Det som firas denna julnatt visar att vi inte behöver vara rädda, att världen inte är tom, att livet inte är meningslöst. Ja, att ljuset är starkare än mörkret. Men det barn som herdarna finner är inte särskilt märkvärdigt, det strålar inte av ljus där i krubban, det är ingen himmelsk änglakör. Det är vardagligt. Herdarna går från den lysande himmelska änglakören till något litet och normalt: Ett vanligt nyfött barn. När det otroliga händer att Gud blir människa, så sker det i allra största enkelhet. Här behövs inga ytterligare under. När Gud kommer till världen, så väljer han det sätt som varje människa kommer till världen på. Det som förenar oss alla: som ett bräckligt, nyfött barn. När Gud kommer till världen, så är tecknet ett litet barn i en krubba. Det allra minsta får vara tecknet på det allra största. För herdarna börjar det med en himmelsk änglakör, en glimt av himlens härlighet. Men sedan gäller det att lämna det strålande ljuset och den underbara musiken och i nattens mörker leta efter ett litet spädbarn. För att finna barnet och känna igen Gud i barnet, måste vi gå en liknande väg som herdarna; se Gud i det enkla och vardagliga. För Gud är närvarande i varje sammanhang och varje människas liv. Är vi tillräckligt små och öppna för att våga knäböja inför krubban och tillbe vår Gud i detta lilla barn? När vår blick möter barnet i krubba, ser det lilla barnet på oss med ögon fulla av kärlek, ömhet och förtroende. Såsom Gud ser på var och en av oss. Barnet i krubban - tecknet på Guds aldrig sinande kärlek till. Denna julnatt när det gudomliga kommer kan du andas ut mörker, och andas in ljuset.
Präst Katarina Lindgren. Sångare ur Adolf Fredriks vokalensemble under ledning av Christoffer Holgersson. Per-Ove Larsson organist.