Predikan 21 februari

1 s i Fastan                                                 

21/2 2021

1 årgångens texter      

Hebreerbrevet 4:14-16, Matteusevangeliet 4:1-11

 

Prövningens stund

Min fråga och inledning idag blir ”Har du någon gång känt dig frestad?” Prövad?

Många av oss känner igen uttrycket från Fader Vår eller Vår Fader.

.. utsätt oss inte för prövning”.. inled oss icke i frestelse”..

Formuleringen antyder att det tillhör det mänskliga livet att hamna i frestelser/utsättas för prövningar.

Och min fråga om det någon gång hänt dig är liksom retorisk…har det inte hänt? någon?

Att det tillhör det mänskliga livet och villkoren för oss människor gör det intressant att fundera kring. Hur hanterar vi frestelser/prövningar? Hur kan vi stå emot dom? Är dom alltid av ondo?

I episteltexten beskrivs detta fenomen som svagheter hos oss människor. Så är det nog. Vi prövas för att se om vi kan stå emot.

Ofta handlar frestelser och prövningar om att göra det som vi innerst inne vet är fel men ändå lockas till att prova. Samvetets röst kan avslöja detta.

Vad det konkret handlar om ser lite olika ut i olika åldrar.

Som små prövar vi ständigt våra föräldrars tålamod. Det brukas beskrivas som att barnet testar gränser eller befinner sig i det som kallas trotsålder (och som för oss som har barn tenderar trotsåldrarna att uppträda vid många olika tillfällen i livet) Ibland är det vi själva som är i trotsåldern visavi våra föräldrar, eller kanske i relation till våra barn…)

Som tonåringar är det självklart att bryta sig loss från föräldrabanden. Ibland provar man olika frestelser just av den anledningen- ett slags föräldrauppror, det kan handla om alkoholdebut eller utmanande kläder, musikstil och accessoarer.

I bibeln beskrivs ofta prövningarna som något som Gud utsätter sitt folk för.

Garden of Eden, Kain och Abel, Babels Torn, Isak och Esau, Isak och Abraham, etc

Kan jag lita på dig? Kan du stå emot eller är du lojal?  Att Gud utsätter oss människor för prövningar är en i någon mening konstig tanke. Påven Franciscus föreslog för några år sedan en omformulering av detta i Bönen Vår fader; ”Låt oss inte falla in i frestelse”

Jag kan tycka att vi människor själva har ansvar för de val vi gör.

Vi behöver få hjälp att göra rätt val, att inte frestas att välja den enklaste utvägen. Om det är Gud eller medmänniskor som frestar oss kan tyckas vara ointressant. Men det påverkar vår Gudsbild…!

Gamla testamentets gud kan säkert göra detta- pröva oss för att se om vi håller måttet! Men den Gud som Jesus berättar om vill inte

detta. Han tror på oss och är med oss även i frestelsernas stund. Så berättar Paulus i dagens episteltext: Vi har en överstepräst som känner med oss i våra svagheter.

Berättelsen om hur Jesus står emot Frestelserna blir därför viktig; Det är inte Gud som frestar utan ondskan i form av djävulen. Det går att stå emot, det går att följa samvetets röst som berättar långt därinne vad som är rätt och vad som är fel.

Den Gud som Jesus berättar om står alltid på vår sida för att välja det rätta, även i frestelsernas stund.

Jag kan förstå och hålla med Påven Franciskus i hans förslag till omformulering;

Hjälp oss att inte falla in i frestelsen…

I Fastan handlar det om att bli medveten om våra svaga punkter, vår frestelsesvaghet – och att våga orka stå emot. Det som vi vet bryter ner oss, som inte är bra, som vi egentligen skulle vilja avstå ifrån.

I den meningen kan frestelsen, -eller att stå emot frestelsen- stärka oss. What doesn´t kill you, makes you stronger.

Låt därför fastan bli en prövoperiod; kan jag/du avstå från något, kan jag återta kontrollen över mig själv och mitt liv där jag känner att jag frestas att bara glida med.

Har du någon gång känt dig frestad….inledde jag med.

Svaret blir nog för de flesta…Ja, många gånger och på olika sätt så… 

Med Påven Franciscus ord och bön

Herre, Hjälp oss att inte falla in i frestelsen…

Amen