Kyrkan ligger inne i byn, vid en öppen plats omgiven av flera hus med vasstak, som bidrar till byns ålderdomliga prägel. Prästen Nils Lovén, även författare under namnet Nicolovius, lät år 1851 bygga prästgården, nu privat konferensgård. Äspö var centrum för den omkringliggande bygden, men 1879 inträffade en brand, som lade halva byn i ruiner och avslutade dess storhetstid.
Tillstånd att bygga kyrka beviljades av biskopen medan det ålog bönderna att ge kyrkan jord med äganderätt, avsedd för prästens underhåll. Till prästens bostad skulle uppföras 7 laga hus: stuga, stekar-hus, lada, kornhärbärge, visthus, sömnhus och fähus.
Äspö kyrkas äldsta delar, de två långhusvalven samt dopfunten, är från 12-1300-talet. De remarkabla välbevarade kalkmålningarna är gjorda av Everlövsmästaren vid slutet av 1400-talet. Då många av kyrkobesökarna inte var läskunniga, var Bibeln illustrerad med bilder på väggarna. Man kan se Adams och Evas skapelse, där Eva kommer fram ur Adams revben. I motiv från den yttersta domen står Sankte Per med nycklarna i handen, och i scener från helvetet syns djävlar som förlustar sig med kvinnor. Det mest ovanliga motivet är den plöjande Adam. Eva spinner, en vagga med ett barn syns. Här är textraderna inte på latin som vid de andra bildmotiven, utan på skandinaviska.
Predikstolen är från 1598. Den har fyra speglar, där de fyra evangelisterna syns.
1854 byggdes Äspö kyrktorn, 27 meter högt med spiran, som ersättning för ett torn med blytak från 1770.
1896 revs kor och absid och ersattes av ett nytt, högre valv i långskeppet och ett nytt kor. Beslutet fattades efter omröstning i kyrkostämman och inskränkte sig till yttre ingrepp. Men det slutade på ett mer dramatiskt sätt. Som vid allt byggande tillkom oväntade åtgärder och medföljande utgifter. För att finansiera bygget sålde man timmer och tegel för återbruk och inventarierna gick på auktion.