Vad händer när ett kyrkligt konstföremål lämnar sin plats och kommer till ett nytt sammanhang? När något som i en kyrka varit en del av gudstjänstliv, tradition och bön flyttas in i museets utställningsrum och blir kulturarv, konst och historia. Eller när ett museiföremål åter får stå i ett kyrkorum – nära människor, vardag och ritual. Förvandlas föremålet? Eller är det vi som förändras?
Projektet ”När föremål förvandlas i betraktarens öga” är ett undersökande samarbete mellan Svenska kyrkan i Eskilstuna och Statens historiska museer. Svenska kyrkan och Statens historiska museer är de två största förvaltarna av vårt kyrkliga kulturarv. Nu lyfter och belyser vi tillsammans detta kulturarv och gör det mer levande, tillgängligt och angeläget för fler.
Under 2026–2027 genomför vi ett flertal utställningar, föreläsningar och seminarier – både i kyrkorum och i museimiljöer. Vi möter föremål som – beroende på sammanhang – kan uppfattas som museiobjekt, kulturarv, konstverk eller liturgiska redskap, men också som en spegling av betraktarens yttre och inre värld. Föremål rika på berättelser om människor, tro, samhälle, konst och livsvillkor genom århundradena. Men som också bär på möjligheten till berättelser om vårt eget nu. Genom att låta föremål flyttas och byta plats för betraktning undersöker vi hur platsen påverkar tolkningen; vad händer när ett föremål hamnar i ett nytt rum, inför nya ögon?
Samtidigt riktar projektet blicken framåt. Vilka av dagens föremål kommer en gång att räknas som kulturarv? Vad är det vi väljer att bevara, varför, och vad säger det om oss?
Med projektet ”När föremål förvandlas i betraktarens öga” vill vi öppna dörrar: till kyrkorum och museer, men också till berättelser, frågor och erfarenheter. Här finns historia och hantverk, tro och tradition – och något som angår oss nu. För när vi stannar inför ett föremål från en annan tid kan vi ana något oväntat: att det inte bara är ett föremål vi ser, utan också oss själva.
Smärtoman, Historiska museet i Stockholm, 4 februari – 30 augusti
14 februari 1946 brann det i Fors kyrka i Eskilstuna. Mest drabbad av branden blev en 1400-talsskulptur, Kristus som smärtoman. Skulpturens skador var så stora att den inte kunde stå kvar på sin plats i kyrkan, utan deponerades i samlingarna hos Statens historiska museer. Skulpturen kan aldrig komma tillbaka till kyrkan på grund av sitt skick, men Eskilstunaborna fick återse honom i en fotoutställning i Fors kyrka i februari 2025. I nära, nyfiket och kärleksfullt fotografi väcks frågor om vad han kan vilja säga oss idag. För trots skadorna finns det ett liv i skulpturen, kanske är livet till och med mer påtagligt tack vare det. Det bevarade ögat ser på oss med nytt djup, talar till oss med ett medeltida perspektiv. Vad kan denna skulptur ha för relevans idag, för oss, för dig? Utställningen visas i Landskyrkan på Historiska museet i Stockholm.
Den plågade mannen, Hagby kyrka, Kalmar, 14 mars – 5 april
Ulf Tjärnströms närgångna fotografier av den brända Smärtomannen från Fors kyrka väcker nyfikenhet kring vad en sargad medeltidsskulptur kan, och vill, säga oss.
I mötet med bilderna öppnades ett rum av frågor hos prästen och poeten Richard Thörn. Med utgångspunkt i Jesajas 53:e kapitel växte poetiska texter fram om människans villkor: om lidandet, blicken, medkänslan – och om märkliga förbindelser mellan en förkolnad kropp utan armar och ben och den levande människan som står framför den.
Vem betraktar egentligen vem?
Går det att finna tröst i ett skadat konstföremål?
Och vad krävs av mig som medmänniska?
Ur dessa frågor har utställningen ”Den plågade mannen” vuxit fram, med premiär i Hagby kyrka utanför Kalmar. I dialog med utställningen tar ett bokprojekt, med samma titel, form. Boken publiceras ut av pa-parant, formgiven av författaren och konstnären Leif Holmstrand. Konstprojektet spinner trådar mellan medeltid och nutid – och ställer en brännande fråga: Vad betyder det egentligen att vara en hel människa?
Korsvägar, Klosters kyrka 22 mars – 6 april
Korsvägar är en påskutställning i Klosters kyrka 2026 med medeltida kyrkliga föremål inlånade från Historiska museet och från Öja kyrka i Västra Rekarne församling. Utställningen följer passionsveckans rörelse genom eftertanke, lidande, död och hopp – från Jesu ångest i Getsemane till den tomma graven och uppståndelsens glädjebud. I kyrkorummet möter du bland annat Smärtomannen, en kroppsnära bild av den sårmärkta Kristus, Kristi grav som påminner om påskens dramatiska liturgi, den sörjande Pietàn och Nådafadern som öppnar mot Treenighetens mysterium. Två ljusstavar med änglar för tanken till processioner och levd gudstjänst, och målade korsvägsstationer låter besökaren vandra mellan scener ur passionshistorien – som en inre korsvandring i bön och betraktelse.
Delad vårdnad, en vandringsutställning i Eskilstuna Pastorat
Mässkrudar, altardukar och antependier – textilier från 1600- och 1700-talen, som en gång haft såväl symbolisk som estetisk betydelse i kyrkorna, har i många fall med tiden blivit alltför sköra för att användas. Flera av dessa ”pensionerade” föremål vilar i Statens historiska museers samlingar, bevarade åt eftervärlden som museiföremål, men fortfarande ägda av de församlingar de en gång tjänade. I en fotoutställning berättas om några av dessa textilier som en gång haft sin plats i Eskilstunas församlingar; en historia om tro och hantverk, om förgänglighet och om de kyrkliga föremålen som är vårt gemensamma kulturarv.
Utställningen flyttas mellan kyrkor i Eskilstuna pastorat under projektets två år. Varje kyrka visar då också lokala kyrkliga föremål som är intressanta som kulturarv. Utställningen inleds i kyrkorna i Västra Rekarne församling under sommaren 2026.
Frid vare, Kloster kyrka, höst 2026
Mitt i Eskilstuna, två torn. En katedralsliknande kyrka, byggd 1929 – snart hundra år gammal, i perspektiv ändå ung. På den smidda porten möts besökaren av orden: ”Frid vare”. En hälsning, en önskan, ett löfte, följt av två ord till; ”med er”.
I utställningen ”Frid vare” söker fotografen Ulf Tjärnström kyrkans stilla berättelser och riktar blicken mot detaljerna; färgen som nötts bort av tusentals fötter vid kyrkbänken, dörren som så många före oss passerat – i sorg, glädje eller i en vardaglig suck. Vad säger dessa spår? Vad gör de med oss som betraktare? Och vad händer när vi stannar upp och vågar se – och lyssna? Här finns rörelser, ritualer och känslor avsatta i materialet. Här finns händer som sträcker sig efter psalmböcker, kvävda hostningar och skrapet från en stol mot ett hundraårigt stengolv.
Vi är inte först på plats, inte heller sist. Vi är mitt i och del av den kod som kallas mänsklighet. I samarbete med journalisten, författaren och arkitekturkritikern Mark Isitt har Ulf Tjärnström vävt en påminnelse om att även de små detaljerna, de vardagliga rörelserna bär på betydelse – är en del av vårt kulturarv. Och att vi ibland, utan att tänka på det, står mitt i framtidens minnen.
Under projektets gång anordnas konferenser, föreläsningar och seminarier, mer om det publiceras löpande.
Våren 2027 presenterar vi bland annat en utställning i Klosters kyrka med tonvikt på kyrkans arkitekt Otar Hökerberg och Swedish Grace. Klosters, en katedralsliknande kyrka med stark lokal prägel – helt inredd med träarbete från NKs verkstäder i Nyköping. Invigd 1929 stod kyrkan färdig i sin nordiska klassisism just när arkitekterna lämnade den bakom sig till förmån för modernismen.