Vallkärra kyrkogård
Den äldsta delen av kyrkogården är den närmast söder och öster om kyrkan. Från medeltiden och i flera hundra år var den avgränsad mot omvärlden av en gråstensmur som var nära 3 meter hög på vissa ställen.
I synnerhet den äldre kyrkogården i Vallkärra med sina låga klippta buxbomshäckar kring gravplatserna och grusbelagda gångar är typisk som exempel på den skånska slättens kyrkogård som den anlagts under det senare seklet. Många kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar är bevarade, speciellt söder om kyrkan. En del har också placerats i slänten mot den nya kyrkogården.
I muren nordost om kyrkan låg ladan för kyrktiondet. Vid striderna vid Slaget vid Lund år 1676 satte danskarna eld på kyrkladan och de, kring kyrkan, tätt samlade gårdarna brann då också ner. Under 1800-talet utvidgades kyrkogården i flera etapper genom att muren flyttades. 1912-13 skedde ytterligare utvidgning, murarna revs och ersattes av hagtornshäckar och lindarkad jämte de stödmurar som finns idag. I samband med dessa arbeten uppfördes bårhuset och den äldre kyrkogården fick i stort sett den utformning som den haft fram till 1996. Då revs bårhuset och de två byggnaderna med samlingsrum och toalett respektive personalutrymme uppfördes.
År 1941 var det aktuellt att utvidga kyrkogården. Det blev då en ny väster om kyrkan belägen åtskilliga meter lägre än den äldre beroende på att där tidigare under lång tid funnits en grustäkt. De båda kyrkogårdarna förbinds med en bred och imponerande trappa. Slänten mellan kyrkogårdarna är planterad med bokar. När man från kyrkporten blickar västerut över den nyare kyrkogården domineras bilden av ett mäktigt kors.
Vallkärra kyrka restaureras
1844-45 ledde professor C G Brunius den stora ombyggnaden. Sidoskeppen uppfördes i långhusets hela längd så att ytan tredubblades och hela kyrkans karaktär ändrades både ut- och invändigt.
Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en genomgripande restaurering av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin 1906-1907. Då upptäckte man de överkalkade romanska målningarna som emellertid var i mycket dåligt skick. Efter moget övervägande flyttades de till Historiska museet. De medeltida kryssvalven bröts ner, långhuset höjdes och tunnvalv göts i såväl långhus som kor. Granitkolonnerna, ny dopfunt, altarbord och bänkinredning tillkom. Altaruppsatsen flyttades upp till långskeppets östvägg och absiden återfick sitt lilla österfönster.
Den östra delen av södra tvärskeppet gjordes till dopkapell 1959 och 1963 fick den nya orgeln från Mårtenssons i Lund sin plats i norra skeppet. Två tidigare orglar har varit placerade på tornläktaren.
Överstyckets Jesajatext ”Må du plantera en himmel och grunda en jord” antas vara en uppmaning till prästen. Altaruppsatsen är också från slutet av 1500-talet och har ursprungligen haft baldakin och latinsk eller dansk text i alla fälten. 1773 målade Pehr Hollbeck från Malmö i stället sju bildscener, nederst bebådelsen, födelsen och Getsemane, däröver nattvarden, korsfästelsen och uppståndelsen krönt av himmelsfärden. Samma år skänkte klockaren och hans hustru det bemålade lilla dopbord som nu finns på Historiska museet.
På 1500-talet övergick Danmark till reformationen och renässanspredikstolen med de fyra evangelisterna i var sitt fält kom på plats. Det femte fältet mot väggen berättar att Aage Nielsen var präst 1591 och att predikstolen sattes upp under överinseende av Peder och Sven Larsen. Den tillskrivs Daniel Tomissen. Vid renoveringen 1976 fann man under Lukasfältet två bomärken, en grep och en plog, initialer samt årtalet 1595.
Målningarna i rödbrunt, ockragult och smaragdgrönt mot en koboltblå bakgrund tillskrivs en framstående konstnär, kallad Finjamästaren, som anses ha varit verksam 1125–1150. Kyrkan hör då till de äldsta i Skåne och lär ha byggts samtidigt med Lunds domkyrka. I mitten av 1400-talet försågs kyrkan med kryssvalv, som idag är kvar endast i tornet.
Inventarier
Som verkliga klenoder vårdas nattvardssilvret, kalk och patén från 1474. På Historiska museet i Lund finns några av de medeltida inventarierna: rester av ett gotiskt triumfkrucifix, ett glasmålningsfragment med Petrus och nyckel samt kuppan av kyrkans äldsta dopfunt. Numera har också sockeln identifierats och återförts till sitt rätta sammanhang. En liten ljuskrona av järn har återbördats från Kulturen och hänger nu i vapenhuset.
På långhusets östvägg fanns en Ytterstadomen–framställning och de saliga i Abrahams sköte, på predikstolens plats troligen S:t Mikael i strid med draken. I triumfbågen ovanför korskranket stod på var sin sida kyrkans donatorer. Hon håller ett långt ljus, han sträcker fram en tornprydd kyrkmodell, vilket kan betyda att tornet är ursprungligt.
Längst fram i absidvalvet tronade Kristus omgiven av änglar och evangelistsymboler med förgyllda reliefglorior. Under dem i höjd med fönstret trängdes hela raden av apostlar. På korväggarna skildrades bibliska berättelser och längst upp under det platta trätaket gick en meanderbård med kraftig tredimensionell verkan.
Kyrkklockorna
Vallkärras äldsta kyrkklocka från 1621 såldes 1907 till Kulturen där den gör tjänst i klockstapeln vid Bosebo kyrka. Den nya klockan med inskriptionen ”Ära vare Gud i höjden” ljuder nu tillsammans med klockan från 1804 med texten ”Soli Deo gloria” (Åt Gud allena äran).
