Foto: Pernilla Gustafsson

Nora kyrka

Kyrkan ligger vid torget i centrala Nora och är öppen 9.00 - 16.00 för besök alla dagar hela året. För guidning av grupper ring till Församlingsexpeditionen 0587-848 00 under kontorstid.

Foto: Pernilla Gustafsson
Historia
Från vilket väderstreck man än närmar sig Nora domineras blickfånget av kyrkan med sitt massiva, 55 m höga torn. Den befintliga kyrkobyggnaden är säkerligen den tredje på samma plats. Den tidigare 1500-talskyrkan revs 1878 varefter den nuvarande uppfördes och invigdes 1880. Kyrkobyggnaden är en representant för den romanska byggnadsstil , som kallas basilika, d v s kungasal.
 
Efter en restaurering 1934-1935, som bland annat förändrade korets inre arkitektur, återöppnades kyrkan palmsöndagen 1935. Vid den senaste restaureringen 1988-1989 återställdes koret i sin ursprungliga form. Då erhöll också kyrkorummet sin nuvarande färgsättning. Kyrkan återöppnades söndagen före Domsöndagen 1989.
 
Under 2002-2003 gjordes en omfattande yttre renovering. Tornet putsades om och plåttaket byttes ut. Korset och de andra förgyllda detaljerna omförgylldes på tornet. Även putsen på långskeppet fick en uppsnyggning och hela kyrkans utsida målades om.
 
Predikstol och altare
Predikstolen från 1880 fick sin nuvarande placering vid senaste restaureringen. De fem skulpturer som pryder predikstolen är utförda av konstnären Arvid Backlund i Svärdsjö. En av skulpturerna är Einar Billing, som i egenskap av biskop i Västerås återöppnade kyrkan efter restaureringen 1935.
Ett nytt altare invigdes av stiftets biskop Cleas-Bertil Ytterberg i samband med kyrkans återöppnade efter restaureringen 1988-1989.
Altaruppsatsen är daterad 1684 och altartavlan är signerad Johan Herzog. Han tillhörde den s. k. Läcköskolan, en grupp konstnärer som Magnus de la Gardie samlat till Läckö.
 
Dopfunt
Flera av kyrkans värdefulla inventarier kommer från den tidigare kyrkan. Det gäller kyrkans gamla dopfunt av kalksten, skänkt 1625 av lodgjutaren vid Gyttorps Kronobruk, Herbult Johansson och hans hustru Wahlborg Thomasdotter.
 
Tak- och Murmålning
Murmålningarna på östväggen ovanför kyrkans sidoläktare är utförda 1935 av konstnärinnan Ragnhild Nordensten från Nora.
Ovanför norra läktaren är motivet Jesus välsignar barnen och på södra sidan Jesus på salighetens berg.
Kyrkans takmålningar är uförda av Einar Forseth. I takpartiet närmast koret har vi de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför högaltaret ser vi den himmelska nattvardssalen med nattvardssymboler.
 
Orglar
Orgeln på västläktaren är byggd 1881 av E. A. Setterqvist. Den ombyggdes av A. Magnusson 1926. I sitt nuvarande skick har orgeln 32 stämmor. Kyrkan har även en kororgel på 6 stämmor byggd 1976 av orgelbyggaren Walter Thür.
 
Övriga inventarier
Under sidoläktarna finns två reliefer av Arvid Backlund. Den under norra läktaren visar den stränge Jesus som rensar templet och reliefen under södra läktaren framställer Jesus som den tjänande kärleken.

I en nisch i norra sidoskeppet står Johannes Döparen, som med sitt finger visar mot altartavlans Kristusgestalt. Underförstådda är här Johannes Döparens ord: Se Guds lamm, som borttager världens synd.
Kyrkan har tre epitafier. Ovanför norra sidoläktaren på västväggen ser vi ett från 1738 till minnet av rådmannen Lars Ringström och hans hustru. Ytterligare två epitafier är placerade mellan fönstren i kyrkans båda sidoskepp. I det norra ett från 1678 uppsatt av rådmannen Måns Svenssons hustru. I det södra sidoskeppet ett till minnet av borgmästaren Johan Dreilich och hans hustru.
Kyrkans ljuskronor representerar 16- 17- 1800-talet.
 
Mariakapellet
Detta tillkom vid senaste restaureringen då altaret flyttades fram från korets östvägg. Det gamla altarkrucifixet, ett verk av Arvid Backlund, fick här i kapellet sin nuvarande placering. Einar Forseths korfönster, liksom alla arbeten av hans hand, tillkom i samband med restaureringen 1934-1935.

Under ljuskronan i kapellet svävar den helige Andes duva. Här finns också två skulpturer från gamla kyrkan.
På norra sidan ser vi Jesu moder Maria och på den södra evangelisten Markus.
Beskrivning av korfönstren från norr till söder:
 
Fädernas kyrka
Fädrens kyrka är en predikan om det andliga sammanhanget genom tiderna från den första kretsen av lärjungar omkring Kristus till den nutida kyrkan. I skeppet som nalkas vår nordliga kust, står evangeliets helgonlike förkunnare Ansgar. I ena handen bär han kalken, och i den andra håller han standaret (korsfanan). En stark ängel hjälper honom att hålla i standaret. Skepparen styr med stadig hand båten mot stranden. Ansgar stiger i land och möts av människor med utsträckta armar och väntande hjärtan. På tinget är myndiga män med sköldar samlade.

Olaus Petri är fönstrets andre stora gestalt. Under armen håller han bibeln, som han översatt till svenska. Stora befriande ord sägs till svenskarna och deras lyssnande kung. Solen har gått upp och bådar en ny dag för svearnas folk. Stockholmsmiljön är tydlig. Där finns både slottet "Tre kronor" och Strömmen, Storkyrkan och Riddarholmskyrkan.

Fönstrets nedre del visar oss den nutida kyrkan - en helgedom, där allmänheten går in genom de öppnade portarna. Unga ber där tillsammans med de äldre.

Fridsgåvan (Jesu födelse)
I fönstrets centrum är Betlehems krubba med Maria och barnet. En liten kalv vilar sitt huvud i barnets knä. Herdar tillber och frambringar sin hyllning. En bär fram ett lamm som sin gåva. Omkring krubban har lejon, rådjur, lamm, örn och duva i enighet och fred samlat sig. De är bilden av Frid på jorden.

Ovanför stallet syns julens ängel bringa mänskligheten budskapet om den stora glädjen. Högre upp lovsjunger den himmelska härskaran.
Nedre delen av fönstret målar upp Trettondagens evangelium. Österns tre kungar har kommit, var och en på sitt riddjur. En av dem, med mörk hudfärg bär fram ett stort fat med offergåvor. En annan, som rider på en korsmärkt springare, håller handen för ögonen, för att inte bländas av ljuset. Den tredje syns längst till vänster nära en av de knäböjande herdarna.
 
Mittfönstret domineras helt av korset med den korsfäste. Sol, måne och stjärnor omger honom. Höga furor på båda sidor om korset påminner om att vi är i Bergslagen. En hytta, en gruvlave och ett vattenhjul gör bilden av bergslagslandskapet fullständig. I nattens månljus står en älg och lutar sin mule mot korsets stam. Det är som om konstnären vill säga: även den förnuftslösa skapelsen behöver Kristi försoning och ska genom korset frigöras från fögängelsens träldom, till Guds barns härliga frihet.

Från den korsfästes sida strömmar blodet, rött som rubiner. En ängel samlar upp det i sin kalk. Två människor i bön och tillbedjan sträcker fram sina händer och sina kläder. De "tvår sina kläder och gör dem vita i Lammets blod". Änglar och människor har samlats vid korsets fot. Föräldrar med sitt barn, hyttornas och skogarnas män med sina arbetsredskap och den handikappade med sina kryckor söker här sin tillflykt.

En gripande detalj: korsets stam vilar på en dödskalle, ur vars öga en orm krälar fram. En av keruberna trampar på ormens huvud. Kristus har övervunnit både synd och död.
I fönstrets övre del inramas korsets hjälte av gestalter från Golgata. Högst upp syns två änglar, som strålar på korsarmarna. Den ene böjer ner sitt ansikte i händerna.

Tron (Jesu uppståndelse)
Nedanför den uppståndne är förgängelse och kaos. Där raseras städer och skyhöga hus. Den mänskliga teknikens under, brinnande flygplan och radiomaster förstörs. Men för varje människa, som lyfter sin blick i tro, finns en himmelsk budbärare till hands för att hjälpa och rädda.

Ovanför den Uppståndne är himmelen, den eviga staden med änglar och saliga människor, som lovsjunger Gud till harpor och basuner. Staden har tolv portar.
De fyra kupolerna är en påminnelse om de fyra evangelisterna. De kröns av en ännu större kupol, över vilken Kristi monogram lyser. Högst upp är den evige Guden själv omgiven av sju änglar.

Kristen gemenskap (Dopet, nattvarden och bönen)
Högst upp är den bedjande Frälsaren. Han knäböjer mitt ibland en skara, där alla bär moderna kläder och har moderna anletsdrag.
Människorna i livets skilda uppgifter behöver Kristus och bönens hjälp. En man står lutad över ett hjul. Han har knäppt sina händer. En polis har stannat i sitt ansvarsfulla arbete för att hämta kraft i en bön. En kirurg i sin vita rock ses sträcka sina händer mot den bedjande Kristus för att få dem välsignade. Där ses kvinnor och män, arbetare och tjänstemän. Ett litet barn står på knä lutande huvudet i sina händer, bedjande. Nattvarden antyds genom att det heliga brödet och den heliga kalken, hålls av två änglar.

I nedre delen av fönstret ses Kristus själv döpande ett litet barn. Far, mor och syskon deltar gripna i högtiden. Mamman ses överlämna ännu ett litet barn åt Frälsaren för dop.
Fönstermålningen avslutas med en bild av två människor, som ger varandra en kram till försoning och frid. Detta är den mest personliga formen av kristen gemenskap.