”Först hade jag bara fokus på om jag gjorde rätt”

(Ur Spira nr 3 2025)

När Yordanos K Michaels familj flyttade hit från Eritrea i slutet av 80-talet fanns ingen ortodox församling i Umeå. Familjen besökte olika samfund, samtidigt som de firade ortodox jul och påsk hemma. Men när Yordanos ville konfirmeras på högstadiet var det inte aktuellt för henne, eftersom det inte ingår i den ortodoxa traditionen.

– Då backade jag. Jag kände mig inte längre bekväm i kyrkan, när jag inte fick lära mig hur allt går till där, berättar Yordanos.

När hon senare gifte sig ville hon ändå göra det i Svenska kyrkan, och även låta barnen döpas där. Hemma firade hon högtider enligt ortodox tradition, men också med julklappar och påskägg. Så för ett par år sedan började dottern i barnverksamhet i Mariakyrkan.

– Alla är ju välkomna till kyrkan, medlem eller inte, men jag kände ändå att jag åkte lite snålskjuts. När jag såg en blankett där man kunde ansöka om medlemskap valde jag att skicka in den.

Så i höstas fick hon på kyrkans hemsida syn på en katekumenatgrupp för vuxna.

– Det var som att allt föll på plats. Jag bor på Mariehem och saknar körkort, men eftersom gruppen just i år skulle träffas i Mariakyrkan passade det perfekt.

Från september till maj samlades gruppen varannan torsdag för samtal om tro och liv, utifrån deltagarnas egna frågor.

– Vi deltog också i några gudstjänster. Första gången hade jag bara fokus på ”gör jag rätt?”, men så småningom slappnade jag av och kunde ta in vad som sas, berättar hon med ett skratt.

Den som vill kan konfirmeras efter katekumenatet. Det var hela tiden Yordanos slutmål och i påskas konfirmerades hon med några andra ur gruppen. Under året tycker hon att hennes tro och kunskap har stärkts, och en spärr har släppt i gudsrelationen.

– Jag kände att eftersom jag inte hade sökt mig till Gud när allt var bra kunde jag inte be om stöd när det var svårt. Men efter bibelläsning och samtal har jag nu vågat börja be Gud om hjälp och styrka när jag behöver det. 

Text Helena Andersson Holmqvist