TEXT: ULLA SIGFRIDSSON
När han hade konfirmerat sig tyckte hans mamma att han skulle bli ungdomsledare i Alvesta församling, men det var Simon inte så pigg på. Hans tanke om kyrkan var att det är tråkigt och gammalmodigt. Då lovade mamma honom 20 kronor varje gång han gick dit.
-Det räckte att få betalt två gånger, sen var jag fast och ville verkligen gå dit. Gemenskapen blev viktig för mig, men även möjligheten att få vara i fred och tänka. Det blev en frizon.
Kompisarna har aldrig haft synpunkter på att Simon är aktiv inom kyrkan. I början frågade de lite om vad han gjorde där, men han har alltid blivit accepterad för den han är och det han står för.
Simon trivdes så bra som ungdomsledare att han fortsatte även när de tre åren, som ungdomsledare brukar vara med, hade gått. Nu är han timanställd och tillsammans med Jakob Wikström, församlingspedagog, startade han upp killgrupper för drygt två år sedan.
-Det är otroligt roligt att få se killarna utvecklas från barn till tonåringar. Det känns bra att få vara med och lära dem saker. Vi gör spännande saker i gruppen, stort och smått, allt från att paddla kanot och bygga vindskydd till att hjälpa till med insamlingar till församlingens olika projekt.
Simon återkommer till att många troligen har fördomar om att det är stelt och tråkigt i kyrkan och egentligen inte vet vad som görs utöver gudstjänster, begravningar, dop och vigslar.
- Vi som arbetar och verkar inom församlingen behöver bli ännu bättre på att visa allt bra vi gör i samhället, säger Simon. Svenska kyrkan är ju en stor organisation som finns överallt och som tar hand om många på olika sätt.
