Sedan den 1 februari är Stina Tysk ny präst på stiftsgården i Rättvik. Hon arbetar femtio procent och är fortfarande i början av sin tjänst, men platsen är långt ifrån ny för henne.
– Det är väldigt stort att få arbeta här. Jag har alltid sagt att mitt andliga hem finns här.
Stina kommer ursprungligen från Stockholm. Hon prästvigdes 2022 för Göteborgs stift och kommer närmast från en tjänst i Nylöse pastorat. Flytten till Rättvik är ingen slump. Hennes farfar föddes och levde i Stumsnäs utanför Rättvik och släkten har funnits i bygden i generationer. Som barn och ung tillbringade hon mycket tid i Dalarna.
– Från vår badbrygga i Stumsnäs ser man Rättviks kyrka och anar stiftsgården i fjärran. Den vyn har följt mig genom livet. Att nu få arbeta här känns som att komma hem.
En kallelse som vuxit fram
Vägen till prästyrket har vuxit fram över tid. Hon började läsa teologi av nyfikenhet och en längtan efter fördjupning.
– Jag har alltid velat förstå mer. För mig var det inte en dramatisk kallelseupplevelse, utan något som mognade steg för steg.
I dag beskriver hon det som att både Guds och kyrkans kallelse varit tydlig, medan den egna inre rösten har fått ta längre tid. Att nu vara i Rättvik upplever hon som en del av den processen.
Fördjupning i ungdomsarbetet
I sin nya tjänst ser hon särskilt fram emot att arbeta med den teologiska fördjupningen i stiftsgårdens ungdomsarbete. Vad innebär det att konfirmeras på stiftsgården? Vilken grund och riktning bär verksamheten?
– Det finns en stark och fin ungdomskultur här. Den ska få fortsätta vara det den är. Samtidigt vill vi fördjupa den teologiska riktningen, så att det finns en tydlig grund att stå på.
Stina kommer att vara mycket i kapellet och ansvarar för gudstjänstlivet. Hon kommer också att hålla årets kyrkvärdskurser, vilket innebär att hon möter både ideella och anställda från församlingarna i stiftet.
Skridskor hem över sjön
När intervjun är slut väntar vardagen. Eller kanske snarare det dalaliv som hon längtat efter. Den här dagen har hon inte bråttom hem. I stället tar hon långfärdsskridskorna och ger sig ut på isen.
– Då åker jag över sjön hem till Vikarbyn. Det är en ganska oslagbar känsla.
Privat uppskattar hon det enkla friluftslivet. Hon tycker om att vara i skogen, springa, bada och röra sig ute i naturen. Att kunna kombinera arbetet på stiftsgården med närheten till sjö och skog betyder mycket.
– Det känns både som ett nytt steg och som en hemkomst på samma gång.
Foto: Oskar Lindberg/ Stiftsgården Rättvik
Text: Ann Löfqvist