Riddargatan
Lyssna

Nyhet / Publicerad 26 september 2026

Fröknarna på Riddargatan

I hörnet av Riddargatan och Grev Turegatan levde systrarna Vera och Naja Cedergren kvar i en värld som tycktes höra till en annan tid. I den stora våningen, fylld av ärvda möbler och minnen, förändrades nästan ingenting under decennier. Men 1961 hann det moderna Stockholm till slut ikapp fröknarna på Riddargatan.

Fastigheten i hörnet av Riddargatan och Grev Turegatan köptes 1852 av juveleraren Gustaf Adolf Cedergren, som lät bygga om och modernisera de gamla 1700-talshusen. Nu uppfördes också det mesta av den omfattande gårdsbebyggelsen. En av hans söner var telefonpionjären Henrik Tore Cedergren med telefontornet vid Brunkebergstorg.

Telefondirektörens äldre bror Albert Nestor var jägmästare och byggde dessutom upp ett större fastighetsbestånd i Stockholm. Bröderna ärvde huset vid Riddargatan, och dit flyttade Albert Nestor med familj 1884. Somrarna tillbringades på Skogshyddan i Stocksund, där jägmästaren ägnade sig åt sitt fantastiska livsprojekt Riddartornet, som aldrig blev färdigt.

Albert Nestor Cedergren och hans hustru fick fyra döttrar. Två av dem, Vera och Nadeschda, kallad Naja, gifte sig aldrig och stannade kvar i den stora våningen med sju rum i fil mot Riddargatsbacken.

De vackra systrarna var kända i sekelskiftets Stockholm. Fröken Vera var konstnärlig och hade ateljé på Biblioteksgatan. Fröken Naja var sportig, red på Djurgården om morgnarna och var en av de första kvinnorna som körde bil ute i Stocksund.

Men det fanns också arbete. Vera skötte affärer och fastigheter efter faderns bortgång 1921, och de stora hemmen var Najas ansvar. Modern dog 1943, men livet fortsatte som tidigare i våningen med vackra inredningsdetaljer som väggfält och dörröverstycken. Ärvda möbler stod i varje rum och inte mycket hade förändrats sedan föräldrarnas tid. Två trotjänarinnor och chauffören och betjänten Gustav Andersson skötte det stora hemmet. Journalisten Marianne Höök, som besökte systrarna strax före uppbrottet, skrev att det var som om tiden hade stannat på en söndag i den gamla våningen.

Och här på Riddargatan blev systrarna kvar – inte livet ut som de hade hoppats, utan till dess att huset tvångsköptes och revs för en tunnelbaneuppgång 1961. Därmed försvann en unik och orörd miljö som hade kunnat bli ett slags motsvarighet till Hallwylska museet. Grävskoporna tog 1700-talshuset med praktvåningen och den välbevarade 1800-talsmiljön på gården, med hantverkare och små verkstäder. I rekordårens Sverige stod det gamla arvet inte högt i kurs.

Fröknarna flyttade i stället till Nybrogatan 27. Vera dog redan 1965 och Naja tio år senare. Riddartornet i Stocksund hade de donerat till Skogshögskolan, som snart överlät det vidare. Hemmet på Nybrogatan skingrades och resterna såldes på en husauktion 1976 med 1 600 nummer. Efter 124 år sattes definitivt punkt för familjen Cedergren i kvarteret Riddaren.

JOHAN HAAGE
johan.haage@svenskakyrkan.se