Söndagen efter Midsommardagen 21 juni 2020
Jesaja 42:5-9, Apostlagärningarna 10:37-38, Lukasevangeliet 1:67-80
Vid den tiden…. Så börjar en del bibelberättelser. Den som skrivit det, oftast Lukas, skriver i inledningen till sitt evangelium , att han vill berätta historien som han hört från de som var med från början som ögonvittnen.
Bibelberättelserna finns där för att det som uppfattades som märkligt och viktigt skulle förmedlas till generationer to come.
I dagens ”vid den tiden berättelse” handlar det om Johannes, han som kallades döparen.
Den här söndagen är tillägnad honom – ”Den högstes profet”.
I de tre årgångarnas evangelietexter för denna söndag berättas historien om Johannes födelse och händelserna runt den. Det är när han ska omskäras och det ska berättas vilket namn han ska få som hans far Sackarias återfår talförmågan och utbrister i det som kallas ”Sackarias lovsång” och som är vår evangelietext idag.
Johannes var på många sätt en märklig man enligt berättelserna.
Han föddes genom ett under, som ett uppfyllt löfte till hans föräldrar som var till åren komna och barnlösa.
Det berättas att de var två fromma personer, rättfärdiga som levde efter Herrens bud och föreskrifter. Pappa Sackarias var präst och tjänstgjorde i templet och mamma Elisabet kom från prästsläkten leviterna med Moses bror Aron som anfader.
Med Johannes födelse var det lite märkligt, både att hans föräldrar var överåriga, och hans mamma ofruktsam. Hans pappa blev stum i samband med avslöjandet att han skulle bli pappa, och Elisabet kom att bli en mentor till Jesu mor Maria. Det är till Elisabet, över bergen, som Maria tar sig efter att hon fått besök av ängeln Gabriel, för att vara hos henne i tre månader. Lukas berättar att Maria brister ut i Lovsång med profetior om Jesus på samma sätt som Johannes pappa Sackarias sjunger en lovsång när han fått tillbaka talet där han profeterar om sin son som Herrens budbärare. I sin lovsång fortsätter han den hyllning till Skaparen som fortsätter sitt skapelse verk genom att låta sin son födas. Det som jag skrev om i Midsommardagens predikan.
Jesus och Johannes är släkt. Maria och Elisabet var kusiner så Jesus och Johannes var sysslingar.
Hur mycket dom kom att ses under livet vet man inte. Johannes blev avrättad som martyr i början av Jesus offentliga verksamhet.
Johannes blev den som förberedde Jesu ankomst. Han pratade om att tiden var inne då Gud skulle sända den av profeterna förebådade Messias. Johannes manade till omvändelse i en tid då många levde livet i landet Palestina/Israel utan tilltro till Gud eller efter de levnadsregler Gud gett.
Det kommer att gå illa om ni inte omvänder er, sa han, följer buden och kommer till tro, predikade Johannes. Han var omtalad som en kuf, levde i öknen som eremit, åt gräshoppor och hade kamelhårskläder. Men det han sa lockade folk och han uppmanande dom att låta döpa sig i Jordan som ett tecken på att de ville följa Gud. Johannes fick, som många färgstarka predikanter människor som ville leva i hans närhet och vara hans lärjungar.
Johannes hade ett uppdrag att vara förelöpare till Jesus. Hans intention var inte att bli hyllad av människor. Han pekade på den som skulle komma efter, den vars sandalrem han inte var värdig att knyta upp (Johannes 1:27).
Det finns en väsenskillnad på berättelsen om Johannes och den dokumentär man kan se på Svt Play om händelserna i pingstförsamingen i Knutby. En skakande berättelse om hur en missriktad trosuppfattning kan ta människor i sitt våld.
Johannes såg gärna att hans lärjungar blev lärjungar till Jesus. Han hade inget behov av att själv vara i centrum när hans mission var completed.
Möjligtvis hade han också en period tillhört ett klosterväsende, Esséerna, men det var inte den typ av sekt som Knytbyförsamlingen utvecklades till.
Också Jesus kom till Johannes för att döpas.
Det blev starten på hans verksamhet, som tros ha pågått under tre år och som lagt grunden till kristendomen, som hans efterföljare kom att tillhöra, med kyrkor, präster och trosbekännelser spridda över hela världen. Det var kanske inte det Jesus såg framför sig när han gav lärjungarna uppdraget att gå ut i hela världen. Men det är så det blev. En kyrklig organisation som ibland lägger mer energi på sina egna regler och former än på det ganska enkla och raka budskap som Jesus predikade, ”Älska varandra såsom jag älskat er, Behandla varandra så som ni själva vill bli behandlade”. Ett budskap förenklad jämfört med de regelverk som fanns både före hans tid och inte minst i vår tid.
Vad skulle Jesus sagt idag då?
Vilka personer i historien har fortsatt Johannes uppdrag att bana väg för Herren och vara profeter och Jesu vänner i sin tid?
Jag tror att vi kan se en del spår av detta bakåt i tiden och kanske märka av behovet av framsynta framtidstänkare i vår tid. Vilka frågor är viktiga? Vad behöver ske för att förhindra att världen blir en alltmer omänsklig plats att leva på, en tillvaro där vi är vända mot varandra snarare än som syskon i en världsomfattande mänsklig familj. En framtid där vi hotas av världens undergång pga av vår egen oförmåga att lyssna till och se tidens tecken. Jag tror att många av oss inser behovet av fred, miljöansvar och samverkan och samförstånd över gränser som nödvändiga ödesfrågor för vår jord.
Vad hade Johannes och Jesus sagt om det?
Men texterna och berättelsen vill också uppmuntra oss till att aldrig ge upp. Något nytt förkunnas (Jesaja), Jesus gör gott och botar (Apostlagärningarna), Sackarias förkunnar i Lukasevangeliets text; ”Han ska komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dom som är i mörkret och i dödens skugga och styra våra fötter in på fredens väg” (Lukas 1:79)
Vi ska aldrig tro att det är för sent. Att det är kört. Att det är omöjligt.
Både berättelsen om Elisabeths och Marias växande magar handlar om det. Ingenting är omöjligt. Det skulle man kunna säga är ett amerikanskt mantra. Ett bra bidrag till övriga världen. . Och visst har världen blivit bättre. Visst har vi närmat oss varandra. Visst gör vi mycket mer för att fler ska må och leva bättre. Men vi behöver vara både salt och ljus i världen. Se problemen och tro att vi kan göra något bra och lösa dom.
Johannes, och Jesus är två bra förebilder.
Amen.