Tre kyrkor
Den första kyrkan byggdes i mitten av 1600-talet, men brändes ner vid ryssarnas härjningar 1720-21. Även kyrkogården plundrades där kistorna grävdes upp och vad som kunde finnas av värde i dem bortfördes
En andra kyrka (se ovan) byggdes åter upp på samma plats och efter samma plan som den första. Denna kyrka invigdes år 1725. Tornet kom till 1852, då klockstapeln revs ner. Det var denna kyrka, byggd helt i trä, som julafton 1887 brann ner helt till grunden. Året därefter, 1888 kom den stora stadsbranden, då stora delar av Umeå lades i aska. Trots de tunga bördor som nu lades på församling och stad kunde en ny kyrka, ritad av arkitekten P O Lindström, Umeå, invigas i advent 1894, ny helt byggd i sten. Denna kyrka byggdes i nygotik, vilket bl a innebär att huvud- och sidoskepp har samma takhöjd. Den byggdes med bänkar över hela kyrkorummet utan mittgång för att alla gudstjänst-deltagare skulle få bästa möjliga sikt. År 1937 var det dags för en första restaurering. En mittgång togs upp, golvet belades med plattor av kalksten, orgelläktaren byggdes ut och koret förlängdes.
Lillkyrka
Bakom altaret finns den s k Lillkyrkan, som nyttjas vid bl a morgonmässor och andra mindre gudstjänster.
Korets glasmålningar har renoverats och är i sitt nuvarande skick synnerligen värdefulla. Andra liknande 1800-talsmålningar ute i Europa blev i allmänhet förstörda under andra världskriget. Målningarna i denna kyrka tillhör de få bevarade
Tillbyggnad
På södra sidan mot älven ser vi tillbyggnaden, som varit föremål för många diskussioner såväl kommunalpolitiskt som kyrkligt. Från kommunens sida hävdade man att exteriören mot älven inte skulle få ändras. Denna debatt fördröjde hela projektet åtskillig tid.
Tillbyggnaden har två plan. Den nyttjas i huvudsak i samband med kyrkkaffe, söndagsskola, olika samkväm och vid förberedelser för dop, vigslar och begravningar. Kyrkokören har också där fått möjligheter till förberedelser för medverkan vid olika gudstjänster.
Restaureringen och till byggnaden, inte minst den sistnämnda, har rönt stor uppmärksamhet. Det görs många besök av enskilda och grupper såväl från vårt eget land som från utlandet, speciellt då från Europa. Ansvarig för tillbyggnaden och restaureringen av kyrkan har arkitekt Rolf Bergh, Stockholm, varit. Färgsättningen har gjorts av konstnären Pär Andersson, Stockholm.
Första söndagen i advent 1984 återinvigdes kyrkan under medverkan av bl a dåvarande biskopen för Luleå stift Olaus Brännström.
KLOCKORNA
Kyrkan har en stor, en mellanstor och en liten klocka.
De har följande inskriptioner:
Stora klockan
Vid ljudet af min röst
må säkra själar väckas
och nådens milda kraft
åt väckta hjärtan räckas
den sorgsne njuta tröst
den svage styrka få
och nåden söka dem
som ännu vilse gå.
Mellanklockan
Hör Gud ännu i sin nåd dig bjuder
se, templets portar öppna sig
kanske härnäst då klockan ljuder
upplåtes gravens port för dig.
Låtom oss gå upp till Herrens berg
till Jakobs Guds hus. Es. 2:3.
Lilla klockan
Treenig Gud, ditt lof sig höje
från mun till mun, från trakt till trakt
till dess att allas knän sig böje
för dig, framträdande i makt.
DOPFUNTEN
Dopfunten är av kalksten och har skänkts till kyrkan. Inskriptionen är hämtad från Matt 19:14. Baldakinen ovanför är gjord av Gunilla Schildt-Stuart och David Wretling har snidat skulpturen Tre konungars tillbedjan”. Nattvardskärlen har varit bruk i flera hundra år. Patenen är från 1500-talet, kalken och vinkannan från 1600-talet samt oblatasken från 1700-talet.
ORGLARNA
Både stora orgeln och kororgeln är byggda av Grönlunds orgelbyggeri i Garnmelstad. Kororgeln sattes in under tiden då stora orgeln byggdes år 1962. Stora orgeln, som är helmekanisk, har 36 stämmor fördelade på 3 manualer och pedal.
Rörstämman i huvudverkets fasad är en s k spansk trumpet riktad horisontellt ut mot kyrkorummet, en princip som återupptagits i vår tid från det spanska orgelbyggeriets guldålder.
LILLKYRKANS BILDBIBEL
Astrid Theselius är designer och formgivare av textilierna
i korkapellet. De är att likna vid de bildbiblar som fanns under medeltiden och som senare fått namnet ”Biblia pauperum”, de fattigas bibel. De gammaltestamentliga bilderna ligger i botten och de nytestamentliga bilderna på de blå hängande tygstyckena, som i sin tur bekräftar GT:s bilder.
Altarkrucifixet är snidat av konstnären e Emil Sandberg, Umeå, och skänkt av Kyrkobröderna.
Bebådelsen. Luk. 1:26-28
Den första av bilderna har bebådelsen som tema som förebådas genom ormen som förbannas i paradiset och löftet om den som skall söndertrampa ormens huvud. Ur Domareboken 6 har hämtats berättelsen om Gideon som inför Guds kallelse vill pröva Gud och lägger ut ull på tröskplatsen. Ullen skall bli våt av daggen och den omkringliggande marken skall förbli torr. Så sker. Den andra natten skall ullen vara torr men marken vätas av daggen. När också detta sker anser sig Gideon ha fått Guds bekräftelse. Maria tog Guds kallelse att bli Jesu mor med större allvar än Gideon
Jesu födelse. Luk 2:7
Den andra bilden med Jesu födelse i centrum har som gammaltestamentliga förebilder Herren som uppenbarar sig i den brinnande busken samt Arons son grönskande stav. När Herren uppenbarar sig i den brinnande busken ger han sitt namn till känna (”jag är den jag är”) och Jesus får vid sin födelse namnet som betyder ”Frälsare”. Jesus skall tända Andens eld på jorden. Arons grönskande stav påminner om Isais avhuggna stam som skall blomma. ”Det är en ros utsprungen …” Jesu födelse är ett Guds tecken i världen och för världen.
Jesus döpes av Johannes. Mark 1:9-11
Den tredje bilden har som förebild Röda Havet som öppnats för att rädda israeliterna sedan det delats genom Mose ingripande och i kraft av Guds närvaro i molnstoden. Arken som räddar Noas familj undan syndafloden, berget Ararat och duvan med olivkvisten får i l Petr. 3:20-21 sambandet med mittbilden Jesu dop i Jordan. Det dop som Jesus instiftar grundar sig på Guds vilja att rädda sitt folk.
Jesu korsfästelse och sidosår. Joh 19:34
Den fjärde bilden tecknar på höger sida hur Mose slår vatten ur klippan (jämför SV ps 230 ”Klippa du som brast för mig”) och till vänster kopparormen som Mose reser i öknen som räddning undan de giftiga ormarna.
I Joh 3:14-15 får vi anknytningen till Jesu korsfästelse som innebar en upphöjelse bokstavligen ovan människornas huvuden men också en upphöjelse som Frälsaren: ”Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv”.
Jesu uppståndelse. Matt 28:2-4
Den femte bilden tecknar Jesu uppståndelse. Han har nycklarna till döden och dödsriket och bär segerfanan som han vunnit såsom offerlammet. I paradiset skyndar Adam och Eva honom till mötes. Förebilderna är Simson som bär Gazas stadsportar samt Jona som kastas ur den stora fiskens buk ”på tredje dagen” och ger oss ”Jona tecken” som Jesus själv talar om, Matt 12:39-40.
Den sjätte bilden
är den som målats direkt på altarskåpets baksida. Det är Herren Jesus i den eviga staden med livets vatten som går ut från tronen. Paulus (med svärdet) och Petrus (med nyckeln) går fram mot honom.
