Det är också en av de mer kända texterna i Nya testamentet, berättelsen om äktenskapsbryterskan. I denna text, som i vår bibel är placerad i Johannesevangeliet (7:53–8:11), kommer en skara män till Jesus med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott. Den judiska lagen är tydlig – en sådan kvinna ska stenas till döds. Men Jesus säger till folkhopen: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen”. En efter en går då männen därifrån, och slutligen säger Jesus till kvinnan: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
I berättelsen om äktenskapsbryterskan ställs Jesus på prov. Den judiska lagen säger nämligen att kvinnan skall stenas till döds. Och som from jude vill ju inte Jesus bryta mot den judiska lagen. Den romerska lagen – som gäller i Israel vid denna tid – säger i sin tur att endast Pilatus har rätt att döma till döden. Hur Jesus än svarar blir han alltså en lagbrytare. Situationen är med andra ord snillrikt konstruerad för att sätta dit Jesus. Men Jesus, som bryr sig om kvinnan, hittar en tredje väg: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen”.
Jesus ger helt enkelt tillbaka bollen till dem som står där med stenar i händerna, och han ber dem bejaka sin egen sårbarhet. Sina egna tillkortakommanden. Sin egen synd. Sin egen mänsklighet.
Jesus ger oss här ett evangelium för vår tid: bejaka din sårbarhet. Bejaka att du inte är perfekt. Den som är fri från synd kastar första stenen. Ord att påminna sig om inte minst i vår självgoda tid, där många gärna kastar sten. Och där få finner skäl att sluta en påbörjad stenkastning.
Text: biskop Sören Dalevi