Bromma kyrkogård Bromma församling, Birka kontrakt, Stockholms stift, kv Kyrkbyn 6, Terserusvägen 3A, Bromma kyrka, Bromma socken, Stockholms kommun och län, Uppland
1
Bromma kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet kultur miljölagen. TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stadsmuseet
Omslagsbild: Vy över Bromma kyrkogård österifrån. Kyrkogården har utvidgats vid fem tillfällen mot väster respektive öster. De olika utvidgningarna avspeglas i gångsystem och vegetation. Efter flygfotot från 2011 har kyrkogården utvidgats mot sydväst, genom den rektangulära gräsytan uppe till vänster i bild. Foto: Leif Gustavsson
©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se
2
Bromma kyrkogård Bromma kyrkogård har sitt ursprung i en stenkyrka uppförd som sockenkyrka under andra hälften av 1100-talet, i ett skede då landet etablerades som kristet. De äldsta bevarade skrifter som berör kyrkan är från tidigt 1300-tal. Kartor från 1600-talet visar att kyrkan omgavs av en mindre kyrkogård på alla sidor. Under 1800-talets sista decennium utökades kyrkogården västerut och under 1900talet har ytterligare fyra utvidgningar skett, både västerut och österut, med olika särskiljande drag beträffande gångsystem, gravkvarter och vegetation. Redan under 1970-talets första år tillkom en minneslund norr om kyrkogården. Den senaste utvidgningen har skett mellan åren 2012–2014 och har bland annat medfört att kyrkogården tillförts både askgravlund och en avdelning med askgravplatser. Sedan 1983 ägs och förvaltas kyrkogården av Stockholms kyrkogårdsförvaltning.
HISTORIK
Den äldsta rundkyrkan torde ha omgivits av en kyrkogård, men den första kartan som ger någon bild av kyrkogården är en lantmäterikarta från 1636. Kartans syfte är att redovisa prästgårdens odlingsmark. Själva kyrkogården ligger strax söder om prästgården, på övriga sidor omgiven av åker- och ängsmark. Kyrkogården är nästintill kvadratisk med ett lätt utdraget hörn mot nordväst, en form som motsvarar vad som senare benämns kyrkogårdens äldsta del. Kyrkogården torde tidigt ha varit omgiven av en gråstensmur på alla sidor. Från 1690-talet och under en stor del av 1700-talet finns uppgifter om kyrkogårdsmurens behov av reparation och ny avtäckning genom trätak. Ett syfte med att hägna kyrkogården var att skydda den från betande djur. År 1715 uppges exempelvis att muren på sina håll är så nedrasad att ”både får och svin däröver springa”. I muren fanns två stigluckor, den ena i nordost och den andra i nordväst. I de två sydliga hörnen av kyrkogården låg mindre bodar, använda till benhus respektive bårhus. Stigluckorna ersattes på 1790-
talet med murade, sannolikt putsade, grindstolpar på sandstenssocklar till grindar av smidesjärn. Samtidigt revs de två hörnbodarna i söder och ersattes med ett nytt benhus mitt i södra kyrkogårdsmuren. Denna murade bod byggdes om år 1862 för att inredas till gravkapell. I äldre tid fanns en klockstapel på kyrkogården. På 1680-talet uppgavs klockstapeln vara i dåligt skick och inför renoveringen beslöt man att flytta den till ett mindre berg cirka 200 meter nordost om kyrkan. Projektet genomfördes 1692–1695 och stapeln uppfördes som en relativt låg, öppen träkonstruktion under en vid, karnisformad huv, tidigast täckt med takspån. Det finns uppgifter i stämmoprotokoll om trädplantering på den östra delen av kyrkogården redan från 1680-talet och på den norra delen från 1720talet. Någon systematisk planering av kyrkogården som helhet torde dock inte ha genomförts förrän efter ett par decennier in på 1810-talet. 1812 lyftes frågan om kyrkogårdens behov av ett nytt, mer ordnat system för gravEtt syfte med att sättning ”i tur rad efter rad från den ena ändan av kyrko- hägna kyrkogården gården tills den varvtals blivit begagnad, till den andra.” var att skydda den Först efter denna tid kan man från betande djur. alltså räkna med att kyrkogår1715 uppges exempelden har fått en mer rätlinjig planering. Denna var genom- vis att muren på sina förd vid mitten av 1800-talet, håll är så nedrasad då kyrkogården i protokollen att ”både får och svin år 1849 uppges som välplanerad och planterad med löv- däröver springa”. träd. I en samtida avbildning syns lövträd både på den norra delen av kyrkogården och på den södra delen kring benhuset invid kyrkogårdsmuren. Den tidigast dokumenterade utvidgningen av kyrkogården genomfördes mot väster 1892, då kyrkogården i princip dubblerades genom att en del av prästgårdens tidigare åkermark införlivades. 1919 genomfördes ytterligare en utvidgning åt väster, till dagens västgräns, då en del av klockarboställets 3
Utsnitt ur en lantmäterikarta från 1636. Prästgården markeras med bokstaven A och ett symboliskt hus, medan G står för kyrkogården. Själva kyrkan mitt på kyrkogården är inte utsatt på kartan. Åkermarken omger kyrkogården och längre söderut, markerad genom bokstaven D, ligger ängsmark för höslåtter. All odlingsmark är inhägnad. Möjligen symboliserar de dubbla linjerna kring kyrkogården en stenmur. Norr är uppåt i bild (Akt A10-35:a10:49 / Lantmäteristyrelsens arkiv, Lantmäteriet)
mark lades om till kyrkogård. I samband med utvidgningarna revs den gamla kyrkogårdsmurens västra sida samtidigt som de nya delarna hägnades med en stenmur. En situationsplan över kyrkogården från 1922 markerar utvidgningarna samt visar kyrkogårdens gångsystem och kvartersindelning. Den äldsta delens gångsystem är kopplat till de gamla kyrkogårdsentréerna från nordost och norr, men även till en öst-västlig mittaxel i linje med kyrkans dåvarande huvudentré samt till begravningskapellet vid kyrkogårdens södra gräns. Äldre fotografier antyder att gångsystemet söder om kyrkan hade reglerats 1910, sannolikt till det som situationsplanen utvi-
sar. Den mellersta delen har en enkel indelning i två större kvarter på var sida om den öst-västliga mittaxeln, medan den nyaste delen längst i väster har en korsformig plan med en stor, cirkelrund plats i korsmitten. I områdets norra del skärs kvarteret igenom av en svängd gång mellan två nya entréer, en från norr och en till den nya klockargården i väster. Hela kyrkogården var muromgärdad. De två äldre entréerna renoverades under mitten av 1920-talet, sannolikt med nytillverkade smidesgrindar efter förebild från originalen. Samtidigt utfördes de nya entréerna med de äldre som förebild. På östra sidan om den gamla kyrkogården har Situationsplan över Bromma kyrkogård från 1922. Den äldsta delen motsvarar kyrkogården så som den representeras på kartan från 1636, den mellersta delen är utvidgningen västerut 1892 och den på kartan nyaste delen visar utvidgningen 1919. Entrén från nordost och från norr till den gamla delen motsvarar de tidigast omtalade entréerna. Invid den gamla delens södra gräns ligger begravningskapellet, ett ombyggt benhus från 1790-talet. Den gamla klockargården i norr används vid tiden av kyrkvaktmästaren. (Skiss i Kulturhistoriska byråns arkiv, ATA.)
4
genomförts tre utvidgningar på tidigare åker- och trädgårdsmark. Den första av dessa skedde under 1930-talets andra hälft, då dagens mittparti av den östra kyrkogården tillfördes kyrkogården. I huvudsak genomfördes utvidgningen efter ritningar av arkitekt Sven Markelius (1889–1972), utförda 1933. Markelius var en av tidens mer framträdande funktionalistiska arkitekter och bodde i sin egenritade villa i Höglandet, Bromma. Han hade delat in gravområdet genom raka gångar till ett flertal långsmala, rätvinkliga kvarter. De tvärställda kvarteren i områdets mitt skulle inramas på tre sidor genom häckar, men vara öppna mot öster och en björkkantad gång med en bänk mellan varje träd. I områdets östgräns, vid Bromma kyrkväg, uppfördes en ny kyrkogårdsmur av gråsten, med entré till en bred björkallé som ledde fram till den gamla östentrén. Den nya östentrén utfördes med inspiration från de befintliga, men med fyra grindstolpar och gånggrindar på var sida om bredare pargrindar. I den gamla kyrkogårdsmurens sydöstra del upptogs en öppning för en låg stentrappa
mellan den gamla och den tillagda delen. De två bredaste öst-västliga gångarna var ursprungligen asfalterade, medan övriga gångar var grusade. Kring mitten av 1930-talet iordningställdes även en tillfart till kyrkogården söderifrån, via nuvarande Gliavägen, med en mindre parkeringsplats utanför den gamla kyrkogårdsmuren. Från detta håll tillkom samtidigt två nya entréer, dels via en liten trappa till den gamla kyrkogården, dels till den del som just hade tillkommit i öster. Entréerna utfördes enligt samma mönster som tidigare, med de äldre entréerna som förebild. Nästa utvidgning genomfördes under 1950-talets mitt, söder om den förra. Området planerades med en diagonalt lagd gång från en ny entré i det sydöstra hörnet av kyrkogården och i riktning mot kyrkan. På var sida om den diagonala gången utlades gravraderna i rät vinkel mot gången, som ett slags fiskbensmönster, medan raka gångar delade in resten av området i rektangulära kvarter. Längs det diagonallagda partiets östsida samt som trädkrans
Vy över kyrkogården och kyrkan norrifrån, mot en av de två ursprungliga entréerna. Till vänster i bild skymtar även den gamla entrén österifrån, ursprungligen i förlängningen av landsvägen från Ulfsunda. Gången närmast i bild går mellan kyrkogården och den gamla klockargården och kantas av höga askar, ett träd som dominerar på5 kyrkogårdens äldsta del och torde ha ingått i en äldre trädkrans.
mot söder planterades rader av rönnar, kompletterade av mer oregelbundet planterade björkar inne i gravkvarteren. I mötet mellan den diagonala gången och en rak öst-västlig gång skapades en liten plats inom en krans av paraplyalmar. Som inramning till de smalare delkvarteren planerades för rader av buskrosor och häckar. Den tredje av utvidgningarna mot öster genomfördes i mitten av 1960-talet. Del av prästgårdens gamla trädgårdsmark införlivades då med kyrkogården, genom en lätt sydsluttning i norr. Gångsystemet drogs rätvinkligt och rationellt inom områdets lite oregelbundna form. Mot gatan och i norr planterades en trädkrans av lindar och mot prästgårdsmarken sattes en spireahäck, förstärkt av olika lövträd inne på prästgårdstomten. Inne i gravkvarteren tillkom enstaka björkar i oregelbunden placering och som inramning av kvarteren planerades för ett större antal purpuraplar. Även denna del omgärdades genom en stenmur i yttergräns mot gatan. Samtidigt muromgärdades först nu det under 1950-talet
Den norra entrén sedd inifrån kyrkogården. De två äldsta entréerna har grindstolpar murade av tegel med profilerad utkragning och tältformade huvar av kopparplåt. Äldre fotografier antyder att de tidigare har varit putsade. Järngrindarna i entréerna är eleganta smidesarbeten av 1700-talstyp. Entréerna tillkom på 1790-talet 6 Trädraderna av formklippta lindar Ihar stora och restaurerades på 1920-talet. fonden upplevelse v ärden och ramar in kyrko t omten. skymtar sydfasaden till gravkapellet från 1958.
tillagda området. Efter 1960-talets utvidgning revs den norra kyrkogårdsmuren till den äldsta kyrkogården, samt ytterligare en gammal mur öster om denna. Norr om den gamla kyrkogården tillkom en gångväg österifrån och västerut mot ett nyuppfört gravkapell och den gamla klockargården. Båda dessa två senare utvidgningar skedde efter ritningar av arkitekt Jan Wahlman (1906–1991). Det ovan nämnda nya gravkapellet hade uppförts 1958 efter ritningar av Ragnar Hjort (1887–1971). Hjort, tidigare byggnadsråd och chef för byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå, hade en bred produktion bakom sig och stora erfarenheter av arbete med kyrkomiljöer. Dessutom hade han arbetat med ombyggnaden av Bromma gamla prästgård. Det nya gravkapellet var helt modernt, men inpassades diskret i sydsluttningen, strax öster om den gamla klockargården. Sedan det nya gravkapellet stod klart, revs det äldre kapellet på sydsidan av den äldsta kyrkogården. Åren 1966–1968 byggdes kyrkan till med ett
vapenhus mot den västra gaveln, utfört efter ritningar av Ragnar Hjort. Både kyrkans tillbyggnad och rivningen av det gamla gravkapellet påverkade gångsystem och kyrkogårdens planering väster om och söder om kyrkan, mot en förenkling. 1973–1974 anlades en minneslund inom ett ängsparti norr om kyrkan, på gammal prästgårdstomt öster om det nya gravkapellet. En ambition vid anläggningen var att själva ängen skulle lämnas i det närmaste orörd, men inramas mot norr genom traditionella brynväxter, som hassel, olvon och rönn, samt blommande buskar. Arkitekt var återigen Jan Wahlman. Minneslunden nåddes via kyrkogårdens gamla entré i norr eller via den norra gångvägen österifrån. Till minneslunden ordnades en kontemplationsplats invid gravkapellets naturstensfasad. Minneslunden är en av Stockholms äldsta. År 2007 kompletterades minneslunden med en tillgänglighetsanpassad smyckningsplats invid ett äppelträd på minneslundens södra sida. Efter år 2000 har även en plats för gravkransar och blom-
mor efter begravningar iordningställts, på västsidan om gången mellan kyrkogården och minneslunden. För att möta behovet av ytterligare gravplatser i norra och västra Stockholm beslöts år 2010 att återigen genomföra en utökning av Bromma kyrkogård, denna gång genom att tillföra en grönyta söder om kyrkogårdens västra del, i äldre tid åkermark och senare använd som lekyta och bollplan. Förutom rektangulära gravkvarter skulle området inrymma askgravplatser samt en askgravlund i friare planering. Projektet pågick mellan 2012–2014 efter ritningar av arkitektkontoret Tengbom i Stockholm. På grund av en höjning av marknivån inom det nya begravningsområdet påverkades gråstensmuren i den äldre kyrkogårdens gräns mot den til�lagda delen, varför man tvingades höja muren. För att befrämja den befintliga trädkransen på den gamla kyrkogården flyttades muren samtidigt något söderut. I samband med arbetena i området revs en del av kyrkogårdsmuren från omkring 1920 längst i väster och ersattes med ett träplank.
Vy österut från området längst i väster, til�lagt 1919. Till höger i bild inom stenmuren syns trädkransen av lind. På tvärs mot trädkransen växer en rad lindar som markerar gränsen mellan de två västra gravområdena. Jämfört med andra områden är karaktären här något stramare och 7 grönskan tätare. Söder om muren ligger det senast tillagda gravområdet från 2012–2014.
BESKRIVNING
Omgärdning och grindar
Omgivningen
Kyrkogården har en total areal om drygt fem hektar och omgärdas i hög utsträckning av naturstensmurar och trädkrans. Murarna är polygonmurar, uppförda av råkilade, oregelbundna block utan särskild avtäckning, och förekommer både som kallmurar och murar fogade med bruk. De är relativt låga, från en dryg meter och ner till endast en låg stenkant. Mest framträdande är muren i kyrkogårdens gräns mot de två omgivande gatorna. Murarna är tillkomna vid olika tillfällen i samband med kyrkogårdens utvidgningar under främst 1900-talet. Murarna närmast kyrkan har dock betydligt längre hävd än så, men är omlagda med sänkt höjd under 1900-talet. Mot prästgårdsfastigheten finns en häck av spirea, och i del av kyrkogårdens västra gräns ett för miljön lite främmande träplank från 2012. En trädkrans finns i stort sett kring hela kyrkogården och består främst av lind, men i vissa sträckor i söder av rönn. Det senast tillagda gravområdet hägnas mot gatorna genom häckar, träplank samt en trädkrans av befintliga lindar respektive nyplanterade prydnadskörsbär. Kyrkogården har ett flertal entréer, tillkomna efterhand och kopplade till de olika utbyggnaderna
Bromma kyrkogård ligger i stadsdelen Bromma kyrka, väster om Stockholms innerstad. Kring kyrkan låg tidigare åker och skogsmark, som tillhörde kyrkoherdebostället, klockarbostället och kringliggande gårdar, som Eneby och Bällsta. 1905 började stora villatomter styckas av från gårdarna. Med tiden har de delats upp i allt mindre tomter och stadsdelen präglas nu av en blandad villabebyggelse. I nordväst gränsar stadsdelen till Bromma flygplats och i söder skär stadsdelsgränsen genom Kyrksjölötens natur reservat med Kyrksjön. Norr om kyrkogården ligger prästgården med sockenstugan, den förra uppförd på 1850-talet och den senare med upprinnelse i 1600-talets prästgård, med en äppelträdgård i södersluttningen mellan prästgården och kyrkogården. I nordväst ligger den gamla klockargården tillsammans med ett par sentida ekonomi- och personalbyggnader. På en höjd längre norrut står kyrkans klockstapel från 1600talet. I söder möter kyrkogården Gliavägen kantad av lindar och i öster Bromma kyrkväg, som här är planterad som en lönnallé.
Vy över den södra delen av kyrkogårdens äldsta del. Gravvårdarna står lite luftigare och är något mer varierade på denna del. Till höger i bild syns en blommande, fullvuxen oxel och framför kyrkans fasad några tujor. Gångarna är grusade och utan särskild kantning mot gräsytorna, rabatten i kvartershörnet är ett sentida tillägg. Bakom parksofforna till vänster i bild syns en tujahäck 8 som inramar Evangeliska fosterlandsstiftelsens gravkvarter.
Vy över del av det område som tillkom på 1960-talet och upp mot höjden där prästgården ligger. Dagens prästgårdsbyggnad uppfördes i mitten av 1800-talet. En spireahäck markerar gränsen mellan kyrkogården och prästgårds tomten och i sluttningen på prästgårdstomten växer gamla äppelträd och syren.
I samband med kyrkogårdens utvidgningar österut under 1930-talet tillkom en ny östentré, i en utformning inspirerad av 1790-talets entré9 er. Innanför entrén leder en björkallé fram till den gamla östentrén.
Vy västerifrån mot kyrkan, över det område som kyrkogården utökades med 1892. Mellan tre öst-västliga gångar avskärmas gravfälten genom klippta häckar av tuja. Närmast i bild syns en ovanlig vård från mitten av 1900-talet med liggande granithäll och tillhörande stenbänk. Vården är rest över den mångårige rektorn vid Umeå folkskoleseminarium Nils Nyman (1873–1955) med familj. I den västra gränsen 10 Trädraderna formklipptareser lindarsighar stora för den äldstaavkyrkogården några gamla upplevelse och ramar in kyrkotomten. och tidigarevärden hårt beskurna askar.
av kyrkogården. Samtliga är utformade med järngrindar mellan kraftiga, murade grindstolpar av tegel, som de två äldsta, eller naturstensblock lika murarna, som övriga entréer. De äldre grindstolparna bevarar tältformade plåthuvar i ursprunglig utformning. Järngrindarna är av 1700-talskaraktär och med olika grader av dekorativa element. Utformningen bygger på de grindar som tillfördes kyrkogårdens nyordnade entréer 1792–1793.
Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Kyrkogården har en oregelbunden form med kyrkan som central punkt. Formen är ett resultat av den successiva utökningen genom tillägg av tidigare åkerlotter, ängs- och trädgårdsmark. I dag bildar kyrkogårdens äldsta del samt utvidgningar sju karakteristiska större gravområden, särskilda från varandra genom gångsystem, trädrader och vegetationens karaktär, på något håll även genom murar. Gångarna är i huvudsak raka och rätvinkliga samt asfalterade, på den äldsta delen är de dock lagda med grus. Som typiska undantag från huvudmönstret framstår de svängda, smala gångarna i minneslund och askgravlund, lagda med trampstenar.
På den äldsta delen av kyrkogården, som har formen av lätt skevad kvadrat, är gångsystemet kopplat till kontakten med de två ursprungliga kyrkogårdsentréerna på norra sidan, till 1900-talets två entréer på den södra delen samt förenklingar mot mer rektangulära gravkvarter efter 1900-talets mitt. Invid de yttre sidorna av området står parksoffor av Lessebotyp, tillverkade efter en modell från 1800-talets mitt. Västerut ligger de två områden som tillkom i slutet av 1800-talet respektive början av 1900-talet. Båda dessa bevarar i stor utsträckning det gångsystem som ursprungligen lades ut. Den cirkelrunda platsen i kvarteret längst i väster, den så kallade Rondellen, har i dag en något förminskad radie samt är utformad som en kontemplationsplats med parksoffor. Innanför en bred, ringformad rabatt med lökväxter och skuggröna under rundoxlar, har platsen en markbeläggning av smågatsten kring en central, stenkantad rabatt med lökar och säsongsväxter. Gränserna mellan den äldsta kyrkogården och de två tillagda områdena markeras genom rader av högvuxna lövträd, som är rester av tidigare trädkransar. Mellan de två til�lagda områdena går dessutom två bredare gångar på var sida om trädraden, likt en esplanad.
Vy norrut från kyrkogården och upp mot minneslunden, anlagd 1973–1974. Kontemplationsplatsen ligger till vänster i bild. I förgrunden till höger syns under ett åldrigt äppelträd en tillgänglighetsanpassad minnesplats, tillkommen 11 2007. I fonden inramas minneslunden genom en spireahäck under lövträd av olika höjd.
På samma sätt som för de sekundära gravområdena väster om kyrkan bevaras även de särskilda gångsystem och indelning av gravkvarter som lades ut inom de tre större gravområdena på östra sidan under 1930-, 1950- och 1960-talen. Även här särskiljs gravområdena genom trädrader och gångar, i första hand den breda björkallén mellan kyrkogårdens östra entré från Bromma kyrkväg och kyrkogårdens forna huvudentré, men längre österut markerar en tät rad rönnar en äldre sydgräns. I dag finns inga egentliga platsbildningar inom de östra områdena, men på höjden längst i norr är enkla parkbänkar av natursten och trä utplacerade. Det senast tillagda gravområdet i sydväst är i huvudsak indelat genom raka gångar till rektangulära kvarter. Tvärs igenom området löper en asymmetriskt planerad askgravlund och allra längst i väster ligger en hassellund för askgravplatser, med en lätt vinklad gång från en entré i söder till en grind genom gråstensmuren mot den äldre kyrkogården. Längs kyrkogårdens huvudsakliga gångstråk liksom kring kyrkan finns stolpbelysning av enkel men gammaldags karaktär med svartlackade, profilerade och glasade lykthus. Ytterligare enstaka parkbän-
I det västligaste områdets mittparti ligger Rondellen, en cirkelrund plats med parksoffor och liten, central rabatt för säsongsväxter inom en yttre rabatt med exemplar av unga rundoxlar. Närmast utanför är gravplatserna ordnade efter den cirkelrunda formen. Med undantag av lindra12 derna präglas trädbeståndet här av björkar med långa, hängande grenar.
kar av olika slag förekommer även över hela kyrkogården.
Gravplatser och gravvårdar Bromma kyrkogård omfattar omkring 8 600 gravar, den senast tillagda delen i sydväst oräknad. Den absoluta merparten av dessa är från 1900-talet. Kyrkogården är aktiv och nya gravar ersätter kontinuerligt utgångna gravrätter. De äldsta gravvårdarna är fem stora hällar från 1600- och 1700-talen som nu står uppställda under ett regnskydd längs sydsidan av en av kyrkogårdsförvaltningens huslängor från 1970talet, strax bortom norra kyrkogårdsgränsen och väster om det gamla klockarbostället. På den äldsta delen av kyrkogården, och särskilt på delar av den norra sidan, är det relativt luftigt mellan gravplatserna och gravanläggningarna är generellt både äldre och mer varierade i uttrycket jämfört med dem inom övriga områden. Här finns även en gravanläggning med gjutjärnsstaket. Strax söder om kyrkan är kompositören och dirigenten Hilding Rosenberg (1892–1985) med hustru Vera (1894–1986) begraven. Rosenberg var en
av 1900-talets mest betydande svenska tonsättare med internationellt genomslag. Han var även en betydande musikpedagog och därigenom av avgörande betydelse för den efterkommande generationen svenska kompositörer. Hustrun var syster till konsthistorikern Ragnar Josephson och hemmet i Höglandet, Bromma, var välbesökt av tidens kulturpersonligheter. Gravvården är en halvhög, stående, rektangulär sten av påtaglig enkelhet och med inskription av antikiserande typsnitt. På områdets sydvästra del har Evangeliska fosterlandsstiftelsen ett särskilt kvarter med många missionärsgravar. Under cirka 100 år och in på 1960-talet bedrev stiftelsen missionsskola på Johannelund gård, vid Ulvsundasjön norr om Traneberg. Inom övriga, yngre gravområden är gravplatserna systematiskt ordnade inom olika kvarter i förhållande till gångsystem och typ av grav: mindre gravplatser där kvarteren är avsatta för urngravar, lite större för kistgravar och störst för familjekistgravarna. Vissa av de större gravarna inramas genom en stenkant. För de olika kvarteren finns föreskrifter som anger ifall gravvården ska vara liggande eller stående respektive maximal storlek.
På kyrkogården finns ett stort antal gravvårdar med personhistoriskt intresse och många kulturhistoriskt intressanta gravvårdar i övrigt. Bland de gravvårdar som stämmer in på båda kriterierna kan nämnas poeten Nils Ferlins (1898–1961) grav, på norra sidan av det västligaste gravområdet under en av trädkransens högvuxna lindar. Efter Ferlins gravsättning flyttades moderns aska till samma grav. Även hustrun Henny Ferlin (1907–1979) är gravsatt tillsammans med maken. Den ovanliga, modernistiska vården är utförd av konstnären Björn Erling Evensen i koppar, på en sockel av granit. Nils Ferlins namn står i förgyllda versaler på den stående kopparplåten och dikten Inte ens från samlingen Goggles (1938) är ingraverad i plåten vid basen. Något längre söderut inom samma område är konstnären Albin Amelin (1902–1975) begravd. Som konstnär gjorde han sig känd för expressionistiskt uttryckta motiv i starka färger, oftast med socialt engagerade motiv. Den Amelinska familjegravens vård är en mindre, liggande häll av röd granit med förhöjd inskription. Skådespelerskan Julia Caesar (1885–1971) är gravsatt i det mittersta av de östra gravområdena,
Vy söderut över det område öster om kyrkan som tillkom vid mitten av 1930-talet. I kvarteren för urngravar står gravvårdarna tätt. Kvarteren inramas mot tre väderstreck av hagtornshäckar, längs gångarna på östsidan står björkar och bänkar om vartannat. I fonden syns rader av rönnar som 13 markerar områdets sydgräns, och ännu längre söderut används rönn i trädkransen mot Gliavägen.
bland urngravarna längst i öster. Caesar slog igenom 1922 i filmen Anderssonskans Kalle och blev synnerligen flitigt engagerad inom genren folklustspel, där hon inkarnerade den argsinta men hjärtliga tanten, både på teaterscen och i film. Graven är en familjegrav och vården är typisk för 1900talet: en mindre, stående sten av granit med rundat krön samt stjärna och namn i förhöjd och polerad inskription. Bland flera skådespelare begravda på Bromma kyrkogård kan nämnas Sickan Carlsson och Karin Kavli. Under en av kyrkogårdens få tallar, i det på 1890talet tillagda kvarteret västerut, vilar professorn, geologen och liberale riksdagsledamoten Gerhard de Geer af Finspång (1858–1943). de Geer gjorde i slutet av 1800-talet internationellt banbrytande insatser för studiet av den då nyligen lanserade teorin om landhöjning. Gravvården består av en större, naturligt avrundad natursten med de Geers profil i brons.
Minneslundens kontemplationsplats inramas av östfasaden till gravkapellet samt av tuja. I det stenkantade vattenspelet finns ställningar för blommor och längs platsens utsidor enkla bänkar 14 av natursten och trä, en bänkutformning som återkommer på flera platser på kyrkogården.
Nära kyrkogårdens västra gräns finns gravvården över Gustav Möller (1884–1970) och hans hustru Else Kleen (1882–1968). Möller var en framträdande politiker och socialminister i flera socialdemokratiska regeringar. Han anses ha varit idégivare till betydande delar av 1930- och 1940-talets socialpolitik och trygghetsförsäkringar. Hustrun Else var journalist, ofta under signaturen Gwen. Hon var liksom maken starkt engagerad i sociala frågor och kom bland annat att som opinionsbildare påverka genomdrivandet av flera straffrättsliga reformer. Vården är en rektangulär, stående sten av röd granit med försänkt inskription av enkelt typsnitt.
Minneslund och askgravlund Minneslunden är belägen strax norr om kyrkogården och omfattar en ängsliknande sydsluttning mellan gravkapellet och prästgårdstomten. Sluttningen
inramas i den norra delen av högvuxna askar och lönnar samt ett par lägre paraplyalmar. I kanten av minneslunden och under lövträden löper den häck som markerar prästgårdstomten mot kyrkogårdens nordöstra del. Själva jordningsytan inramas genom en gångstig med trampstenar. Längs stigens övre, norra del står enkla, fasta bänkar av natursten och trä utplacerade. Här finns även ett stort, enkelt träkors uppställt under lövkronorna. Minneslundens kontemplationsplats nås från gångvägen som löper norr om kyrkogården och upp mot den gamla klockargården, via en trappa med låga, breda steg. På kontemplationsplatsen fungerar gravkapellets östfasad av natursten som del av inramningen av platsen, tillsammans med vintergrön tuja och mindre träd. En enkel, rund armatur på gravkapellets fasad ger minnesplatsen belysning kvällstid. På platsen finns ett stenkantat vattenspel med plats för de besökandes blommor samt enkla bänkar lika dem längs stigen. Såväl kontemplationsplatsens markyta som trappan och trampstigen är lagd med skiffer. Sekundärt har tillförts en tillgänglighetsanpassad minnesplats invid gångstigen med trampstenar i minneslundens nedre del. Under ett åldrigt och knotigt äppelträd står på en skifferlagd rektangel ett stort vattenfyllt kärl med ställning för minnesblommor. Askgravlunden i sydväst löper mellan klippta häckar genom större delen av det senast tilllagda gravområdet. Från en pergola med rosor och klematis i öster vägleds besökaren på en asymmetriskt utlagd gångstig över tre tvärgående fält och fram till en cirkelrund damm med kontemplationsplats i väster. Innanför häckarna bidrar träd och buskar av exotisk karaktär till lundens rumsverkan, bland dessa framstår särskilt prydnadsaplar av olika höjd, men även några högre träd, som Himalayabjörk med sina vita stammar. Kring dammen i väster växer flera olika, solitära prydnadsträd.
Vegetation Bromma kyrkogård präglas av en påtaglig och varierad grönska, från de täta gräsytorna i samtliga områden via inramande häckar av olika slag till ett otal träd av olika höjd, typ och ålder. Precis som för gångsystem och gravvårdar så särskiljs de vid olika tider tillkomna områdena även genom sin vegetation. Den ovanligt täta trädkransen av lind, respektive rönn i ett par kortare sträckor i söder, håller dock samman kyrkogården som helhet. På den äldsta delen av kyrkogården utgör den kvarvarande resten av den äldre trädkransen med hamlade askar ett påtagligt inslag. I dag är askarna
högvuxna och friväxande men med tydliga spår av tidigare beskärning. Här märks även några äldre tujor, möjligen förvuxna gravträd, tillsammans med ytterligare högvuxna lövträd och solitärträd, som hängasken norr om kyrkan. Det äldre av de två områdena väster om kyrkan indelas genom relativt höga häckar av klippt tuja under kyrkogårdens enda tall samt höga träd med täta lövverk, främst skogslönn, i mer fri placering. Sammantaget bildar vegetationen här en något stram och sluten karaktär jämfört med övriga områden. Inom det yngre området längre västerut är växtligheten av något öppnare karaktär med lägre och mer friväxande häckar under högvuxna björkar med långa, hängande grenar, de senare i viss koncentration kring mittpartiet och Rondellen. Längs båda områdenas norrsida är trädkransen gles och gränsmarkeringen utgörs främst av en spireahäck strax utom kyrkogårdsmurens låga stenkant. Inom de tre områdena öster om kyrkan utgör björk och rönn dominerande trädslag och här finns en större variation vad gäller art och sort av häckar. Sammantaget bidrar vegetationen inom dessa områden till en något luftigare karaktär jämfört med de västra områdena. De tre östra områdena särskiljs från varandra genom björkallén norr om det mittersta området respektive en tät rad rönnar söder om samma område. Inom mittområdet utgörs träden av fullt uppvuxna björkar i nordsydliga rader mellan kvarter som i övrigt inramas av i hagtornshäckar mot tre väderstreck. I det södra av de tre områdena står björkar av olika ålder mer fritt, och kompletteras av en rad unga rönnar invid de diagonallagda gravradernas östra gräns. Ett par högvuxna paraplyalmar i en korsning mellan flera gångar ingick tidigare i en platsbildning, men framstår i dag mer som solitärträd. Gravkvarteren i söder särskiljs genom klippta tujahäckar respektive lägre, men mer friväxande häckar. I det norra av de tre områdena, norr om björkallén, är den mindre skalan och de många blommande träden påtaglig. Förutom rönn växer här ett antal prydnadsaplar samt några exemplar av rundoxel. Häckarna domineras av friväxande sorter som hålls relativt låga, som Ölandstok, berberis och spirea. Med det senast tillagda gravområdet i sydväst tillförs kyrkogården ett mer exotiskt växtmaterial inom en ram av rikblommande prydnadskörsbär. Längst i väster är hassellunden ett mer traditionellt växtslag, om än inte på kyrkogårdar. Kvarteren med urngravar inramas genom klippta häckar av avenbok. Området är ännu ungt men har goda förutsättningar att bli en av de mer lummiga delarna av Bromma kyrkogård. 15
Övriga byggnader och anläggningar Norr om kyrkogården ligger gravkapellet från 1958, inpassat i sluttningen öster om den gamla klockargården. Fasaderna av natursten är uppbyggda av oregelbundna kvaderstenar med grovt bearbetad yta och byggnadens platta tak är utformat så att det inte framträder för betraktaren. I fasaden mot söder är entrédörrarna i enkelt utförande av kopparplåt. Byggnadens utformning bidrar till att den i det närmaste framträder som en terrassmur eller, med tak och fasader delvis bevuxna med vildvin, som en kvarvarande sockel efter en tidigare byggnad. Kapellet är inte längre i bruk vid förrättningar utan används av församlingen som förråd.
Kulturhistorisk karakteristik
Bromma kyrkogård tillhör en av Stockholms äldsta kyrkogårdar. Dess historia har sin upprinnelse i kyrkogården till 1100-talets sockenkyrka, som efter 800 år och flera utbyggnader i dag är en aktiv och välbesökt kyrkogård i ett av stadens villaområden. Genom de bevarade byggnaderna från den gamla kyrkonära miljön i norr – som prästgård, sockenstuga, klockargård, skola och klockstapel – präglas den närmaste omgivningen, trots villasamhällets framväxt, delvis fortfarande av en ålderdomlig landsbygdskaraktär. Samma karaktär går igenom i kyrkogårdens äldsta del med sina högvuxna träd, småskaliga gravkvarter med något större variation av gravvårdar, grusade gångar, murar och entréer. Inom kyrkogårdsmuren och den ovanligt täta trädkransen är kyrkogårdens olika utbyggnader tydligt avläsbara och bevarar sina olika ursprungliga särdrag mycket väl. Dessa särdrag, uttryckta genom såväl gångsystem, gravkvarter som vegetation, utgör intressanta exempel inom kyrkogårdens utvecklingshistoria, från det enkla och strama i den tidigaste utbyggnaden, mot det något mer komplicerade och samtidigt öppnare i de senare tilläggen. Detta ger Bromma kyrkogård en alldeles särskild dimension. Samtidigt är kyrkogårdens påtagliga grönska och lummighet gemensam för alla delar. De fem äldsta gravvårdarna, i dag uppställda norr om den egentliga kyrkogården, är ovanligt välbevarade exempel på 1600- och 1700-talets mer påkostade vårdar. På själva kyrkogården ger gravvårdarna i huvudsak exempel på 1900-talets gravkonst fram till i dag, även om enstaka äldre vårdar finns på den äldsta delen. Inom de olika kvarteren framstår gravvårdarna som relativt enhetliga, fastän exempel av 16
mer unik karaktär förekommer. Många av gravvårdarna har stora personhistoriska värden. Minneslunden från 1970-talet är ett tidigt exempel på den nyare tidens gravskick, och med den nya askgravlunden och hassellunden med askgravplatser är även de modernaste gravskicken representerade på Bromma kyrkogård. Till det moderna inslaget på kyrkogården hör även gravkapellet från 1958, ett intressant exempel på arkitektoniskt tillägg i en äldre och känslig miljö.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • De ålderdomliga dragen på kyrkogårdenss äldsta del. • De ursprungliga särdragen inom utvidgningarna från olika tider. • Gränsmarkeringarna genom trädrader mellan de olika utvidgningarna. • Hela kyrkogårdens grönska och lummighet genom gräsytor, avgränsande häckar samt träd av olika slag. • De många gravvårdarna med särskilda personhistoriska värden. • Kyrkogårdens omgärdning genom kyrkogårdsmur samt trädkrans av lind, respektive rönn i söder. • De två välbevarade kyrkogårdsentréerna från 1790-talet, samt övriga entréer utformade med inspiration från 1700-talets entréer. • Minneslunden norr om kyrkogården och dess karaktär av äng med inramning av brynväxter i norr. • Det före detta gravkapellet från 1958, som exempel på arkitektur väl inpassad i en äldre kyrkomiljö. • Den senast tillagda delen av kyrkogården med sina specifika karaktärsdrag och exempel på samtidens nyaste gravskick.
Översiktskarta Situationsplan över Bromma kyrkogård, fastigheten Kyrkbyn 4. Norr om kyrkogården ligger prästgård, socken-stuga och den gamla klockargården, ännu längre norrut står klockstapeln. Stadsdelens heterogena villabebyggelse omringar kyrkogård och kyrkomiljö. Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.
Vy söderut över det nordöstra området, som tillkom i början av 1960-talet. Ursprungligen var det en del av prästgårdens odlings- och trädgårdsmark. Området karakteriseras av en ljus lummighet samt gravvårdar av små, liggande hällar. Till vänster ligger gravarna i rader på tvärs mot gångarna, mellan friväxande häckar och under 17 några björkar. Till höger i bild en rad rönnar, längre söderut dominerar purpurapel bland trädslagen.
Kronologi 1160–1170-tal. Rundkyrkan byggs. (Brandel m.fl.) 1600-tal. Uppgifter om en stenmur kring kyrkogården. (Brandel m.fl.)
1680-tal. Uppgifter om trädplantering på kyrkogården. (Brandel m.fl.)
1692–1695. En ny klockstapel av trä uppförs nordost om kyrkan. (Brandel m.fl.)
1792–1793. De gamla stigluckorna i kyrkogårdsmuren
ersätts med murade grindstolpar och grindar av smidesjärn. Samtidigt rivs två bodar i kyrkogårdens sydliga hörn och en ny stenbod, ett benhus, uppförs i sydmurens mittparti. (Brandel m.fl.)
1820, ca. Kyrkogården börjar planeras med rätvinkliga gravkvarter och gravar i rader. (Brandel m.fl.)
1849. I stämmoprotokoll uppges kyrkogården som välplanerad och planterad med löv-träd. (Brandel m.fl.)
1862. Benhuset i sydmurens mittparti inreds till gravkor med likkällare. (Brandel m.fl.)
1892. Kyrkogården utvidgas första gången mot väster. (Brandel m.fl., ATA)
1910. Gångsystemet söder om kyrkan regleras. (ATA) 1919. Kyrkogården utvidgas andra gången mot väster. (Brandel m.fl., ATA)
1925, ca. De två äldre kyrkogårdsentréerna renoveras och
1958. Ett nytt gravkapell uppförs norr om kyrkan. Arkitekt Ragnar Hjort. Därefter, senast vid mitten av 1960-talet, rivs det gamla gravkapellet. (ATA)
1963–1964, ca. Kyrkogården utvidgas tredje gången
mot öster, norr om 1930-talets utvidgning. Utvidgningen muromgärdas mot norr och öster. Arkitekt Jan Wahlman. (ATA)
1964. Den östra kyrkogårdsmuren till den äldsta kyrkogården läggs om och renoveras. (ATA)
1965. 1950-talets kyrkogårdsutvidgning inhägnas mot gatorna genom mur. (ATA)
1966–1968. Kyrkan grundförstärks och byggs till i väster
med ett vapenhus. Arkitekt Ragnar Hjort. Gångsystemet på den äldsta kyrkogården förenklas. (ATA)
1974. Efter en brand i klockstapeln repareras denna. Nya klockor gjutes. (ATA)
1973–1974. En minneslund anläggs norr om kyrkan. Arkitekt Jan Wahlman. (ATA)
1983. Kyrkogården överförs till Stockholms kyrkogårdsförvaltning. (KYF)
2003. Klockstapelns lillklocka från 1638, skadad i branden 1974, ställs upp på kyrko-gården söder om kyrkan. (SSM)
2005, ca. En plats för gravkransar och blommor iord-
ningställs väster om gången mellan kyrkogården och minneslunden. (KYF)
nya entréer inrättas till de utvidgade delarna i väster, med de äldre entréerna som förebild. (Brandel m.fl., ATA)
2007. Minneslunden kompletteras med en tillgänglighets-
1936–1938. Kyrkogården utvidgas första gången mot
2012–2014. Kyrkogården utvidgas mot sydväst. Arkitekt
öster. Arkitekt Sven Markelius 1933. En ny östentré samt mur mot Bromma kyrkväg tillkommer. (Brandel m.fl., ATA)
1954–1956, ca. Kyrkogården utvidgas andra gången mot
öster, söder om 1930-talets utvidgning. Arkitekt Jan Wahlman. (ATA)
18
anpassad minnesplats. (SSM)
Maria Grimmer på Tengbom. I samband med utvidgningen förhöjs och flyttas gråstensmuren i gränsen mellan den tillagda delen och den äldre kyrkogården. (KYF, SSM)
KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska KYF Kyrkogårdsförvaltningens uppgifter om Bromma kyrkogård på internet Lantmäteriets digitaliserade kartarkiv SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen respektive kyrkogårdsförvaltningen
Brandel, S., Westlund, P-O och Hedlund, S., Bromma kyrka, Sveriges kyrkor, Stockholm 8:1, Stockholm 1940 Jermsten, Elisabet, Bromma kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Åstrand, Göran, Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar, Bromma 1998
Vy mot gravkapellets sydfasad med entréportar av kopparplåt. Kapellet från 1958 är inpassat som en suterrängbyggnad i sydsluttningen norr om kyrkogården. Fasadens råa och oregelbundna kvaderstenar kan, tillsammans med vinrankorna som klättrar över fasaden och på det platta taket, föra tanken till en terrassmur eller resterna 19 efter en byggnad på stensockel. I dag används byggnaden av församlingen som förråd.