från sin mormor.
– Det är roligt att mormors gamla fina trådar får vara med här, och mina egna sparade broderigarner. Jag har haft ett smörgåsbord av material och suttit där och broderat – och det har inte alls blivit som mina skisser! Man sitter och väljer färger och så växer det fram efterhand, ungefär som när man målar.
Återbrukat spänne och mitra
Kåpan hålls ihop med ett förgyllt silverspänne som Maria Lundström Pedersen hittade via utställare på en textilfest i Skellefteå. Det var trasigt i själva kroken men en silversmed kunde laga det. Det numera återbrukade spännet skapades inom stiftet år 1910, för precis som biskopen är det från Umeå.
Även mitran är återbruk, ett gammalt lite otympligt och oanvänt exemplar som kom från samma väveri som levererade tyget till kåpan. Maria Lundström Pedersen fick ta isär den och forma den utifrån biskopens mått och önskemål.
– Jag har turen att ha en skräddare till granne som blev nyfiken på det här arbetet, som jag har kunnat rådfråga.
Det ljusa dekorbandet i mitrans nedre kant är också återbruk, det kommer från den gamla obrukbara mitran och är fäst med guldtråd i tre nyanser.
Ett stort arbete, i förtroende och yta
Även om Maria Lundström Pedersen är van att handarbeta, har biskopskåpan varit speciell att arbeta med. Det har varit stort att dels få förtroendet, dels att hantera mängden tyg rent fysiskt.
– Jag har fått sätta i extraskivan i vårt matbord för att kunna sitta och fålla för hand med en godtagbar arbetsställning. Det händer ju också när man broderar att man sticker sig, då måste man bort bort, torka, på med plåster! Och inga kaffekoppar i närheten! Så det har varit lite bängligt men det har varit väldigt spännande hela vägen, berättar hon.
Svårast har monteringen varit, att få ihop delarna och se till att de sitter ordentligt. Mycket är handsytt, både i mitran och kåpan. ("Det känns som att det är kilometrar med handsömnad.") Totalt handlar det om drygt 200 arbetstimmar, utöver tankearbetet som skett hela tiden. De andra hobbyerna, som stickning, målning och trädgårdsarbete, har fått stå tillbaka.
– Det var verkligen till min fördel att det var en kall vår... Jag satt i vårt uterum där jag har hur mycket ljus som helst. Det går inte att se på tv samtidigt, det är fullt fokus som gäller. Jag sa att jag skulle ha ledig sommar, men det känns som att jag tappade bär- och svampsäsongen, skrattar Maria Lundström Pedersen som ändå inte ångrar sig:
– Det är jättestort, ett förtroende. Ibland känner jag mig som Pippi Långstrump, "Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!" Jag är bara tacksam, det är oändligt roligt. Jag ser fram emot att få se den i bruk!