Påsk i Vikingstads församling

Påsken som är kyrkans största helg, börjar egentligen inte förrän på påskdagen. Veckan innan själva påskveckan kallas stilla veckan, eller passionsveckan. Stilla veckan är den sista veckan i fastetiden och sträcker sig från palmsöndagen till påskafton. Under denna vecka får vi följa Jesu lidande och död, med hjälp av de fyra evangelisternas berättelser och vittnesbörd. Låt oss ta en dag i taget…

Palmsöndagen – en glädjens dag. Jesus kommer inridande i Jerusalem på en åsna, och folket hyllar honom som en kung. De breder ut sina mantlar på gatan och strör kvistar från träden där Jesus rider fram, medan de ropar: – Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Samtidigt vet Jesus vilket lidande som ligger framför honom. Nu börjar Jesu väg till korset. Den här dagen kan därför också vara en dag då vi kan tänka på svåra uppgifter som vi själva ibland måste utföra. Söndagens namn kommer av att folket var ute på stadens gator och hyllade Jesus genom att bl.a. vifta med palmkvistar.

Måndagen i stilla veckan kallas ibland felaktigt för blåmåndag. Ursprungligen är det måndagen efter fastlagssöndagen som bär detta namn. Ett namn som kommer från tyskans "Blauer Montag".  Förr hade man traditionen i sydtyska kyrkor att invändigt klä kyrkorna i blått under fastetiden. 

Tisdagen i stilla veckan kallas ibland vita tisdagen, Även den här dagen hör ursprungligen hemma i veckan efter fastlagssöndagen och inte i stilla veckan. Det är alltså en hopblandning med fettisdagen, då vi äter semlor. Det vill säga sista dagen innan fastan som man fick äta vit mat, som till t.ex. bröd bakat på vetemjöl, grädde och ägg.  Det är därför vi firar med ägg på påskafton, eftersom fastan då är slut.

Dymmelonsdagen har fått sitt namn eftersom det är tradition att använda en dymmel, en kläpp av trä, i stället för en kläpp av metall i kyrkklockorna, för att klockorna skulle få ett dovare ljud.  Ett annat alternativ är att vira tyg eller skinn kring kyrkklockornas kläppar, för att visa att fastan nu går in i ett allvarligare skede av stillhet och tystnad. Nu inleds påskfriden. Dagarna från dymmelonsdagen fram till påskafton kallas dymmeln. 

Skärtorsdagen – den dag då Jesus instiftar nattvarden. Jesus och lärjungarna är samlade för att äta påskmåltid tillsammans. Medan de äter säger Jesus till dem att de ska fortsätta att bryta bröd och dricka vin tillsammans, även när han inte längre finns bland dem. Gör det till minne av mig, säger Jesus. Jesu sista måltid tillsammans med lärjungarna är alltså den allra första nattvarden, ett nytt förbund genom Jesu blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.
Senare på natten går de till Getsemane trädgård, där grips Jesus av soldater. Det är en av lärjungarna, Judas, som förråder Jesus. Han får 30 silvermynt för att avslöja vem Jesus är. Judas förråder Jesus med en kyss. 

Långfredagen – Jesus döms till döden. Han får själv bära sitt kors till en kulle utanför staden, och blir korsfäst bredvid två rövare. När Jesus dör faller mörkret över jorden. Marken skakar och förhänget i templet brister. En man vid namn Josef tar ner Jesu kropp, lindar den med linnebindlar och lägger kroppen i en grav, uthuggen i ett berg.

Påskafton – fastan avslutas, och så även stilla veckan. Det är en dag, då vi tillsammans med lärjungarna befinner oss i ett slags vakuum. Vi pendlar mellan förväntan och förtvivlan. Men med gryningsljuset vaknar hoppet. Vi får följa Jesus från mörker till ljus. Genom död till liv. 

Påskdagen – Jesus har uppstått, graven är tom och han finns inte där!

På påskdagen firar vi att livet har segrat över döden och att godheten har segrat över ondskan. När Jesus uppstår besegras döden för alltid. Jesus besegrar döden för alla oss människor. Det innebär att vi inte behöver vara rädda för döden, eller ondskan. Alla får vi tro på en uppståndelse och en framtid tillsammans med Gud. 
När Gud själv, den här påsken för närmare 2000 år sedan låter sig dödas, dör han för oss alla, och när han uppstår, uppstår han för oss alla.  Och det påminns vi om varje påsk alltsedan dess!

Annandag påsk – Jesus visar sig för lärjungarna. Deras reaktioner är olika. Några gläds, några tvivlar, någon vill se bevis. Oavsett deras reaktioner stannar Jesus hos dem och delar deras tillvaro.

Alla evangelisterna (Matteus, Markus, Lukas och Johannes) skriver om påskens händelser, men på lite olika sätt. I år är det Markus tur att få berätta… 

Vad betyder ordet?
Hosianna = ett hebreiskt ord, som betyder ungefär ”rädda oss” eller ”kom med hjälp”
Dymmel = en träkläpp. Ordet härstammar från fornnordiska dymbil, som betyder stum.
Skärtorsdag = skär, är ett äldre ord för ren, och namnet skärtorsdag syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter just på torsdagen i stilla veckan. Att skära, att rena.
Annandag påsk = andra dagen i påskveckan. 
Påsk = kommer från pesach, ett hebreiskt ord, som betyder ”gå förbi”. Det är hämtat från gamla testamentets berättelse om uttåget ur Egypten, och den sista plågan, då dödsängeln går förbi de israelitiska husen, vars dörrposter målats med offerlammets blod.

Den judiska påsken
Judarna firar påsk (pesach – det osyrade brödets högtid) till minne av uttåget ur Egypten. Efter en långvarig fångenskap låter faraon det israelitiska folket gå, under ledning av Mose. Det är denna påsk som Jesus och hans vänner firar på torsdagen innan Jesus korsfästs.
Både kristna och judar firar alltså påsk, men medan judarna firar uttåget ur Egypten, firar kristna Jesu uppståndelse.