I granskottens värld

Det är plusgrader, blötsnö och dimman ligger tjock när David Thurfjell går på spången som leder genom våtmarkerna söder om stan. Några kilometer bort ligger Södertörns högskola där han har en tjänst som professor i religionshistoria.
– Dimman är som bomull idag och det är så tyst här. Ljudet nästan absorberas, säger David på väg till platsen för fotograferingen. Samtidigt lyssnar han efter fåglarnas läten och klurar på vilken typ av sjöfågel han nyss hörde.
 Han är religionshistorikern som de senaste tio åren forskat om de sekulariserade svenskarnas relation till existentiella frågor och tro. Det resulterade i två bokprojekt, Det gudlösa folket och nu senast Granskogsfolk - Hur naturen blev svenskarnas religion.
– Efter flera forskningsprojekt inom fundamentalistiskt muslimsk respektive romsk väckelserörelse ville jag titta närmare på min egen tradition, säger David.

Granskogsfolk
Boken Granskogsfolk handlar om de svenskar som upplever sig ha en särskild koppling till naturen. Titeln har David tagit från författaren och poeten Harry Martinssons diktsamling Tuvor. Under arbetet med boken har han intervjuat ett sjuttiotal besökare i strövområden kring Stockholm och Uppsala. Intervjupersonernas svar vävs samman med den svenska poesin om vår natur.
– Storstadsmänniskan söker sig bort från staden, ut i skogen och där kommer de i kontakt med förlorade dimensioner inom sig själva. Tittar de tillbaka på sin barndom var naturupplevelserna sorglösa situationer, fyllda med harmoni och positivt laddade. Det här var innan dataspelen och när sommarloven var långa, säger David.
Dataspelslekar
David berättar om hur den urbana storstadsmänniskan inte är beroende av solens upp -och nedgång. Hur banden till landskapet blir alltmer avklippta och hur relationen till naturen endast blir nostalgisk.
– Den här generationen är den sista innan den naturnära relationen klipps. Barnen är inte beroende av naturen för sin lek, de leker dataspelslekar som Minecraft. Den övergripande trenden är att fler fjärmar sig från naturen, säger David.

Vardagliga besök
Ungefär två och en halv miljon besöker Sveriges nationalparker varje år. Ofta är besöken vardagliga där man plockar svamp och bär, promenerar eller går med hunden. Trevliga och meningsfulla aktiviteter som förknippas med hälsa. Fotografering av familjen är en del av den existentiella upplevelsen i skogen.
– Vi säger ”oh, vad fint”, fotar en bild, kanske retuscherar den så att den motsvarar vår förväntan. Vi lever med ett sådant fokus på att välja och forma vår individuella livsupplevelse, att vi inte förmår att se det som skogen ger.
Naturen som religion
Sedan länge är kyrkbänkarna tomma och det är lågt deltagande på gudstjänster. Men människans andliga behov och längtan efter något större finns hos oss oavsett om vi besöker en kyrka eller inte.
– Människor kommer alltid ha ett existentiellt behov. Sedan en tid tillbaka finns ett intresse för naturen, skogen, mindfulness och till exempel skogsbad. Man ser det som existentiell kvalitet och en upplevelse. Flera beskriver skogen som sin kyrka eller katedral och menar att de känner en relation till något större när de är ute i skogen. Vissa nämner det större som Gud, andra inte, säger David.

Text Emelie Simmons