Nyhet / Publicerad 14 januari 2025 / Ändrad 15 januari 2025
”Unga hittades döda – polisen varnar för fulknark”. Efter de rubrikerna hade önskan om att hjälpas åt, att förebygga och förstå blivit en drivkraft. Sedan två år tillbaka samlas drabbade och yrkesfolk runt kyrkans bord.
Runt bordet sitter representanter från socialtjänsten, primärvården, psykiatrin, familjecentralen, föreningen Suicide Zero och anhöriga. Det är bara polisen och räddningstjänsten som saknas. De brukar delta, men har förhinder i dag.
Det praktiska inför morgondagens föreläsning om suicid gås igenom. Läget verkar vara under kontroll. Det gäller även sinnesrogudstjänsten med ljuständning.
– Sedan då, vi behöver blicka framåt. Nästa seminarium, vad ska det handla om?
Separationer kanske. Johan får snurr på samtalet. Många tycker sig se hur föräldrar har svårt att kommunicera och att barnen hamnar i kläm.
– Hålla ihop eller separera – hur gör man så att det blir bra?
Familjecentralens Amelie Stodne och Marie Andersson bidrar med allmänna perspektiv och bekräftar bilden. Många unga familjer separerar. Insatser behövs.
– Fokus kanske ska vara på männen den här gången.
Bra då om det blir en torsdagskväll så att norgepapporna kan vara med, de som åker över gränsen för att jobba, som sticker på måndag morgon och kommer hem till en långhelg. I gränstrakterna är gruppen rätt stor.
Den vardagsensamma mamman skapar sina rutiner och så dyker pappan upp och det blir kaos, gissar någon i gänget. Igenkänning och skratt blandas med allvar. Det är en otippad stämning för att vara ett samverkansmöte i det offentligas tjänst.
För att förstå vad som pågår i rummet behöver vi backa två år. På kort tid hade fem ungdomar i Nordvärmland dött, alla med koppling till narkotika. Oron var stor och akut.
Kyrkoherde Johan Bonander berättar hur man stötte jag på polischefen och kommunens säkerhetsansvarige på Coop. Pratade om att vi borde samverka kring det faktum att narkotika blivit allt vanligare. Önskan om att tillsammans höja kunskapsnivån och jobba förebyggande var stark.
– Kyrkan är en del av samhället, klart att frågorna angår oss, resonerade Johan och bjöd in till ett första möte. Det ingår i mitt kall att leda sådana här processer, tillägger han.
Johan Bonander har tidigare, innan han blev präst, arbetat inom socialtjänsten i Stockholm och har lång erfarenhet av både missbruksvård och projektledning. De senaste 19 åren har familjen bott i Östmark. Det lokala kontaktnätet är stort.
– Man träffas i mataffären, i skolan, på barnens aktiviteter – vi blir snabbfotade vid kriser.
Chefer från kommunen, regionen och polisen kom till mötet med Johan i januari 2023. De enades om att ordna en offentlig informationsträff om narkotika, datumet bestämdes till den 22 mars. Inbjudan gick ut till föräldrar via skolan men också till allmänheten. Platsen var församlingshemmet i Torsby.
När polischefen en vecka innan mötet gick ut i pressen och varnade för att det kunde finnas ”fulknark” i omlopp ökade engagemanget påtagligt.
Fem döda på kort tid. Vad höll på att hända i norra Värmland? Nyheten blev en snackis, många ville veta mer. Johan förstod att församlingshemmets stolar inte skulle räcka.
– Vi flyttade mötet till kyrkan. Den blev nästan fullsatt. Det var en kraftfull start, minns han.
Dagens möte runt bordet i församlingshemmet är en fortsättning på det som då drog igång.
Den öppenhet och spontanitet som råder i rummet ska inte förväxlas med oordning. Här pågår ett strukturerat samarbete men kanske med en ovanlig takhöjd.
Innan varje möte avslutas är nästa föreläsning spikad och nytt datum för att ses satt. Sedan starten har sex olika ämnen tagits upp i offentliga föreläsningar och seminarier. Från droger, ångest och suicid till information från socialtjänsten, bland annat om vad som händer då barn riskerar att fara illa. Även klimakteriet har platsat i föreläsningsserien.
Behoven har ringats in genom samtalen runt bordet. Att nå ut och få igång diskussionen är det viktigaste och under förra året nåddes cirka 1500 personer och hittills i år runt 400.
Johan påminner om att ohälsotalen är höga i norra Värmland och att självmorden bland unga ökar. Samverkan och kontinuitet är livsviktigt för att förbättra situationen. Och att det inte bara är professionen - de som är anställda för att arbeta med problemen - som möts utan att också de som har egna personliga erfarenheter deltar.
Johan tycker det är en styrka att kyrkan får vara den plats där människor träffas på lika villkor.
– Att mötas vid samma bord är ett sätt att förvalta det kristna arvet, säger han.
Text och foto: Helena Söderqvist