-Vi bad vår församlingsbo Margaretha Rosenblom berättar om sina härliga minnen från sångkarriären med Systrarna Rosenblom.
Att såhär på anmodan skriva om min sångkarriär gör att jag måste börja redan från barndomen och vårt hem. Våra föräldrar spelade piano och fiol och vi tre flickor: Karin, Ulla och jag Margaretha, fick musik med oss hemifrån. Det spelades och vi sjöng mycket redan som barn.
Vi började sjunga i stämmor efter arrangemang som Karin tog med hem från sin körsång i skolan och vi köpte färdiga om-arrangerade evergreens såsom ”Over the rainbow” med flera och det var så kul!
Vi repade in två amerikanska arrangemang och sökte till en amatörtävling som Emil Iwring, violinist och kapellmästare, hade på Saltsjöbadens restaurang. Den tävlingen vann vi! Oj vad mycket kul som hände. Bland annat kom en ”talangletare” från Nalen i Stockholm, dit vi fick komma omedelbart och sjunga i olika sammanhang, men mest och bäst av allt var att vi fick åka på turné med Putte Wickmans sextett, som gäster. Vi åkte bland annat till Helsingborg, Borås och Linköping. Vilken upplevelse för tonårstjejer på 14, 16 och 18 år! Vi trodde det var en dröm och så var rotationen igång. Anbuden om jobb ”haglade” in såsom soaréer på konserthuset, och ofta med Evert Taube, Bertil Boo med flera.
Sveriges radio som då på 50-talet bara hade en kanal ville att vi skulle sjunga ofta på ”Rytmisk underhållning” efter 12-nyheterna. Då alltid med proffsmusiker såsom Bengt Hallberg, Ove Lind och Georg Riedel. Vad hade vi hamnat i? Vi fick nypa oss i armen flera gånger varje dag! Men vi drömde inte, det var sant! Festvåningsjobb på Berns, Operakällan och i Stadshusets Gyllene salen var alltid stora fina jobb och vi fick betalt!
Grammofonbolagen hörde av sig och det blev ett antal egna inspelningar, och vi körade bakom Cacka Israelsson, Lill-Babs och Gunnar Wiik med flera och allting måste vara perfekt eftersom man inte kunde ”ta om” inspelningen. Blev det fel måste hela skivan kastas då ljudspåren ristades in i skivan.
Vi ”Lussade” på Luciamorgonen på Sas-planet tur och retur Visby.
Gösta Bernhard som på 50-talet var känd
revyprofil hörde av sig och ville ha oss med på revyn ”Mellan vänner ” på Blancheteatern, som då låg näst intill Kungsträdgården men numer är riven. 1955 hade vi en jätterolig sommar med Katie Rolfsen, Arne Källerud och Georg Adelly.
En av trions sista uppträdanden var i slutet på 80-talet mestadels på festvåningsjobb, Sveries radio och Café Norrköping med Ragnar Dahlberg.
/Margaretha Rosenblom
Sång och rytmik i coronatider
På pianot hemma hos Margaretha Rosenblom står ett inramat foto med två unga kvinnor i vackra 50-tals klänningar. Fotot är taget i Konserthuset när trion Systrarna Rosenblom skulle uppträda. Klänningarna var uppsydda unikt för detta framträdande. Margarethas är rosa med guldtrådar.
–Det var alldeles mörkt på scenen och vi stod bakom draperiet och väntade till presentatören sa: ”Systrarna Rosenblom” och draperiet drogs undan och en strålkastare riktades mot oss. Publikens jubel, minns Margaretha.
Åren med trion och sången har gett Margaretha mycket. Med tacksamhet och ödmjukhet ser hon tillbaka på åren i rampljuset. Sången har hon levande i sitt liv än idag. Hon nynnar ofta för att hålla rösten igång.
–Rytmen och rörelsen i musiken har jag än i dag. Jag blir spritterglad i kroppen när jag sjunger, säger Margaretha.
Hon är en flitig besökare till kyrkans alla gemenskapsträffar och gudstjänster. Sedan coronan kom och kyrkans verksamheter pausade har hon haft en jobbig tid.
–Jag älskar att sjunga och träffa andra. Det är jobbigt men jag försöker sjunga så mycket det går för det gör att jag blir glad, säger hon.
För att kunna fortsätta sjunga tillsammans med andra annonserade hon i huset där hon bor efter medlemmar till hennes nystartade sånggrupp Kanonen.
–Vi träffas utomhus och sjunger, sen fikar vi tillsammans, säger Margaretha och nynnar på en av gruppens senast sjungna låt ” Sång och musik finns runt hela vår jord. Den sprider glädje…”
Text: Emelie Simmons