Annalena har arbetat med människor i 40 år och mött många unga i gränslandet mellan barndom och vuxenliv, både under sin tidigare karriär som lärare på högstadiet och skolledare och i sitt nuvarande arbete som diakon. Idag har vi ett samhälle där alltför många unga hamnar snett, menar hon och ser på regeringens förslag med oro.
-Tanken med kriminalvård är att ge människor en chans att inse, omvärdera och utvecklas. Att komma ut bättre. Det är svårt nog för en vuxen. För ett barn, som har en hjärna som ännu inte är färdigutvecklad och som saknar konsekvenstänkande fullt ut, är det långt mycket svårare.
Vi möter barn som skriker efter sin mamma
Själavården i häkten möter redan idag ungdomar, ibland så unga som 15 år. Annalena beskriver hur tydligt det är att de är just barn.
-Det är så uppenbart när man kommer in i rummet, här är ett barn. Rädd, liten och skakad. Ofta skriker det efter sin mamma. Många har inte förstått allvaret i det som hänt. Det är bara ett stort, stort skrik.
Annalena berättar om unga som saknar grundläggande trygghet, som är rotlösa och ibland redan fast i ett drogmissbruk.
-Det gör den inre processen ännu svårare. Det är otroligt komplicerat att bryta ett missbruk och ett kriminellt beteendemönster när man inte är färdig för ansvar på samma sätt som en vuxen. Att frihetsberöva barn går emot allt jag tänker och känner, säger Annalena.
Kriminalvården varnar: ”Det här klarar vi inte”
Kriminalvårdens eget remissvar är tydligt. De motsätter sig regeringens förslag som de anser går emot barnkonventionen och de pekar på resursbrister. I allt från att leva upp till skolplikt till ändamålsenliga lokaler och tillräckligt med personal.
-Vi skulle behöva små enheter, extrem personaltäthet och helt andra former av verksamhet. Det är inte realistiskt som läget är idag, säger Annalena.
Orosnivån bland personalen är hög, berättar hon.
-Men om beslutet fattas så kommer kriminalvården ändå behöva lösa det. På något sätt.
” Vi blir som dem vi umgås med”
På frågan vad som faktiskt hjälper unga i riskzon Är Annalena tydlig: relationer, relationer, relationer.
– Goda relationer bär människor. Vi blir som dem vi umgås med. Och barn behöver friska nätverk. Trygghet, förebilder och vuxna som ser dem på riktigt. Där kan själavården ge ytterligare ett perspektiv, en relation med en omfamnande Gud.
Trots sin oro kring regeringens förslag vägrar hon ge upp.
-Om det blir så att barn frihetsberövas så måste jag verkligen vara där och se människan. Det kommer att krävas en hel del bön för egen del, för vi själavårdare får inte låta vårt eget hopp slockna.
”Vi kan inte straffa bort kriminalitet”
När hon blickar framåt är hon tydlig med vad hon tror att samhället måste satsa på.
- Det är långsiktigt förebyggande arbete som gäller. Familj, skola, fritid med tidiga och kontinuerliga insatser. Vi kan inte straffa bort kriminalitet. Det har aldrig fungerat. Att bestraffa och låsa in kan inte bygga en människa.
Text: Ann Löfqvist
Foto: Privat
Bild: Annalena Widén, diakon på kvinnoanstalten Hinseberg.