Största möjliga tyss….tnad
Den behöver man inte ens be om när jag en hösthelg vistas i vår stuga i Västerbottens inland. Där är tystnaden helt kompakt, tätt packad mot den blanka sjön och de brinnande björkarna vid strandkanten.
Och tystnaden underlättar största möjliga lyssnande. De få ljud som finns ger tydligt och snabbt en bild av vad vi gör, vi som är här. Några jagar älg, morgonsamtalen på gårdarna hörs innan jägarna ger sig av. Senare på dagen berättar skotten ofta hur det går. Andra har barnbarnen på besök, åter andra äter surströmming.
I en sådan miljö blir det så uppenbart att lyssnande underlättas av tystnad. Och de egna timmarna bland lingontuvorna blir tid till eftertanke över de senaste veckorna, jobbet, analys av vad som egentligen hänt. En slags miniretreat för att ana Gud i vardagsmönstret.
När GT-texten denna söndag talar om hur Gud och ordet är dig närmare än du anar känns det i tystnaden väldigt begripligt. Vi jagar och söker oftast bortom horisonten, i en annan dag, i en bättre kyrka, med andra arbetskamrater...
Men, att lyssna ”i tro”? Är det så att det är först när det träffar mitten av livet och får djup och konsekvenser som det blir ”i tro”? Ungefär som för företagerskan Lydia som Petrus möter och samtalar med vid ett böneställe. Hon lyssnade, tog till sig, livet förändrades.
Men, den rike ynglingen i dagens evangelietext lyssnar ju också. Så intensivt att det tränger rakt in i hans verklighet. Det mesta han gjort var helt rätt. De flesta av buden helt godkända. Men Jesus gör konturerna tydligare. Högsta prioritet i livet var fortfarande pengarna, rikedomen, försäkran om trygghet. Bedrövad gick ynglingen bort.
Det är lätt att ta evangelistens parti, hålla med om att ynglingen satsat fel. Berättelsen om den rike Sackaios känns ibland lättare. Han ser inte ut att ha fått de obekväma frågorna, bara en yta för att få tid att tänka – och själv dra konsekvenserna. Ibland önskar jag att evangelierna haft en berättelse om när han och den rike ynglingen möttes för att samtala om sina respektive möten med Jesus... Vad skulle de ha sagt till varandra?
Sven-Erik Fjellström