”Att följa årstiderna på natten är något alldeles speciellt”

Om du ska göra reklam för yrket kyrkomusiker, vad säger du då?

Det som är positivt med det är att man ingår i en väldigt lång tradition men med stor frihet göra nya saker. Som kyrkomusiker kan jag både planera och lägga upp konsertprogram som jag själv tycker om. Och framföra dem på ett sätt jag själv tror på och står för. Det är en stor konstnärlig frihet. Det är också en förmån att få vara en del av några av de största händelserna i människors liv som till exempel begravningar, dop och vigslar.

När visste du att du ville jobba i kyrkan?

Jag har haft en nära relation till kyrkan under hela mitt liv. Det fanns ett väldigt levande och stort ungdomsarbete i församlingen där jag bodde. Det var en ickefråga både för mig och andra jämnåriga. Man var med i kyrkans ungdom och att man skulle konfirmera sig var självklart.

Vilken församling var det här?

Döderhults församling utanför Oskarshamn.

Så det kom sig rätt naturligt?

Jag kan inte peka på något tillfälle som gjorde att jag bestämde mig för att jobba i kyrkan. Det var helt enkelt så att innan lumpen behövde jag göra något. Jag bodde nära folkhögskolan i Oskarshamn och började på en förberedande kantorsutbildning där. Det ena gav det andra och det blev naturligt att söka vidare till Musikhögskolan. På den vägen är det.

Vad gör du på fritiden?

Jag har ett intresse som överskuggar det mesta och det är skogsbruk.

Från orgel till motorsåg alltså?

Ja. Eller snarare röjsåg. Plantering och vårdande av skog är fantastiskt. Att följa naturens årstidssättningar och ett träds cykel. Jag kan se på en björk jag har planterat och minnas hur den såg ut för tio år sedan. Ibland kan jag tänka att om den inte blåser ned eller bryts av snön, då kommer den se ut si eller så när mina barn är 50 år. Det finns ett lugn i det perspektivet.

Det är mycket filosofi i det.

Så är det kanske. Vi kan streta på och ha schismer och bråk och tycka att saker är förtvivlat viktiga men under tiden så växer den här björken på i sakta mak och bidrar med att binda koldioxid, färga marken gul med sina löv om hösten och ge den skira grönskan på våren. Den bär fågelbon och matar insekter och ger björksav och näver och blir kanske till slut värme i våra hem eller något vi skriver på i form av papper.

Var finns den här platsen?

Det är mitt föräldrahem, ett skogsskifte utanför Oskarshamn.

Tillbaka på jobbet då, när är det roligast?

Det finns många saker som är roliga, men det vackraste är när man tillsammans med andra bidrar till en fin helhet. Det tycker jag uttrycks på bästa sätt i högmässan med körsångarna, psalmsången, församlingen och prästerna. Alla bidrar. Det är både en gemenskap och en skönhet i den stunden som vi bygger tillsammans.

Vad ingår mer i din roll?

I domkyrkan har jag ett ansvar att bibehålla och levandegöra en tradition som kanske inte kan upprätthållas i de mindre församlingarna, för att man helt enkelt inte har resurserna. Jag leder också en vuxenkör på cirka 30 personer, Sankta Maria domkyrkokör. Det är en ensemble som jag verkligen uppskattar och som betyder mycket för församlingen.

Har du något exempel på det?

Ja, till exempel ett av de större verken som vi brukar göra i december, Händels Messias till exempel. Att administrera ett sådant verk kräver sina resurser både ekonomiskt och hantverksmässigt. Jag ska boka solister som klarar uppdraget och repetera med körer och så vidare, men också marknadsföringsbiten är viktig. Det kräver ett oljat maskineri.

Ska det bara spelas avancerade gamla verk i domkyrkoförsamlingen?

Hand i hand med traditionen går också förnyelse. Vi behöver visa nya kompositörer och vart kyrkomusiken är på väg. Det står i Psaltaren ”Sjung till Herren en ny sång” och den strofen gäller i alla tider. Samtidigt ska vi hålla de gamla stigarna öppna. Det som har burit musikaliskt i 2 000 år kommer sannolikt bära ytterligare 2 000 år.

Församlingen har tre kyrkor varav två är tämligen unga. Hur tänker du kring det?

De tre kyrkorna ger oss frihet att kunna ha ett rikt och varierat utbud. Vi behöver inte bära alla musikaliska uttryck samtidigt.

Är du ansvarig över all musik som framförs i församlingen?

Nej, men jag har ett slags samordningsansvar, en del bemanningsfrågor och schemaläggning blir det också. Varje musiker är en individ och jobbar på det sätt man själv tror gynnar församlingens bästa. Mitt ansvar kan bli tydligt med till exempel riktlinjer för musik på begravningar och vigslar och hur vi ska se på det i stora drag.

Får man inte bestämma det själv?

Vi försöker givetvis tillmötesgå de önskemål som kommer in men när det kommer till streamad musik behöver vi ha ramar kring det. Det kan verka stelbent och fyrkantigt men vår uppfattning är att den levande musiken är exklusiv för varje tillfälle. Även en felspelning är exklusiv på sitt sätt. Likaväl som man väljer att ha levande blommor på en begravning så väljer man levande musik. Blommorna kommer vissna ned, musiken kommer klinga ut och den är dedikerad för just den stunden. Det finns ett värde i det.

Text och foto: Lillebi Sundqvist