Vi sitter utanför konferenssalen på Karlstad CCC, med Klarälven strax utanför. Bara en stund tidigare stod han på scenen och hälsade hundratals deltagare välkomna till en konferens om kyrkans arbete med barn och unga.
I år är det tio år sedan Sören vigdes till biskop i Karlstads stift. Men relationen till stiftet började långt tidigare än så.
– Jag är född här, prästvigd här och har verkat här. Om jag ska vara helt ärlig hade jag nog aldrig kunnat tänka mig något annat stift.
För Sören har Karlstads stift aldrig bara varit en arbetsplats eller ett uppdrag. Det är hemma. När han vigdes till biskop 2016 gick han in i uppdraget med tre tydliga fokusområden: barn och unga, lärande och undervisning samt rekrytering. Tio år senare är det fortfarande frågor som präglar hans arbete. Men det är framför allt mötena med människor som har format honom längs vägen.
Människa bland människor
– Människor bemöter dig på ett annat sätt för att du är biskop, det finns en symbolisk makt, och det gör att det är oerhört viktigt att behålla sig själv, att inte bli en del av rollen.
Människa bland människor var Sörens valspråk för tio år sedan när han valdes till biskop, och de orden har han burit med sig. Han berättar om vikten av att inte förlora sig själv bakom titeln. Den dagen han lämnar över uppdraget är det viktigt att Sören finns kvar. Den Sören som har vänner, relationer och intressen utanför rollen som biskop.
Tio år har gått och mycket har förändrats. I mötet med människor märker Sören att det ofta är andra frågor som tar plats idag än när han tillträdde som biskop.
- Hopp har förändrats. Folk letar efter något som bär på riktigt. Väldigt mycket runt om oss faller sönder, saker som kändes självklara. Folk söker verkligen efter mening och sammanhang. Efter någonting som bär. Där har vi som kyrka en viktig roll att fylla.
Enligt honom hänger dagens öppenhet mot kyrkan nära samman med människors längtan efter mening och sammanhang. Barn och unga är vår framtid, och hos dagens unga ser han en seriositet som han inte minns från sin egen generation. När han besöker skolor och gymnasium idag handlar frågorna ofta om världens framtid.
- Det är mötena med vanliga människor som har präglat mig under de här tio åren. Men det som sticker ut är skolbesöken, oavsett om det har varit i Ekshärad, Lundsberg eller på Sundsta-Älvkullegymnasiet. Det är alltid något speciellt.
Några timmar tidigare stod han i entrén till konferensen och hälsade deltagarna välkomna. Ett leende, ett handslag, några korta ord. I konferensens vimmel är han just en människa bland människor.