Vad tog du med dig därifrån?
– Jag har länge funderat på vad det innebär att vara en protestantisk kyrka år 2026. När jag reste till Iglesia Filipina Independiente fick jag se en kyrka vars identitet fortfarande formas av sin historia – den grundades mitt i en revolution för att ena ett splittrat folk. Det arvet märks starkt än idag.
Hur visar sig det här arvet i kyrkans arbete?
– IFI har tvingats ta en tydlig roll i samhället. Med det politiska klimatet och den utbredda korruptionen blir det naturligt för kyrkan och dess präster att stå upp mot orättvisor. De arbetar aktivt med mänskliga rättigheter, miljöfrågor och skydd av utsatta grupper. Det är en kyrka som tar risker – och som gör det för människors skull. Präster hotas, trakasseras och i vissa fall fängslas eller dödas när de ifrågasätter regeringen.
Hur arbetar kyrkan konkret i vardagen?
– Genom bön, undervisning, aktivism och samarbeten med organisationer som stödjer minoriteter. Allt handlar om att skapa medvetenhet och mod hos människor. Engagemanget är både andligt och praktiskt.
Hur påverkar dessa erfarenheter din syn på Svenska kyrkan?
– Jag tycker att Svenska kyrkan saknar sin tidigare skärpa. Vi var en gång tydliga i frågor som Vietnamkriget och kampen för Nelson Mandelas frigivning. Idag när människor utvisas till krigszoner saknar jag ibland vår röst.
Kan Svenska kyrkan lära sig något av IFI?
– IFI visar att en kyrka kan vara modig och stå upp för människovärdet oavsett risker. När jag ser på IFI blir det tydligt för mig vad en protestantisk kyrka kan vara – och vad den skulle kunna vara här hemma också.
Text: Hanna Wallsten