Foto: Isabelle Normann Sällström

Biskopen om allhelgona – Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Nyhet Publicerad

Allhelgonahelgen är en helg då vi får minnas våra döda. Gravarna smyckas med blommor och tända ljus och i Svenska kyrkan bjuder vi in dem som under året mist en nära släkting till en minnesgudstjänst.

Seden att tända ljus på gravarna under allhelgonahelgen växte fram i Sverige mot slutet av 1800-talet och de senaste årtiondena har den blivit alltmer vanlig. I dag går nästan varannan svensk och besöker en kyrkogård under allhelgonahelgen.

För mig som varit på ganska så många begravningar, jag är trots allt präst, så är det i sammanhanget en psalm som på ett speciellt sätt hör samman med alla helgons dag. En psalm som nästan alltid sjungs vid begravningar, och som därför de flesta av oss hört många gånger: Blott en dag. Den skrevs runt år 1865, av en av sorg svårt drabbad Lina Sandell. 

År 1858 är hon ute på en båttur med sin far på Vättern. I ett brev till en väninna beskriver hon vad som hände: ”På lördagsmorgonen den 24 juli gick far upp på fartygets halfdäck för att njuta af den sköna utsikten... i detsamma vållade en hög bölja en så våldsam krängning af fartyget, att far baklänges föll överbord; relingen var ovanligt låg. Fartyget stannade genast och båt utsattes, men förgäves!” 

Det dröjde en vecka innan man hittade faderns kropp, vid Sand­ön strax utanför Motala. Det var ett hårt slag för Lina Sandell, eftersom hon hade en mycket nära relation till sin far, Johan Sandell. Det var han som lärt henne skriva, han som lärt henne främmande språk, han som uppmuntrat hennes diktande. Den nära relationen mellan far och dotter blir tydlig när man läser Johan Sandells dagbok: ”Hennes läraktighet gläder mig obeskrivligt”. Och Lina skriver i sin dagbok att hon aldrig älskat någon som sin far, ”vi hade växt tillhopa sedan många år tillbaka...”.

Men olyckorna är inte över. Redan året därpå, 1859, dör hennes älskade syster Charlotta i tuberkulos, efter att ha fött sitt tredje barn. Och året därpå, 1860, dör Lina Sandells mor. 

Hon visste med andra ord vad hon talade om, när hon diktade ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det gäller att ta vara på och uppskatta här och nu, för ingen av oss vet hur morgondagen ser ut. De som är oss nära och som vi älskar må vara med oss i dag, men imorgon kan allt se mycket annorlunda ut.

Och när psalmen slutar med orden:

”Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer, 
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.”

Ja, då vet vi att hon vet vad hon talar om. Det är helt enkelt blott en dag, ett ögonblick i sänder som gäller. 

Själv kommer jag att besöka en kyrkogård under allhelgona. Att gå på en kyrkogård och se alla ljus som brinner, samt känna värmen från de samlade marschallerna i minneslunden är en mycket speciell upplevelse som påminner om det kristna evighetshoppet:

Att döden inte är slutet.

Text: Sören Dalevi

Allhelgonahelgen

Allhelgona är den tid på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. I kyrkan påminns vi också om att det finns hopp om ett liv efter döden.