Under dina vingars skugga - trygghet under Guds beskydd i en orolig tid
Leonel Serti är en av våra fina unga i Tynneredskyrkan. En dag i maj stod han och jag i kyrkan och som så många gånger innan talar Leonel djupt från hjärtat till mig:
”Suzana, kan vi inte bygga platser som gör oss trygga? Platser där vi mår bra och inte är rädda.”
Orden var tydliga och genomtänkta. Leonel hade redan funderat på hur vi också kan jobba med det. Och jag vet, har sett och känner igen det hur Guds röst och vilja verkar genom människor som söker sig till Honom, till Hans kyrka. De små och de stora, gamla och unga, bräckliga och starka. Gud når oss genom den människa Han själv bestämmer. Och vi litar.
”Ja, Leonel, det gör vi!!” svarade jag. ”Vi gör det tillsammans!”
Trygghet definieras så här: Att vara fri från oro, hot och risker, att känna sig säker och skyddad. Det innefattar både en känsla av välbefinnande och en avsaknad av rädsla eller ångest. Trygghet kan också innebära att ha tillit till sin omgivning och till andra människor, och att känna sig bekväm med att vara sig själv.
I tider av oro söker vi en tryggare plats än den vi befinner oss på. Vi frågar oss själva om det finns ett land eller en plats dit problemen, ångesten och oroligheterna inte når, en plats där solen alltid skiner, brottsligheten inte är verklig och kostnadsläget är tillfredställande lågt.
Finns det sådana platser? Trygga platser? Kanske inte helt och hållet varken i oss eller utanför oss själva. Gud talar genom Bibeln och i Psaltaren skriver David en dikt till Gud om sin oro och rädsla inför den dåvarande grymma kung Saul. Saul är svartsjuk på David. David hyllas som hjälte som besegrar Goliat och Saul är rädd om sitt kungarike. Kung Saul och hans män jagar David och vill döda honom. David gömmer sig i öknen.
”Gud, du är min Gud,
tidigt om morgonen söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
Jag söker dig i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
Ty din nåd är bättre än liv,
mina läppar skall prisa dig.
Jag skall lova dig så länge jag lever,
i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
Min själ blir mättad av utsökta rätter.
Med jublande läppar lovsjunger min mun,
när jag kommer ihåg dig på min bädd
och tänker på dig under nattens timmar.
Ty du är min hjälp,
under dina vingars skugga jublar jag.
Min själ håller sig till dig,
din högra hand uppehåller mig…. ”
Psalm 63: av kung David
Under dina vingars skugga jublar jag! Det skriver David.
Tänk dig känslan under vingarna: gott och varmt, mjukt, totalt skydd på alla sidor. Du är trygg, glädjen sprider sig i kroppen, det är vilsamt och helt säkert. Jag är säker och Gud fyller mig med godhet.
Tills faran är över – Ibland behöver vi dra oss undan. Bildligt talat tömma oss ett tag. Skäms inte för det. Du får krypa in under den allsmäktiges skugga och vila där tills faran är över. Gud älskar dig inte mindre för det.
Suzana Enmark
