Verksamheten riktar sig till personer med olika funktionsnedsättningar och tillgänglighetsbehov, inklusive behov av tolk, ledsagning eller personlig assistans.
Så här ser programmet för dagen ut:
14.30 Gudstjänst i Hovsta kyrka
15.30 Tipspromenad till församlingshemmet
16.00 Mat, berättelser från förr, musik, dans och pyssel
18.00 Slut för idag
Monica och Fredrik Sturzenbecker står för levande musik. Åsa Svanbäck präst, Laila Berglund diakon.
En kyrka med alla firar 10 år av gemenskap
Den 27 september firar En kyrka med alla tio år. Det som började som ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Lundhagskyrkan har vuxit till en uppskattad mötesplats där alla får vara med utifrån sina egna förutsättningar.
Bakom initiativet stod bland annat Monica och Fredrik Sturzenbecker. Verksamheten hette från början En kyrka för alla, men namnet ändrades efter en konferens där Kerstin Möller berättade om arbetet.
– Då var det en kvinna som vinkade till Kerstin och sa att det borde heta En kyrka med alla i stället. Kerstin brukar säga att det kändes som att det var Gud som talade genom henne. Det är ju stor skillnad på "för" och "med", berättar Monica.
Just gemenskapen är kärnan i verksamheten. Gudstjänsterna är utformade så att alla kan vara delaktiga. I början får varje deltagare presentera sig, så att alla vet vilka som är med. Deltagarna får också hjälpa till under gudstjänsten, till exempel genom att ringa i kyrkklockan eller tända dagens ljus.
– Vi gör mycket tillsammans. Det är det som är det viktiga, säger Monica.
Ett konstverk som växer med gemenskapen
Inför tioårsjubileet har Tuula med hjälp av sin dotter Lena kläckt idéer och skapat ett särskilt konstverk som kommer att färdigställas under firandet.
Lenas bror Jonas och deras föräldrar har en lång relation till En kyrka med alla. De har varit med sedan verksamheten startade. I dag bor både Jonas och Lenas mamma Tuula på boende, och Lena har tagit över familjens engagemang.
– När jag kan följa med är jag ledsagare för min bror och tar även med mamma till gudstjänsterna, berättar hon.
Konstverket, som heter "Sträck ut en hand", är utformat för att kunna upplevas av så många som möjligt. Mitt på tavlan finns en halv jordglob uppbyggd av olika material som går att känna på för den som inte ser.
I det nedre högra hörnet finns ett citat ur en av Lasse Berghagens sånger skrivet i punktskrift. Tavlan är ännu inte färdig. Tanken är att den ska växa fram under jubileumsdagen tillsammans med deltagarna.
Besökare kommer att få göra handavtryck på papper med olika strukturer och material. Handavtrycken blir sedan en del av konstverket.
– Vi har alla olika händer. Någon kan använda hela handen, någon kanske bara några fingrar. Men alla kan vara med och lämna sitt avtryck, säger Lena.
Handavtrycken symboliserar både gemenskap och mångfald. De visar att människor är olika men hör samman. Tavlan ska också påminna om att det alltid finns någon bredvid som man kan sträcka ut handen till.
Längst upp på konstverket kommer ett varmt gult ljussken att växa fram. Det ska symbolisera de personer som varit en del av gemenskapen genom åren men som inte längre finns kvar i livet.
– Vi vill också tänka på dem och bära dem med oss, säger Lena.
