Det sägs att fröknarna Cedergrens far på Riddargatan vakade som en hök över sina fyra vackra döttrar och att inga friare fann nåd inför hans ögon. Greve Claes Mörner lyckades dock passera nålsögat och gifte sig 1903 med Wivan Cedergren. Men så hörde han ju också till släkten. Systrarnas mor var född Mörner, och Claes och Wivan var sysslingar.
Claes Mörner hade ägt en stor gård i Östergötland. Omkring 1930 lämnade paret landsbygden för Stockholm och en magnifik våning på 10–11 rum och kök på Strandvägen 7A. I de ljusa rummen, fyllda med gammalt arvegods och minnen, försökte de återskapa något av herrgårdsmiljön.
Våningen rymde flera salonger. Stora salongen mot Artillerigatan ”gick i rokokons festliga tecken”, med tapeter från Paris och sidenklädda möbler. Där stod också en av Nils Dahlins sällsynta sekretärer. Dahlin hörde till de allra främsta möbelsnickarna kring mitten av 1700-talet och hade en liten men ytterst högklassig produktion. Sekretären hade köpts för 40 kr på en auktion i Östergötland och var nu kanske det dyrbaraste föremålet i det storslagna hemmet.
Den stora matsalen gick i gammalblått och guld och hade persisk matta och stolar klädda med gyllenläder. Därifrån kom man till grevinnans något mindre rum i grått och ”tangorött”. Vid ett bord ”sätter grevinnan ihop sina kända menyer till alla de charmanta fester, som givas i detta gästfria hem”. I arbetsrummet intill hängde ett porträtt av hennes farbror, telefondirektören H. T. Cedergren.
Även sängkammaren vittnade om familjens historia. Där fanns en enorm sänghimmel från släktgodset Ågerup i Skåne, väl stor t.o.m. för denna våning. Mer avsides låg tre rum för tjänarna och det rymliga köket.
Senare flyttade paret till grannhuset Strandvägen 9. Wivan Mörner bodde kvar där fram till sin död 1975, 97 år gammal. En släkting mindes då i SvD en värld som redan hade försvunnit:
”För oss barn var tant Wivan en sagotant, som bjöd på enorma barnkalas i strandvägsvåningen. Där vankades hav av saft och kakor och kompott, och jungfrur i svart och vitt serverade oss barn. Väldiga marsipankorgar fick vi ta med oss hem.”
Efter Wivan Mörners död hölls auktion i våningen. Några av de mest värdefulla möblerna, däribland Dahlinsekretären, hade dock testamenterats till Riddarhuset.
Auktionerna efter systrarna Cedergren på Nybrogatan och Strandvägen blev verkligen slutet på en epok.
Våningen beskrevs i Svenska Hem 1932, och därifrån är också fotografierna hämtade.
JOHAN HAAGE
johan.haage@gmail.com