När har du känt att Gud har gripit in i ditt liv?

Jag har varit, och är fortfarande på många sätt en ganska tyst, försiktig och – på en del områden – osäker person. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är Gud som gripit in i mitt liv och, trots min försiktighet, gett mig ord och mod att våga stå för den person jag är, för min tro och för min kallelse. Hur skulle jag annars ha vågat? Därmed inte sagt att jag inte fortfarande kämpar med mig själv och mitt självförtroende. För mig är det tydligt att Gud många gånger griper in i mitt liv genom andra människor.

När jag ser tillbaka på mitt liv, som börjar bli ganska långt nu, blir det tydligt för mig att Gud funnits med och gripit in, påverkat mitt tänkande, min människosyn och min tro. Jag ser på människan, mig själv, och på Gud på ett annat sätt idag än när jag var ung. Naturligtvis har det mycket med livserfarenhet att göra också, men Gud finns ju med där också. När det gäller Gud, så har Gud blivit mycket större för mig, mer generös och ja, Kärlek. Jag tror på en Gud som är mycket större än alla mina tankar, trosuppfattningar och teologiska kunskaper. Jag tror att Gud ler, förhoppningsvis överseende, åt vår fyrkantighet och åt alla våra småaktigheter och gråter över våra fördomar och vår trångsynthet. Jag tror på en Gud som är så mycket större!

Det går inte att bevisa att det är Gud som griper in eller om det är omständigheter, andra människors insats eller möjligen min egen klokhet, eller tur. Men eftersom jag tror att Gud är närvarande i mitt liv, tror jag också att Gud påverkar mig på olika sätt, öppnar och stänger dörrar, överraskar, stöder och hjälper, ger idéer, tröstar, ger mod att våga prova och till och med misslyckas utan att gå under.   

Naturligtvis skulle jag kunna nämna flera situationer då jag tyckt mig se Guds hjälp mycket konkret, som till exempel när jag haft nätter då jag inte kunnat sova följt av arbetsdagar med många uppgifter som jag ändå klarat av. Det kan till och med ha gått riktigt bra. Eller när jag tappat rösten och inte kunnat prata alls och haft begravningsgudstjänst där rösten kommit tillbaka och hållit när jag särskilt behövt den. Eller när jag oförklarligt nog har kunnat säga rätt ord vid rätt tillfälle.

Samtidigt som jag tänker på alla gudsunder, som jag har fått vara med om, måste jag också vara ärlig och säga att det också finns många tillfällen i livet, då jag funderat på var Gud håller hus, varför Gud inte griper in. Det kan gälla mitt eget liv, men framför allt katastrofer i världen och inte minst hos enskilda människor som jag har mött. Det finns mycket som åtminstone inte jag kan förklara och förstå. Livet och gudstron är komplicerad och oschematisk. Trots det har jag stort förtroende för Gud. Vad vet jag om var, när och hur Gud griper in i mitt och andras liv. Gud, är som sagt, så mycket större!  

Vid pennan

Birgitta Ryås, präst i Svenska kyrkan i Boden