Eders kungliga högheter. Herr Landshövding. Övriga representanter från de Kungliga Hovstaterna. Mina damer och herrar.
Leonardo Da Vinci har en motsvarighet här i Västerås, det är Johannes Rudbeckius. Han var rektor för Uppsala universitet, professor i matematik och hebrieiska och under sina sista 27 år biskop i Västerås stift. Han var en Leonardo Da Vinci-gestalt och verkade på högsta vetenskapliga nivå inom vitt skilda områden och det är inte utan skäl att han står staty på Domplatsen i Västerås.
Fyra hundra år har gått sedan biskop Rudbeckius grundade gymnasiet och skolan var en del av en stor vision. Rudbeckius kämpade för bildning. Bildning är att ha fått möjlighet och fostran att se utanför själv. Det är att kunna relatera till andras erfarenheter genom att använda både historien, omvärlden och sin medkänsla. Bildning är att varken sitta fast i sig själv eller i nuet.
Johannes Rudbeckius skapade ett campus med den här domkyrkan som centrum. Intill kyrkan öppnade han den första skolan för flickor i Sverige, samt gymnasiet. Hela området runt domkyrkan skulle fungera som en frodig mylla för mänsklig växt. Det var Rudbeckius vision. Han visste att varje människa är Guds avbild. Vi växer och mognar när vi möter utmaningar som vi får redskap att lösa.
Vi ska också mogna etiskt. Det sker i relation till oss själva, till varandra och i relation till skapelsen. Rudbeckius bildningsvision med dess blandning av kristen tro och naturvetenskap, den är vårt lands Da Vinci-kod. Genom den växte välfärdsstaten Sverige fram med vård, skola, omsorg. Därför brukar den gamle biskopen omtalas som den svenska välfärdsstatens grundare.
Avgörande för hela visionen var hustrun. Hon hette Malin Hising och hon tycks hon haft samma roll som många lärare i våra skolor: Hon var organisatören och den fasta punkten.
I centrum för bildningsvisionen står ungdomarna, då och som nu. Gymnasietiden infaller samtidigt som stor kroppslig ombyggnad pågår. Hormonerna dansar disko. Det vet alla som har varit eller är tonåringar. På Rudbeckius tid kallades eleverna för djäknar. Djäknar är gammalsvenska för diakoner. Rudbeckius vigde själv ungdomarna till diakoner/djäknar och i domkyrkan hade de uppgiften att sjunga liturgin under gudstjänsterna. Den rollen har körerna idag, och den här kyrkan har alldeles utsökta kyrkokörer.
Djäknarna skulle vara diakonala och gymnasiet lärde dem att de inte var här för sin egen skull. De, liksom vi, är här för det gemensamma, för att bygga samhälle tillsammans, och för att, som det formuleras i diakonvigningen, ”stå på de förtrycktas sida".
När Rudbeckius låg på sin dödsbädd kom drottning Kristina till Västerås för att ta farväl. Det blev en markering av den betydelse som biskopen haft för hennes land.
I dag har Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel kommit hit. Kronprinsessparets närvaro markerar stor högtid i firandet av Rudbeckius bildningsvision. I hans vision utgör religion, naturvetenskap, språk, kultur, idrott, konst och musik delar av en stor helhet. Den visionen har levt i 400 år här i Västerås.
Må den länge leva.
