Anders Rosengren knöt an till erfarenheten av att inte alltid våga stå upp för sin tro, men också till den stolthet som kan uppstå när man faktiskt gör det.
– Åsnan, som lever i det vardagliga och bär sina bördor, får plötsligt bära Jesus. Tänk om vi är åsnan, hur kan vi bära fram Jesus i vår vardag? sa han och kopplade det till mod, handling och ett öppnare sätt att se på världen
Rosengren berättade om en erfarenhet från sin tid som ung forskare. När en kollega uttryckte oförståelse inför troende vetenskapsmän svarade han: ”Jag är kristen”.
– Det blev tyst. Den där välbekanta, lätt obekväma tystnaden när någon bryter konsensus. Men så hände något, samtalet öppnade sig och nyfikenheten tog över. Vi insåg att vi alla brottas med samma frågor: längtan efter mening, förundran inför det vi inte kan greppa, predikade han.
Anders Rosengren lyfte också Tomas Tranströmers dikt Två sanningar närmar sig varann:
– Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv, citerade han.
Rosengren framhöll att tron inte främst handlar om att säga ja eller nej till ett begrepp, utan om ett sätt att se på livet: med öppen blick – eller med sluten.
– Med en sådan öppen blick kan det gudomliga anas i det vardagliga – i naturen, i möten mellan människor och i livets enkla skeenden,
Han lyfte också fram betydelsen av tradition, berättelser och ritualer som något som möter människans erfarenhet och ger oss riktning. Just en sådan är palmsöndagens berättelse om när åsnan bar Jesus.
– Hur kan vi bära fram Jesus i vår vardag? Kanske genom att våga stå upp. Kanske genom att tala om det som är sant. Kanske genom att se världen med en öppnare blick. Och kanske genom att förstå att även om döden ligger där framme, så är det just på vägen dit – när vi bär – som livet är som mest intensivt. Det är palmsöndagens glada budskap, sa han.
ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se