Ask är en art som kan bli särskilt gammal, uppåt femhundra år, så att den skulle ha stått där i 290 år är inte alls orimligt, och det finns i alla fall den teoretiska möjligheten att den skulle stå kvar i ytterligare svindlande 210 år, fram till 2234, om vi tar väl hand om den.
Själva marken var flottans begravningsplats innan kyrkan byggdes och den ska ha sträckt sig österut bortom nuvarande kyrktomt. På kartorna över området från första halvan av 1600-talet är det nuvarande gatunätet långt ifrån format. Men kyrkogården runtom kyrkan ska alltså ha planterats 1735, två år innan kyrkans invigning 1737. Vem satte träden? Vem valde dem? Hur tänkte de sig kyrkogården? Vi kan skänka dem en tacksam tanke.
Nästa stora plantering var 1822 då man planterade 24 lindar. Det måste vara några av dessa som fortfarande står längs med Sibyllegatan–Storgatan–Artillerigatan. De bär spår av att ha hamlats vilket nu gör dem till rika livsmiljöer för olika organismer. Senare har det tillkommit almar, getapel, hästkastanj, syréner, avenbok. Enligt en trädinventering genomförd för några år sedan fanns det sammanlagt femtiofyra träd på kyrkogården. Tre almar har dött i almsjukan sedan dess, och ett har ersatts. Men med tanke på att kyrkotomten är litet mindre än en hektar, inklusive kyrkans area, är det verkligen ett rikt bestånd.
Den här speciella sortens urbana miljö, en liten rik park med lång varaktighet över tid – bakåt och sannolikt framåt – en mångfald av olika träd, framförallt stora gamla höga träd med bred krona, lyfts fram som särskilt betydelsefull under senare tid, ur olika perspektiv.
En aspekt är att stora träd reflekterar bort solstrålning vilket gör att de har en kylande effekt på det lokala klimatet, en av de ekosystemtjänster som träden bidrar med. När man tittar på värmekartor på området kring Hedvig Eleonora kyrka kan man se att det varma dagar blir alldeles särskilt varmt på Armémuseums gård och på Östermalmstorg och väster om dessa, medan kyrkogården ligger på gränsen till värmeön. När antalet dagar med temperaturer över den kritiska gränsen 27°C ökar kan det göra stor skillnad för temperaturkänsliga som äldre, gravida och barn att kunna uppsöka en svalare plats nära hemmet. Träden har också en luftrenande effekt, genom att ta upp luftföroreningar.
Vi är fler och fler som bor i städer; enligt en vanlig uppskattning kommer bortemot 75 procent av världens befolkning bo i städer år 2050. Stockholm, liksom andra storstäder, förtätas nu sedan några decennier och kvartersgrönska försvinner samtidigt som användningen av de grönytor som finns kvar intensifieras.
I ny forskning kring sambanden mellan träd och hälsa och livskvalitet i städer lyfts siffrorna 3, 30, och 300 fram som minnesregler och normativa riktmärken: de stadsbor mår bättre generellt som kan se minst tre träd från sitt hem, lever i områden där minst 30 procent av ytan är täckt av trädkronor, eller har närmare än 300 meter till en grönyta på minst en hektar. Stockholm är krontäckningsgraden ca 21 procent, lite beroende på hur man räknar. Att almsjukan skördat ungefär 600 döda träd per år de senaste åren minskar förstås krontäckningsgraden.
Ett nytt begrepp som dykt upp i sammanhanget stadsgrönska är urban biologisk mångfald. Det kan tyckas vara en självmotsägelse, men många städer i världen arbetar sedan några decennier aktivt med målet att öka den biologiska mångfalden på olika sätt.
En viktig anledning till att detta prioriteras är att biologisk mångfald är ett mått på hur vitalt ett grönområde är, och därmed på värdet den tillför vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande, samt bidrar i förlängningen till hur attraktiv en storstad är som turistmål eller ort för affärsetablering.
En annan anledning är att en stad vars grönska har hög biologisk mångfald, specifikt i termer av en högre andel olika arter, har bättre motståndskraft generellt när en del av dessa arter ofrånkomligen kommer att må sämre i och med klimatförändringar. När almarna nu dör i allt högre grad har vi andra träd kvar som kan ta över. I det perspektivet tillför nu kyrkogårdar olika träd, buskar och örter, en del av vilka är viktiga värdar för insekter vars antal annars tenderar att minska generellt. Stora träd är i många fall värdarter för en hel näringsväv där olika arter finner föda och skydd, både ovan och under marken.
En tredje anledning är att man återigen vill öka matproduktionen i städer, vilket leder till att pollinatörer i de flesta fall är nödvändiga, vilka i sin tur behöver livsmiljöer och ett nätverk av gröna korridorer för att spridas. För framtidens urbana biologiska mångfald kan kyrkogårdar spela en viktig roll, genom de livsmiljöer de redan utgör, men också genom strategiska och rikare artval.
Inte alla Stockholmskyrkor har en omgivande vegetation som Hedvig Eleonora, i vissa fall har hela området närmast kyrkan asfalterats till parkering, men nästan alla kyrkobyggnader har en kyrktomt med potential för nya träd, växter och förstärkt grönska.
På många stadskyrkogårdar ökar andelen yta som upplåts till askgravlund och intäkterna från gravupplåtande får finansiera kyrkogårdens omkostnader. Det kostar när trädbeståndet ska beskäras, besökares skräp tas om hand, nya träd planteras, rabatter förnyas, och inte minst tillstånd inhämtas från Länsstyrelsen varje gång betydande ändringar görs i kulturmiljön. Med ökande population lär det finnas större efterfrågan på gravplatser än tillgång, även för askgravar, på kyrkogårdarna. Den utvecklingen aktualiserar frågan hur vi vill att kyrkogårdarna i staden ska vara i nästa sekel och därefter. Vill vi maximera gravplatserna i form av askgravlundar bakbinder vi ytterligare möjligheten att plantera nya träd och andra växter i framtiden. Men alldeles säkert vill vi fortsatt ha kyrkogårdarna som fysiska platser för sorg, stillhet och kontemplation, inte bara till medhavd lunch, en stund på en bänk i solen, möten, sommarcafé, svalka under trädkronor, hundrastning, skönhetsupplevelse, kulturmiljö eller ekosystemtjänster.
Utöver en professionell parkskötsel som tar hand om gräsklippning, ogräsrensning, beskärning och trädvård, finns det utrymme för närmare omsorg om grönskan. I Hedvig Eleonora har en grupp gröna volontärer nyligen startats. Med tanke på att trädgårdsarbete är bra för den mentala och fysiska hälsan och kan utgöra en fin grund för gemenskap, så tycks det som ett givet inslag i kyrkans verksamhet.
Det finns många möjliga uppgifter för den som vill delta i omsorgen om kyrkogården: vattna under sommarens torrperioder, plantera ut lökar höst och vår, förkultivera plantor till snittblomsodling, plantera ut växter, binda upp plantor, klippa bort döda blomställningar från pelargoner och rosor, kratta löv och samla växtavfall till kompost, sköta komposten, återföra kompost till rabatterna, skörda snittblommor till kyrkan från april till september, sköta fågelholkar, slå ängsgräs, rensa ogräs.
Ur ett andligt perspektiv blir det också ett sätt att utföra en meningsfull tjänst, för Gud, kyrkan, medmänniskorna, naturen i staden eller samhället. Det blir i så fall också ett sätt att fortsätta en lång tradition av andlig odling, vid kloster, på kyrkogårdar, särskilt i anslutning till gravar, och i prästgårdsträdgårdar. Träd förekommer rikligt i Bibeln. Det är bilder av vår mänskliga interaktion med dem: sådd, beskärning, grävning, fruktskörd, frustration när frukten inte kommer. Förundran över små frön som blir till enorma träd som växer sig till himlen.
Dussintals olika arter benämns. Man skulle kunna tänka att eftersom böckerna ofta utspelar sig i ett bergigt och torrt Medelhavslandskap var det naturligt att uppskatta träden särskilt. Men ligger det inte något djupt allmänmänskligt i hur vi passar in med dessa organismer och samspelar med dem över vår livstid för att därefter överlämna dem till nästa generation?
NINA BURGE
nina.burge@svenskakyrkan.se