– Det är en tid att sörja, men också att vara tacksamma för de som gått före oss. Samtidigt är det en helg att verkligen reflektera över livet och tänka på att försöka göra det bästa av de dagar vi har, säger Trollhättans kyrkoherde Henrik Törnqvist.
 
			En helg att reflektera över livet
Vi närmar oss Allhelgonahelgen, då begravningsplatserna Håjum och Götalunden i Trollhättan kommer att fyllas av tusentals ljus.
Det är en fin och viktig helg
Vi träffas på Götalundens begravningsplats i mitten av oktober. Här vilar bland annat många av Trollhättans historiska profiler, som på olika sätt bidragit till att Trollhättan utvecklats till den stad den är idag. Bland annat är Trollhättan första kyrkoherde Magnus Åberg begravd här.
– Han var en föregångare på många sätt med sitt stora samhällsengagemang även utanför kyrkan, säger Henrik, som under alla sina år som präst också månat särskilt mycket om att Svenska kyrkan ska vara en positiv kraft och finnas där för alla människor, även utanför kyrkorna.
Innan Henrik började som kyrkoherde i Trollhättan i januari 2022 hade han jobbat 13 år som präst och kyrkoherde i Bergsjöns församling i Göteborg. Dessförinnan var han präst i Biskopsgården i sex år och jobbade lika många år som gatupräst inom Göteborgs Stadsmission.
Begravningsplatser och kyrkan var ett naturligt inslag i hans vardag även i ungdomsåren långt innan han precis som pappa Sven, bestämde sig för att bli präst.
– Jag växte upp prästgården i Lane Ryr och mina kompisar och jag gick ofta på begravningsplatsen och läste på alla gravstenar. Det var en spännande, men också en helt naturlig plats att vara på. Och idag när jag går runt bland gravstenar, så konstaterar jag ju att många av födelseårtalen inte är så långt från mitt. Det får en att tänka efter och reflektera. Det är viktigt att göra det bästa av de dagar vi har, säger Henrik.
Under Allhelgonahelgen, där lördagen kallas Alla helgons dag och söndagen Alla själars dag, samlas nära och kära vid begravningsplatserna för att tända ljus, minnas och umgås. Traditionen att tända gravljus under Allhelgona följde med arbetskraftsinvandrarna från Sydeuropa på 1950-talet till Sverige.
– Idag är det ju en jätteviktig del av helgen. Så förutom att vi stannar upp, minns och sörjer så är det samtidigt en ljuspunkt i höstens mörker. Om jag ska vara lite poetisk så ser jag alla de här ljuslyktorna som små luckor av hopp och en påminnelse om att i den kristna livsförståelsen så är inte döden det mörka slutet. Som kristna har vi också ett hopp om att det finns en fortsättning, säger Henrik Törnqvist.
Liksom tusentals andra kommer han att finnas på plats på Håjums begravningsplats nu på lördag.
– Jag vet inte om det finns någon plats i Trollhättan som är en så stor mötesplats för så många människor som Håjums begravningsplats under Allhelgona. Kom, stanna till, tänd ljus och ta en fika. Det är en fin och viktig helg och jag ser fram emot att träffa många besökare, säger Henrik.
Allhelgonahelgen har sitt ursprung i kyrkans historiska tradition att uppmärksamma förebilder.
– Helgon och martyrer uppmärksammades och fick olika dagar under året, men efterhand efter hand som åren gick så blev förebilderna fler och fler och då kunde inte alla få sin egen dag. Så för omkring tusen år sedan så samlade kyrkan ihop de lite mindre kända förebilderna och firade dem under en dag. Och den dagen blev Alla helgons dag, berättar Henrik Törnqvist.
Ljuslyktorna som små luckor av hopp