Det var något av en lycklig slump att biografin kom ut i samband med Hedvig Eleonora församlings 300-årsjubileum. Idén till boken föddes ur ett samtal med förlaget Historiska Media. Eva Helen Ulvros har undervisat om 1600-talet och är väl insatt i vad som präglade århundradet. Hon har dessutom skrivit flera böcker på temat kvinnohistoria, bland annat en biografi om Sophie Elkan, som var författare och nära vän med Selma Lagerlöf.
– Hedvig Eleonora har inte uppmärksammats mycket i den vanliga historieskrivningen, men eftersom hon satt i två förmyndarregeringar, upplevde den svenska stormaktstidens uppgång och fall samt var en mycket betydelsefull mecenat för slottsbyggande och konstutövning kändes det väldigt relevant att skriva om henne och hennes tid.
En viktig del av Hedvig Eleonoras gärning var hennes stora intresse för konst och arkitektur. Hon lät bygga Drottningholms och Strömsholms slott och bygga om flera andra slott. Hon bekostade också studieresor för konstnärer och arkitekter. Eva Helen Ulvros menar att denna sida av hennes betydelse ofta har hamnat i skymundan.
– I allmänhet är kvinnorna och drottningarna förbisedda. Det är främst de regerande kungarna som startat krig och dominerat den politiska scenen som har präglat historieskrivningen. Men det var inte ovanligt att Hedvig Eleonora följde med sin man Karl X Gustav ut i fält i Tyskland, Polen och Danmark.
Att synliggöra sådana kvinnliga erfarenheter har blivit något av ett livsverk för Eva Helen Ulvros. Hon har i sin forskning och sitt författarskap återkommande lyft fram kvinnors röster och livsöden – berättelser som annars lätt försvinner ur historieskrivningen. Historia har alltid varit hennes favoritämne. Hon blev gymnasielärare i bland annat svenska och historia, gick en forskarutbildning 1989, doktorerade 1996 och blev professor 2008 vid Lunds universitet.
I boken skildrar Eva Helen Ulvros också den tid som Hedvig Eleonora levde under. Hon beskriver den som en kontrastrik tid med fler år av krig än fred och som präglades av fattigdom och svält. Mannen drog ut i krig, dog på slagfältet eller kom hem med krigsskador och kvinnorna tog över många av mannens uppgifter. Samtidigt visades maktens härlighet upp via stora fester och maskerader.
– Det var en komplex tid där å ena sidan en mörk vidskepelse resulterade i häxprocesser och andra sidan började intresset för vetenskap bli markant och Karl XI, Hedvig Eleonoras son, förordade att alla skulle lära sig läsa. Året var 1686 och ansvaret låg på kyrkan och landets församlingar. Det var därför husförhören tog sin början, man ville kontrollera människors läsförmåga, och i början på 1700-talet kunde de flesta svenskar läsa även om inte alla kunde skriva, säger Eva Helen Ulvros.
Vem var Hedvig Eleonora som person, vad är det för karaktär du lärt känna under skrivandet?
– Det finns inga efterlämnade dagböcker, däremot finns det personliga brev till släktingar, men man kommer inte henne nära i dem och får inte veta vad hon egentligen känner eller tänker. Men det är väldigt tydligt att hon älskade teatern och kulturlivet och var mån om att bjuda in duktiga konstnärer till slotten – franska målare och italienska stuckatörer. Hon köpte Drottningholms slott av Magnus Gabriel De la Gardie, vilket brann ned 1661, och lät sedan bygga upp det helt i linje med de franska slottens arkitektur.
Bilden som ändå växer fram är den av en aktiv drottning med stark vilja och stort engagemang i sina många projekt.
– Hon var en frisk och rörlig person som tyckte om att resa mellan de olika slotten i Sverige och engagerad i samtliga byggnads- och renoveringsprojekt. Hon visste vad hon ville och var dominant, så det rådde ett spänningsförhållande mellan Hedvig Eleonora och svärdottern Ulrika Eleonora, som kom från Danmark. Ett land som Sverige legat i krig med, så det kan säkert ha påverkat, säger Eva Helen Ulvros och berättar att Hedvig Eleonora var mycket förtjust i att spela kort och uppskattade god mat.
Om Hedvig Eleonora hade varit drottning i vår tid, hur hade vi märkt av hennes ledarskap då?
Hedvig Eleonoras starka kulturintresse löper som en röd tråd genom berättelsen om hennes liv. Eva Helen Ulvros tror att det också hade präglat henne om hon hade levt i dag.
– Hon hade inte tyckt om nedskärningarna i kulturlivet och velat stödja landets alla kulturskolor så att fler ungdomar hade fått möjlighet att studera teater, dans och musik. Det tror jag är frågor hon hade engagerat sig i! avslutar Eva Helen Ulvros.
ANN THÖRNBLAD