Martin Karlsson från Värnamo kan se att han redan från början hade förutsättningar att sugas in i en hatfylld sekt.
– Jag växte upp bland Jehovas vittnen, och deras slutna attityd är väldigt lik den som råder i nazistiska kretsar. Det finns bara en sanning och den som söker kunskap utifrån blir straffad.
Martins resa in i det rasistiska mörkret började när han som tonåring hade tagit avstånd från sina föräldrars gemenskap i Jehovas vittnen och var ganska vilsen. Han började romantisera främlingsfientlighet när han var i 16-årsåldern och kände ett sug efter mer.
– Sedan fick jag stryk av ett gäng invandrare när jag var 18 år och då tog det fart på riktigt.
Martin sökte sig till ett mer organiserat främlingshat och närmade sig steg för steg den nazistiska grupperingen Nordiska motståndsrörelsen, NMR, som han sedan tillhörde i ett antal år.
– Och jag insåg hur skönt det var att hata, och särskilt att få göra det i grupp. Jag hade hittat en gemenskap, jag hade hittat in i en värme.
Martin tillstår att han har mycket på sitt samvete.
– Jag har spridit hat på nätet, jag har hotat och deltagit i aktiviteter som har slutat i så våldsamma uttryck att jag verkligen skäms för dem i dag.
Men för några år sedan började Martin tvivla på NMRs budskap.
– Det var en process som började med att jag fick olika budskap från olika håll i organisationen och när jag ville ha klarhet så fick jag inte det från dem jag tidigare hade litat på. De motstridiga budskapen förstärktes av slitningar i partiet och detta gjorde mig mer källkritisk än tidigare.
Allt detta öppnade en dörr på glänt till något annat än nazismen och hatet.
– Och i den glipan gjorde jag mig tillgänglig för en förälskelse i en kvinna som var både utländsk och judinna. Det blev avgörande för mitt utträde ur NMR, som skedde under ordnade former i maj 2016.
Ett halvår senare tillkännagav antifascisterna, AFA, att Martin Karlsson hade klivit av och därefter bröt helvetet lös.
– Det var ju väntat. Jag förstod att jag skulle ”dödas” på nätet när mitt avhopp nådde större kretsar, men hur förberedd jag än var så var det inte lätt att ta. Det är det fortfarande inte, men i dag har jag en bättre plattform att stå på i mitt liv.
– Och jag tar hjälp utifrån. Jag har en kompis som är min livlina, jag har min samtalsterapeut, och sedan vårt möte i höstas har jag ofta telefonkontakt med Alexandra.
Då menar han Pascalidou, kvinnan som blev överlycklig när hon fick ett förlåtelsebrev av Martin hösten 2018 och nu beskriver sig som ”Martins grekiska morsa, som kollar att han tar hand om sig, äter ordentligt och så”.
Martin förklarar att hatet fungerar som en drog som man måste vänja sig av med och berättar att han har god hjälp av det tolvstegsprogram som till exempel Anonyma Alkoholister använder.
– I programmet ingår att man ska identifiera människor man har gjort illa i sitt missbruk och be dem om förlåtelse.
Det var inte svårt för Martin att identifiera den han hade utsatt för mest hat och hot.
Alexandra Pascalidou har i många år varit ett av hatarnas och hotarnas absoluta favoritobjekt.
– Jag skulle säga allra mest hatad, understryker Martin.
– Det är för att hon är så tydlig, synlig och har så stor arena. Hon tystnar aldrig, hur mycket skit hon än får. Det är oerhört provocerande.
Martins förlåtelsemejl resulterade i ett laddat möte mellan honom och Alexandra i Värnamo där Martin blev förlåten, och i dag är Alexandra en av de personer Martin ringer eller mejlar till när han känner att han behöver stöd i sin avvänjningsprocess.
– Jag är fortfarande inte ”ren”, säger han. Jag kan med reptilhjärnan känna stick av raseri och få en impuls att vräka ur mig något destruktivt. Men då ringer jag någon av mina stödpersoner tills jag kommer ur det.