Lyssna

Bibliska personer -en kort djupdykning

Alexandros och Rufus

En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors (Markus evangelium kapitel 15 vers 21) .
Vilka är Alexandros och Rufus och varför finns de med i påskens berättelse? De båda nämns i en bisats på grund av deras far, Simon från Kyrene.

Simon kom från den nordafrikanska staden Kyrene, i nuvarande Libyen, han var på väg att fira påsk i Jerusalem. Han kommer mitt i den dramatiska korsvandringen mot Golgata och blir tvingad att bära Jesu kors eftersom Jesus själv inte längre orkar. Att Simons söner nämns är antagligen för att de var kända av Markusevangeliets läsare.

Kanske kom Simon ensam vandrande till påskfirandet i Jerusalem. Förmodligen väntade då hans familj kvar där hemma. Det måste varit en omtumlande händelse för Simon att hamna i gatuvimlet i Jerusalem och bli tvingad att bära den dödsdömde Jesus kors.
Stannade Simon kvar vid Golgata och såg Jesus dö, såg han anslaget där man skrivit ”Judarnas konung”? Hörde han hur man hånade Jesus, såg han kvinnorna som fanns där med sin sorg och kände han rädslan inför maktens råhet och hänsynslöshet? Säkert fanns Simon med under hela påsken. Fick han höra berättelsen om Jesu uppståndelse, om att stenen som täckt graven var bortrullad. Hörde han om kvinnorna som funnit graven tom?

Jag undrar vad Simon berättade när han kom hem. Lyssnade sönerna Alexandros och Rufus till den märkliga berättelsen om den oskyldige mannen som avrättats och den ännu märkligare fortsättningen att denne Jesus uppstått på den tredje dagen? Var det den efterlängtade Messias, frälsaren, som Simon mött? Blev upplevelsen i Jerusalem en väg till tro, till övertygelsen om att Jesus verkligen var Guds son?

För Alexandros och Rufus måste pappas berättelse om upplevelserna i Jerusalem satt djupa avtryck. Hans vittnesbörd blev till sanning även i deras liv. Anledningen till att Alexandros och Rufus nämns i evangeliet är säkert för att de var välkända i den unga kristna församlingen.

Man kan tänka att de förde berättelsen vidare och att det väckte tro hos andra. I Romarbrevet kan vi läsa hur Paulus hälsar särskilt till Rufus och hans mor.
(Romarbrevet 16:13). Om det är samme Rufus från Simons familj, så tillhörde Rufus senare församlingen i Rom.

De texter i bibeln som handlar om barn och unga gör det i hög grad för att tala om något annat än barn i allmänhet, som vem Jesus är, om Guds rike och om vad det är att följa Jesus. I den bibeltext som man alltid läser vid dop (Markus 10:13-16) välsignar Jesus barnen och säger ”Guds rike tillhör sådana som de”. Jesus lyfter fram barnet som en förebild i lärjungaskap. Genom att välsigna barnen gör den barnlöse Jesus barnen till sina arvingar på vägen mot korset. Han vänder på den rådande maktordningen och lyfter fram barnen.

Alexandros och Rufus nämns knapphändigt i evangeliet. Men bara detta att de nämns med namn visar att de säkert haft betydelse i den tidiga kristna församlingen. Kanske är det pappa Simons upplevelser under påsken i Jerusalem som blev början till deras vandring i tro.


Barn och unga söker meningsfulla bilder för att tolka livet. Bibelns berättelser handlar om det mänskliga liv du och jag lever. Berättelserna utmanar oss, tröstar, ger hopp och hjälper oss att göra vår tillvaro begriplig. Så, gör som Simon, fortsätt berätta för livets skull!


/Lena Olsson Fogelberg Präst i Adolf Fredriks församling