Vid biskopens visit i Aten den 6-8 februari, höll kanslichef Rickard Jönsson detta tal, som vi tror att inte många fick höra. Vi återger det här, så att det kan komma fler till del:
Kära vänner,
kära församlingsbor,
kära ekumeniska syskon,
ära gäster,
I dag samlas vi i tacksamhet – och i förundran.
För femtio år sedan tog några människor ett steg i tro. De bar med sig språk, psalmer, traditioner och en övertygelse om att kyrkan inte är bunden till geografi, utan till människor. År efter år har Svenska kyrkan i utlandet i Grekland varit en plats för gudstjänst och gemenskap, för samtal och själavård, för hopp mitt i vardagen – långt hemifrån, men aldrig utan hemkänsla.
Femtio år.
Det är en jämn ålder.
Det är en mogen ålder.
Och det är en ålder som bär både minne och framtid.
Men i dag firar vi inte bara ett jubileum.
I dag firar vi också något som saknar motstycke i Grekland.
För att vara en etablerad kyrka här kräver lagen något mycket konkret: ett altare. En kyrkobyggnad. Ett synligt centrum för det heliga. Svenska kyrkan i Grekland äger ingen egen kyrka. Ändå har det grekiska parlamentet – efter noggrann prövning – fattat ett beslut som öppnar en ny väg.
Vi har erkänts som kyrka genom att dela altare.
Vårt andliga centrum finns här, i Anglican Church in Greece, i St Paul’s.
Vi är inte delägare i byggnaden – men vi delar det heligaste: altaret, bönen och kallelsen.
Detta har aldrig tidigare skett i Grekland.
Och låt oss vara tydliga:
detta hade aldrig varit möjligt utan ekumeniken.
Det hade inte varit möjligt utan Borgåöverenskommelsen – detta djupa, teologiskt gedigna dokument som bekräftar vår gemenskap i tro, ämbete och sakrament. När Borgåöverenskommelsen översattes till grekiska och lades fram för myndigheterna blev den inte bara ett juridiskt underlag, utan ett vittnesbörd. Ett dokument som väckte respekt. Ett dokument som bar tyngd. Ett dokument som bar kyrkans enhet in i ett nytt sammanhang.
Här möts lag och teologi.
Här möts stat och kyrka.
Här möts historia och framtid.
Därför vill vi också att detta jubileum ska vara just det som kyrkan är kallad att vara: ekumeniskt. Inte som ett tillägg – utan som en kärna. Vi vill dela detta med andra kyrkor, andra biskopar, andra traditioner. Vi vill samtala, fördjupa, lyssna och lära. Vi vill knyta band som bär längre än dessa dagar i Aten.
Att biskopar, teologer och kyrkliga ledare möts kring Borgåöverenskommelsen här i Grekland är inte en tillfällighet. Det är ett tecken. Ett tecken på att kyrkans enhet inte är en idé, utan en levd verklighet.
Kära vänner,
Svenska kyrkan i Grekland är i dag både femtio år gammal – och ny.
Rotad i erfarenhet.
Buren av nåd.
Stärkt genom samverkan.
Vi ser tillbaka med tacksamhet.
Vi står här med ödmjuk glädje.
Och vi går vidare med förtröstan.
Må detta delade altare fortsätta vara en plats där Kristus står i centrum.
Må denna församling fortsätta vara kyrka där människor lever sina liv.
Och må detta jubileum bli början på ett nytt kapitel – inte bara för oss, utan för den ekumeniska gemenskapen i Grekland och bortom dess gränser.
Gud välsigne Svenska kyrkan i Grekland.
Gud välsigne våra syskonkyrkor.
Gud välsigne den kyrka som alltid är större än våra egna gränser.
Amen.
.png?doprocessing=1&ci=0%2c100%2c940%2c588&w=936&ra=1.6&c=85)