Skapar ljus av gamla stumpar

(Ur Spira nr 4 2022)

På Berit Djärvs spis har några röda ljusstumpar smält i en kastrull och hon fiskar vant upp vekarna med en gaffel. Sedan häller hon ungefär en centimeter av ljusmassan i ett par formar, ovanpå stelnade lager i vitt och rött.

– Jag vill inte slå i för mycket på en gång, för då blir det en grop i mitten när det stelnar. Veken kan också bli krokig, så att ljuset rinner. Man får inte ha bråttom!

När ett lager svalnat helt drar det ihop sig, så nästa omgång smält ljusmassa rinner ner lite utanpå det förra.

– Det är så jag vill ha ljusen, lite vågiga och spräckliga, konstaterar Berit Djärv.

Exakt hur ljusen blir är en överraskning varje gång, eftersom ljusstumparna hon använder har olika mängd färgpigment. Berit plockar bland de färgsorterade stumparna på köksbordet och lyfter upp en påse gula, ”De här får jag använda till påsk”. De flesta stumparna har hon fått – från vänner, från Grisbackakyrkan där en bekant är volontär och via annonser under ”bortskänkes”.

– Vi lever ju i en tid när man ska återbruka, så varför inte ljusstumpar? Min syster har funderat på att börja kalla mig ”Ljusstumpan”, eftersom jag också är ganska kort, säger hon med ett skratt.

Berit drabbades av en stroke för mer än 20 år sedan på grund av stressigt arbete och är sedan dess noga med att undvika stress. Mitt i sitt engagemang i olika föreningar försöker hon hitta aktiviteter som ger lugn och ro.

– Att gå ut i skogen och att hålla på med det här är väldigt lugnande, säger hon.

Berit provade ljusgjutning första gången i föreningen Soft (Sjukskrivna och förtidspensionerade/sjukersättningstagare tillsammans) och började sedan gjuta ljus hemma. Från början gjöt hon i glasburkar, men de ljusen brann inte upp helt. Hon provade också att gjuta i toalettpappersrullar med tejpad botten, men de höll inte tätt. Till slut använde hon riktiga ljusformar, som gav bästa resultatet. I dem har hon de senaste två åren gjutit mer än 100 ljus, men har nu bara ett 40-tal kvar.

– Mina barn och barnbarn drar iväg med en hel del ljus. Jag slår också in i cellofan och ger bort till bröllop, födelsedagar, när jag är bortbjuden eller som tack för en hink lingon och en påse äpplen jag fick av en granne.

Berit är själv en storkonsument av ljus. Under det mörkare halvåret tänder hon minst två ljus varje kväll, när hon läser eller slappar i tv-soffan. Hon har också erfarenhet av att leva utan annan ljuskälla än en låga. Under Berits tidigaste år bodde familjen i ett hus ute i skogen, byggt av hennes farfarsfar. Huset saknade el och familjen tände ljus och fotogenlampor.

– Jag har alltid tyckt om att tända ljus. De ger ett behagligare sken än lampor, men framför allt tycker jag att ljusen är så värmande och lugnande.

Helena Andersson Holmquist