En stor julkrubba i en kyrka.
Foto: Johan Nilsson

Jullovsuppdrag

-i fönstret på Kyrkans Hus

I ett av fönstren i Kyrkans hus finns ett uppdrag att göra. Varje onsdag på jullovet kommer ett nytt uppdrag. Kika där! 

Jesu födelse

För länge sedan, i landet Israel, bestämde en kejsare som hette Augustus att alla människor skulle betala skatt till honom. Alla måste därför gå till i den stad som deras släkt kom ifrån och skriva upp sig på en lista. Josef och Maria fick gå den långa vägen från Nasaret, där de bodde, till staden Betlehem (det är längre än att gå från Vårgårda till Göteborg och tillbaka igen!)

Maria skulle snart föda sitt barn. Hon blev mycket trött av den långa resan. När de äntligen kom fram till Betlehem var det fullt på alla värdshus och hotell. Josef och Maria fick bo i ett stall. På natten föddes det lilla Jesusbarnet. Det fanns förstås ingen säng i stallet så Maria la Jesus i en krubba, som egentligen är djurens matskål. När Jesus föddes tändes en stor stjärna på himlen. Den var större och lyste starkare än alla andra stjärnor.

På en äng en bit från stallet vaktade några herdar sina får. Plötsligt blev det alldeles ljust på himlen och en ängel stod framför dem. Herdarna blev rädda, men ängeln sa:
– Var inte rädda. I natt har det hänt något fantastiskt! I ett stall en bit härifrån har ett barn som heter Jesus fötts. Det är inte vilket barn som helst – det är Guds son! Gud vill berätta för alla människor hur mycket han älskar dem och därför har Jesus fötts. Ni kan gå och titta, så får ni se!

Sedan kom det fler änglar och de sjöng den vackraste sången som herdarna någonsin hört:

”Ära vare Gud i höjden och fred på jorden åt människorna, som han älskar.”

Herdarna skyndade sig iväg och fick träffa Maria, Josef och Jesusbarnet och det var precis som ängeln hade sagt.

Stjärnan som tänts kunde man se på långt håll. Några stjärntydare från ett annat land upptäckte den och förstod att något särskilt måste ha hänt. De reste lång väg och när de kom fram gav de Jesus fina presenter. Det var guld, rökelse (som luktade jättegott) och myrra (en kåda från en växt, som också luktar jättegott!)