Naivistisk målning av sydländsk miljö med skepp, strand och palmer.
Foto: Hans Sundström Motiv: Tavla av Primus Mortimer Pettersson.

Bortom land och hav

Publicerad

I en musikteater får vi möta den jämtländske konstnären P.M.P. Marieby kyrka 13 augusti 18:00

Primus Mortimer Pettersson(1895-1975)

I en musikteater får vi möta den jämtländske konstnären P.M.P. och hans liv, från vaggan till graven.

Text och musik; Hans Erik Sundström.

En timme innan föreställningen visas ett större urval av hans verk på
Mariagården.

Hans Erik Sundström, sång. Lova Wiklund, berättare. Jan Erik Wahlen, piano.

Lördagen 13 augusti 18:00
Marieby kyrka

Fri entré.

Kort om Primus Mortimer Pettersson och föreställningen

Av Hans Erik Sundström

Bortom land och hav.

En föreställning som skildrar Primus Mortimer Petterssons liv, från vaggan till graven. 

Primus är den mest kände jämtländske konstnären, både i Sverige och utomlands.

Han föddes i Östersund 1 juni 1895 men flyttade ganska snart till Frösön.

Han arbetade i unga år som hantlangare åt sin far, som var kakelugnsmakare. Ett arbete som mest bestod i att bära tegel.

Han var mycket fäst vid sin mor, så när hon avled 1909 tycks allt ha spårat ur och han vantrivdes med det mesta, så han gick då för första till sjöss. Han kom att segla på de sju haven, men att kartlägga alla resor har visat sig omöjligt.

Själv har Primus berättat om hur han söp och hur bakfull han var och hur trångt och djävligt det var i skansarna.

- Jag åt nästan ingenting utan levde på pepparmyntsolja och survin.

- Jag blev till slut bara skinn och ben. Men jag var ju skapt som en kamel så en smörgås om da´n räckte

Han blev allt sämre och drabbades av delirium och hoppade i sjön men räddades i sista stund och skickade till Oslo för sjukhusvård.

Han blev snart bättre, men på vägen hem greps han av polis, för han var vid denna tid eftersökt som värnpliktsvägrare. Han skickades till Karlskrona som malaj, där han 1918 fullgjorde sin plikt för vårt fosterland.

1919 kommer han åter hem, och anses då som en svajig kille.

Han trivdes inte och går åter ut på sjön.

Åren härifrån till 1924 har han endast kunnat beskriva i korthet.

Han var med om hemska saker, och akterseglades flera gånger, efter ett alltför vidlyftigt pokulerande i hamnarna.

Efter att ha fyra gånger gripits för fylleri, hamnade han på Marin Hospital i San Fransisco och senare på Stockton State Hospital i Kalifornien. Där han sinnesundersöktes. Jag har tagit ta del av journalen, och ett utdrag, ur den undersökning som gjordes för att fastställa hans status.

Samma år besöktes han av en svensk integrationsminister, som hjälpte honom hem till Sverige. Först till Göteborg, där han hämtades av sin syster Anna, som var sjuksköterska, och dåvarande landsfiskalen i Östersund, och slutligen till Frösön. Där vistades han omväxlande hos sin far och på Härke ålderdomshem, som nu är ett konstcentrum.

Han trivdes inte och var allmänt stökig, så 1929 togs han in på Östersunds Hospital, senare Frösö mentalsjukhus, där han levde till sin död 1975. 

Primus visade redan från början av sin sjukhusvistelse, stor rastlöshet och verksamhetslust. För att förströ sig täljde han träpinnar, skaffade skokräm och började måla på tidningspapper.

Detta uppmärksammades av hantverksföreståndare Walltin som gav honom papper och kritor att måla med. Senare fick han av överläkare Agerberg både akvarell och oljefärger, och han var den som först ordnande med att Primus tavlor visade för allmänheten.

1947 visade Östersunds konstklubb ett nittiotal målningar med ett överlag positivt mottagande. Trots att en rektor i staden ansåg i en insändare att allt var skräpkonst.

Agerberg svarade:
- Jag hoppas att utställningen bidragit till att lära allmänheten att även psykiskt sjuka är mäniskor som många gånger har ett rikt själsliv bakom en kanske bisarr yta. De som inte förstår att uppskatta vad som visas, må ha sin mening för sig, men de bör akta sig från att upphäva sig till domare.   

Primus fortsatte oberörd att måla. Punktligt infann han sig varje morgon på tapetserar verkstaden, där han hade sin målarhörna.

Ofta på gott humör, men ibland tjurig och förbannad på alla lata jävlar som inte ville arbeta. Flit var för Primus ett honnörsord.

Han hade också den uppfattningen att allt material kunde tas tillvara på och bearbetas. När han inte hade tillgång till verktyg gjorde han dem själv.

Som gammal sjöman älskade han båtar. Under åren tillverkade han av trä och plåt många flytetyg, som han med skiftande framgång sjösatte. En läckande kanot försökte han att täta med gröt.

En gång lyckades han nästan, i en gisten eka, med en kavaj som segel, ta sig över Storsjön, till Östersund.

En av hans båtar, en rosa sådan, finns bevarad på Jönköpings naivist-museum.

Primus var omtyckt av alla och kallade på sjukhuset för Farsan.

Så småningom bestämdes att Svensk-Franska konstgalleriet skulle ta hand om all försäljning av Primus tavlor, och de fick då sig tillsänt ca. 4.000 bilder, av vilka man makulerade 90%, för att på så sätt hålla priserna uppe. Ett tilltag som man fortfarande förfasas över. 

Från att själv ha tagit 17 och 47 öre för sina tavlor, började Primus nu tjäna bra med pengar på sin konst, och kunde 1967 göra en längre kryssning och1971 besökte han Istanbul.

Primus avled av ålderssvaghet, och den dagen var flaggan på halvstång på sjukhuset, där senare begravningen ägde rum i sjukhusets kapell. Kistan fördes sedan till den sista vilan på kyrkogården vid Frösö kyrka.

Denna sammanställning är tämligen summarisk, men ger kanske en bild av ett udda konstnärsliv, innanför grindarna på ett mentalsjukhus.

Jag har under många år samlat på tavlor och berättelser om Primus, och har nu skapat en föreställning, som bygger på det material jag insamlat. Föreställningen innehåller 14 sånger, i en ton av modern klassisk musik, blandat med sjömansvalser, folkmusik, tango och kabaré artade visor, allt sammanbundet med en interfolierande text, som för handlingen från vaggan till graven.

Föreställningen är tänkt att framföras av en sångare, berättare och musiker.

Jag har ca. 40 tavlor som jag tänker mig att man kan visa ett urval av, som en introduktion till föreställningen. En föreställning som bör passa många målgrupper.