Under tre år ska forskare vid Karlstads universitet undersöka nyandligheten i Svenska kyrkan.
I dag är det få storstadsförsamlingar som inte erbjuder aktiviteter som yoga, meditation, heliga danser eller qigong, men det har forskats mycket lite på de nya sätten att ägna sig åt religion.
Eller nya är de väl egentligen inte.
– Heliga danser är en mycket gammal kyrklig tradition, påpekar teologie doktor Helene Egnell som tillsammans med Katarina Plank, docent i religionsvetenskap, ska undersöka nyandligheten.
Men Svenska kyrkan har under århundraden varit helt inriktad på det talade ordet. De praktiker som i dag dyker upp i kyrkorna är mycket mer kroppsliga.
– Men varför utövar människor yoga i kyrkan? Är det kanske bara för att må bra i kroppen? Det kanske inte alls handlar om andlighet, säger Katarina Plank.
Forskarna ska följa tre församlingar i Stockholms stift, där de ska intervjua både deltagare och ledare i nyandliga aktiviteter, liksom kyrkoherdar.
Om många till att börja med var kritiska så tror Helene Egnell att acceptansen i dag är större.
– Men jag tycker det är viktigt att kyrkorna funderar över varför de erbjuder de här aktiviteterna, och reflekterar teologiskt över dem. Hur tänker man om att yogarörelserna kommer från en annan religiös tradition?
Hon tror inte att nyandligheten skrämmer bort församlingsbor.
– Men det kan nog bidra till bilden av Svenska kyrkan som flummig.
Genusaspekten blir viktig i forskningsprojektet som också ska jämföra de nordiska kyrkornas strategier och förhållningssätt till nyandligheten. Projektet heter ”Folkkyrkans nya ansikten – levd religion, nyandliga praktiker och teologisk legitimitet”, och har beviljats 3,9 miljoner kronor av Riksbankens Jubileumsfond.
Text: Annika Lindqvist