Tro, vad är det egentligen? När kan man kalla sig kristen?

Mathilda

För mig är tron förenad med kärlek, tillit och att livet får en riktning. Tron är ett hopp om att allt som inte är bra kommer att bli det. Att tro på livet och varandra - det är att tro på Gud.

Elsa

Utan den skulle jag vara väldigt tom och förvirrad. Tron har ett syfte i allt man gör, även om det inte är något man går omkring och tänker på, man gör ju andra saker också, hahaha. I kyrkan känner man sig behövd, det syns ju inte minst på all ideell verksamhet där människor ställer upp. Det är välkommet att bara komma och hänga, känna en tillhörighet. Det tror jag är viktigt, inte minst för unga människor. Som fjortonåring gör man allt för sig själv, men man mår bra av att också göra något för andra.

Mathilda

Om det fanns något man måste skriva under på skulle det ju bara finnas en religion. Du måste ingenting egentligen, men i kristen tro är det tron på Jesus som förenar.

Elsa

Det är inte säkert att man riktigt vet vad man tror på eller hur starkt. Det är snarare något som väcks i kyrkans miljö som sedan bara blir starkare och starkare.

Elsa

För mig har det handlat om det som händer i kyrkans miljö, man känner att det finns något annorlunda i rummet. Och så samtalen, det man har upplevt på konfaläger och som ung i kyrkan är sånt man inte upplever på fotbollsläger eller någon annanstans. Jag har spelat fotboll också, så jag kan jämföra…

Mathilda

Vi har ett sätt att prata om ämnen som kärleken och livet. Vi sätter ord på saker jag redan kände och trodde jag var ensam om. Sen har man varit med i situationer, en enkel ljuständning i kyrkan till exempel, där man känner att något händer, att det finns en Gud. Tänk om man kunde fånga den känslan på burk och ge vidare till människor…

Mathilda

Det gör man ju, det finns otroligt tunga dagar. Det är som vilken relation som helst – om allt bara är bra hela tiden vilar du i det men du kommer heller ingenstans. Man måste tvivla för att komma närmare.

Elsa

Jag ser Gud som en vän. Ibland blir man arg, ledsen eller trött på varandra och behöver ta avstånd. Men det måste också bli mörkt för att det ska bli ljust igen.

Mathilda

Om man inte fick tvivla eller ifrågasätta, hur skulle man då kunna vara säker på att det är som jag tror? Jag vill inte ha en Gud som säger ”du ska tro på allt det här annars…” Snarare handlar det om att bygga en tillit till Gud – att när jag brister finns det någon som tar vid. Vi är ganska fattiga i vårt språk för att uttrycka det här, i engelskan skiljer man på ”have faith” och ”believe in something”. I svenskan saknar vi motsvarigheten, alltså olika innebörder av ordet tro.

Elsa

Jag tänker att det är två relationer – en mellan mig och Gud (belief) och en annan mellan mig och kyrkan (faith). Den senare innebär att när jag tvivlar finns kyrkan där och kan bära mina tvivel och be för mig.

Mathilda

Jag tycker det är en dålig fråga, när jag får den bollar jag alltid tillbaka. Vi borde i stället fråga, Finns Gud? Vem är Gud? Hur är Gud?

Elsa

Jag tvivlar ju på allt i världen så det är klart jag tvivlar…

Mathilda

Hur överlever du om du inte har en tro på att det kan bli bättre? När det är som jävligast, det är väl då vi behöver ett hopp. Det finns en filosof som kommit fram till att det är mest rationellt att tro på Gud. Det ger ett meningsfullt liv och du har vunnit något – oavsett om det skulle visa sig att inget är sant.

Mathilda

Det är ganska enkelt och grundläggande. Att leva som kristen är att leva i kärlek. De flesta skriver nog under på det dubbla kärleksbudskapet – älska din nästa såsom dig själv. Men man kanske inte tänker på att det faktiskt är det kristna grundbudskapet.

Elsa

Jag känner inget behov att gå omkring på stan och prata om Jesus eller sätta upp lappar med kärleksbudskapet. Jag tycker inte att man måste predika, läsa Bibeln eller knacka dörr heller. Däremot kan jag handla på det sätt jag vet att Gud vill. Hela mitt liv speglar Guds kärlek, det är liksom inte en hobby att gå i kyrkan eller ha ett kors om halsen, tron finns alltid där i grunden.

Mathilda

Jag tror att Guds kärlek omsluter allt. Den finns och är synlig också i det som går bortom oss människor – djur, natur, ekosystem, ja hela skapelsen.

Mathilda

Kärleken till andra människor är viktigast, även till dem man inte kommer överens med. Visst kan det vara så att jag känner hat eller vägrar förlåta, men jag har tillit till att Gud tar hand om det. För den som ber om förlåtelse får det, även om du gjort ett misstag. Människor som tror att de inte är älskade och förlåtna - det ger ångest.

Elsa

Tidigare hade jag svårt att förlåta andra. Idag har jag ett helt annat perspektiv. Om någon är elak mot mig ska jag inte vara elak tillbaka. Att fastna i hatet är meningslöst, när man gör om och gör rätt skapas kraft att fortsätta.

Mathilda

Kristen tro pratar om förlåtelse för oss som individer, men också för världen och vart den är på väg. Just nu är det kaos och människor beter sig illa. Vi måste ha en tillit till att det finns en väg ur skiten och att Gud bär det här. Bön om förlåtelse och förlåtelseord ligger tidigt i alla kristna gudstjänster, vi behöver alltid trycka på att det faktiskt inte finns något som separerar oss människor från varandra.

Mathilda

Hahaha, det här är Svenska kyrkan och svenskar har ju svårt för kontaktsökande. Skämt åsido, du kan vara dig själv och du får vara hur anonym du vill. Men om du vill ta kontakt eller veta mer finns alltid någon där.

Elsa

Ingen kommer attackera dig och du behöver inte prata med någon om du inte vill. Du kan sitta längst bak om du vill det. Jag skulle säga att vi bryr oss om varandra men vi går inte på varandra.

Elsa

Som ledare har han visat hur vi ska vara mot varandra. Han är lite enklare att förstå än Gud som väsen.

Mathilda

Jesus är Gud i mänsklig gestalt, för att vi ska förstå och ha något att relatera till. Fadern står för skaparen, något större, en trygghet. Sonen är mer Hur:et, hur ska jag leva som människa? Anden står för en vägledning som är lite mer abstrakt.

Mathilda

När Jesus lämnar jordelivet säger han ”ni får ha kvar hjälparen när jag inte längre går med er.” Jag tänker att anden är en del av oss så länge vi lever – i varje andetag. Tillsammans med Jesus är anden en del av Guds treenighet. För mig är anden ett stort mysterium men ändå inte. Vatten består ju till exempel av samma molekyler oavsett om vattnet är rinnande eller fryst. Och det finns saker vi inte kan förklara, hur vinden blåser eller hur solens strålar känns mot kinden. Det är bara en annan dimension av en och samma sak.

Elsa

För att världen ser ut som den gör, det är ju inte kul. Vi måste ha ett hopp och se kärleken inåt när vi inte ser den i vårt samhälle. Sociala medier står för mycket ont, men att möta Jesus där är lättare än att aktivt gå in genom kyrkportarna.

Mathilda

Mycket är flyktigt idag, men Jesus är en förebild som levt i 2000 år, det är ändå nånting. Jag tror att fler och fler upptäckt att hopp och tillit saknas runtomkring oss.

Mathilda

När jag håller begravning och möter människor i djupaste sorg kan ett samtal om uppståndelsen ge tröst. Vad tror du att uppståndelse från döden är? Vad önskar du att den är? Vi kan inte sätta ord på tankarna och vi är ofta fyrkantiga när vi vill förstå vad döden är. Men tron och döden är mysterium och det är okej att det är så. I begravningsceremonin säger vi att ”jord ska du åter bli” – och så är det ju rent faktiskt. I jorden föds något annat och det är uppståndelse varje dag.

Människor i sorg kan också uppfatta något av en uppståndelse när processen har sin gång. Du kanske tror att du inte ska överleva, men du går på, en dag i taget, och så plötsligt har något lättat litegrann. Löven slår ut igen och blommorna har kommit tillbaka. Skapelsen i sig - det om något är uppståndelse. Och kanske kan man tänka att ett evigt liv, det handlar om trösten i att aldrig bli bortglömd.