Den samariska kvinnan, som inte är namngiven i Bibeln, träffar Jesus vid en källa när han behöver hjälp att få vatten. Hon föredrar ensamhet och besöker brunnen mitt på dagen när andra söker skugga. Trots sin blyghet blir hon överraskad när Jesus inleder en konversation med henne. De talar först om vatten, men samtalet övergår snart till att handla om tro och liv. Om det levande vattnet som Gud ger. Jesus behandlar henne med respekt och hon tar aktivt del i samtalet, även om det inte ansågs passande för en man och kvinna av olika folk att prata tillsammans på den tiden.
Den icke namngivna samariska kvinnan visar hur en sökande människa kan komma till tro för att sedan känna en oerhörd vilja att sprida vidare Ordet och berätta om sitt möte med Jesus. Därför anses den samariska kvinnan vara den första missionären. Det berättas att många människor kommer till tro genom henne. Hon ses också som en symbol för kristendomens universalitet och öppenhet för alla.
De flesta kan nog känna igen sig i hennes känsla av ensamhet och att man vill undvika möten med andra. Jesus visar henne att trots hennes känsla av ensamhet, finns det alltid en källa av levande vatten – en källa av Guds kärlek och omsorg. Jesus visade henna att du aldrig är ensam.
Den samariska kvinnan
På Internationella kvinnodagen väljer vi att hylla de inspirerande kvinnorna i Bibeln och deras berättelser som fortsätter att lära oss värdefulla lektioner. Den samariska kvinnans möte med Jesus vid en brunn är en sådan berättelse.