Gästkrönika

’’ Att ha ett utrymme där man kunde diskutera och prata om allt mellan himmel och jord fick mig att känna mig mycket lättare i själen.''

Samhörighet är något vi alla människor ständigt letar efter i alla livets olika skeenden.
Jag har som ung känt mig vilsen genom livet. Jag har haft min bekantskapskrets, vänner, skola och jobb men ändå känt att det saknades någonting. Jag minns att när jag gick i årskurs 9 var många i mitt umgänge engagerade i kyrkan. De var där på fritiden, jobbade som volontärer och ägnade sig åt att spendera så mycket tid där som möjligt. Jag var varken döpt eller konfirmerad och kände inget behov av det då men jag tyckte att det var spännande och ville också delta 
undermedvetet. 

När jag var i mina yngre tonår brukade jag umgås med vänner i en kyrka som var centralt belägen. Där brukade vi fika, spela kort och prata om livet. Under fem år återvände jag till ungdomsverksamheten med flera olika kompisgäng och under helt olika perioder i mitt liv då jag kände mig trygg.

När jag började gymnasiet så vände mitt liv totalt, jag blev mer osäker, ångestfull och började reflektera mer och mer om livet. Det var rätt naturligt i och med att jag var i övergång mellan tonåren och den vuxna åldern. Men även under gymnasietiden så hade jag vänner som berättade om kyrkan och konfirmandtiden. 
Jag hade då ansökt om att delta i en gymnasiekonfirmandgrupp då jag ville testa något nytt. Det blev tyvärr inte av i och med att det var under pandemins början som första träffen skulle ske, men jag är evigt tacksam att jag sökte igen och kunde bli konfirmand 2021. 
Runt den tiden jag gick på lägret hade jag fullt upp med skola och studenten började närma sig. Jag var extremt stressad och kände mig väldigt ensam under den perioden av mitt liv. 

Att få gå på lägret och vandra längs Ingegärdsleden kändes helt fantastiskt. Att ha ett utrymme där man kunde diskutera och prata om allt mellan himmel och jord fick mig att känna mig mycket lättare i själen. 
Jag hade ingen anknytning till kristendomen innan men jag är, återigen, evigt tacksam att jag följde med på resan. 
Friheten i att vara bortkopplad och bara finnas i nuet gav mig ett lugn som jag sällan känt.


Vi utgick från Martin Lönnebos Frälsarkrans längs vandringen, där vi fick prata om tio olika perspektiv som symboliserade kristendomen. Jag skulle nog säga att det bästa minnet från lägret måste vara mitt dop. Vi var på en brygga, bad till Gud, sjöng psalmer medan solen sakta tittade fram mellan molnen över Sigtuna. Det underbara med lägret i sig var nog vandringen, att kunna gå tillsammans och dela med oss av olika erfarenheter, tankar, med- och motgångar. 

Jag tycker att alla som är intresserade av att konfirmeras borde pröva på att gå på ett läger! Det är minnen för livet man gör och jag är så glad att jag vågade gå utanför min komfortzon.

/Rokayah Bel Moudden, tidigare 
konfirmand i Adolf Fredriks församling

Dags för konfirmation!

En chans att utforska livets stora frågor, ha roligt och lära känna nya vänner! Anmälan öppnar 19 maj