När Carl Bergsten (1879-1935) tar på sig uppdraget att rita Enskede kyrka har han redan hunnit med att uppföra ett kapell och en kyrka. Den ena är Sandbyhovs kapell (1909) som ligger i hans hemstad Norrköping, och den andra är Hjorthagens kyrka (1904-1909) i Stockholm.
Han anses vara en av Sveriges främsta arkitekter under sin tid. Endast 22 år gammal tar Carl Bergsten examen vid Kungliga Tekniska högskolan och går sedan vidare till Konstakademien där han geniförklaras och tar, två år senare, emot den kungliga medaljen. Framgångarna ger honom ett stipendium som, bland annat, tar honom till Wien, där han blir starkt inspirerad av wienerstilen: vilken är en mycket stram form av jugend, med geometriska former och expressiva uttryck. Hjorthagens kyrka är ett bra exempel på den stilen.
Bergsten är en på många sätt radikal arkitekt. Han bryter med sin tids svärmeri för den fylliga nationalromantiken och introducerar en mer sakliga och vågad arkitektur, där han ofta experimenterar med symmetri och asymmetri. Bergsten hör till de arkitekter som också formger inredning och möbler till de villor och byggnader han ritar. En period var han ansvarig för NK:s möbelavdelning.
De tidiga verken, såsom utställningspaviljongerna till Konst- och industriutställningen i Norrköping (1906), Skandinaviska Enskilda Banken (1906) i Norrköping och Hjorthagens kyrka är byggnader som hör till hans radikala period.
Ritade Liljevalchs konsthall
Bergsten stod på toppen av sin karriär när han ritade Liljevalchs konsthall (1913-1916) som blev en brytpunkt i svensk arkitekturhistoria och räknas till en av de viktigaste byggnaderna i Sverige i modern tid. Han har då lämnat wienerstilen bakom sig. Byggnaderna är nu enklare och bär klassiska attribut såsom kolonner. På sätt och vis går han från att vara radikal till att bli konservativ, vilket delvis beror på att Bergsten har svårt att få igenom sin egensinniga stil.
I början och slutet av sin karriär ligger Carl Bergsten i otakt med sina samtida svenska kollegor: först är han före sin tid, men i slutet av 1920-talet när funkisrörelsen helt slutar med dekoration, håller han fast vid en mer klassicistisk stil. Hans sista verk, Göteborgs Stadsteater (1934) är just en sådan intressant blandning av funktionalism och nyklassicism.
Enskede kyrka - en förening av en medeltida kyrka och modern planlösning
Enskede kyrka, som ritas samtidigt som Liljevalchs, är en återgång till nationalromantiken, fast i enkel tappning. Bergsten har här förenat den traditionella medeltida kyrkan med en modern planlösning. Han arbetar också med kontraster i valet av färger, vita väggar mot mörkt golv och mörka dörrar. Dessutom leker han med symmetri och asymmetri. Spisen i kyrksalen är ett bra exempel på detta, dels genom placeringen men också för den svängda formen. Spisen står i ett hör av kyrksalen, men om porten in till kyrkorummet öppnas hamnar den mitt emot altaret.
Sockenkyrkan
Carl Bergstens första ritning av kyrkan visar att det fanns planer på en betydligt större byggnad i en helt annan stil, berättar före detta länsantikvarie Bengt O.H. Johansson, som forskat och skrivit om Bergsten. Skisserna visar en kyrka i nord sydlig riktning, med ett sidoplacerat kyrktorn. När den idén går till handlingarna utgår Bergsten istället från en trävilla i allmogestil när han ritar det som ska bli Enskede kyrka, vilket förklarar varför den harmonierar så väl med omgivningen.
Enskede kyrka påminner om en liten svensk sockenkyrka. Den är uppförd i tegel som pustats i vitt. Sockeln som kyrkan vilar på är av råhuggen granit. På långhusets västra del sitter en takryttare och huven är krönt av en spira där en koppartupp spanar ut över trädgårdsstaden. Sadeltaket är av skiffer och sluttar brant.
Text: Staffan Alberts, hämtad från jubileumsskriften Enskede kyrka 1915-2015