Hur såg 1500-talets Martin Luther på jämställdhet?
Det råder skilda meningar vad gäller Luthers kvinnosyn. Å ena sidan finns det forskare som anser att Martin Luther kan ses som en försvarare av kvinnans värdighet. Uppfattningen att han var mer för en mer jämlik kvinnosyn har understötts bland annat med hänvisning till att Luther kritiserade Aristoteles uppfattning om att kvinnan skulle vara en ”sämre man”.
Å andra sidan finns det de forskare som menar att Luther var en person som hämmade kvinnors självständighet genom att han upphöjde äktenskapet som livsform och nedvärderade klosterlivet. Martin var även en av dem som beslutade att alla kloster i hela Tyskland skulle stängas.
Som argument mot att Luther skulle kunna ses som en försvarare av kvinnans värdighet brukar också anföras hans yttrande i ett av sina bordssamtal, där han menad att kvinnan skapats med stora höfter i syfte att förmå henne att stanna kvar i hemmet och sitta på dem. Samtidigt kan detta yttrande jämföras med följande utsaga i samma bordssamtal:
”När kvinnorna tar emot läran om evangelium, är de mycket starkare och mer brinnande i tron än männen. De håller sig till den fastare och mer uthålligt. Det ser man till exempel hos Anastasia och Magdalena. De var ståndaktigare än Petrus.”
Det allmänna prästadömet
När det gäller synen på prästyrket menade Luther att predikouppdraget principiellt gäller alla troende människor (det så kallade allmänna prästadömet) eftersom det enligt 1 Petrusbrevet 2:9 står skrivet: ”Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.” (Man kan även läsa om detta i 2 Mosebok 19:6) Det är de prästerliga uppgifterna som kräver att blott somliga skall predika offentligt och enligt Luther skall det vara de som är mest lämpade.
Hustrun Käthe
Väldens första protestantiska prästäktenskap ägde rum år 1525 då Martin Luther gifte sig med sin Katharina von Bora, även kallad Käthe. Paret fick sex barn tillsammans och Martin hjälpte gärna till med att undervisa både pojkarna och flickorna och följde intresserat med i deras utveckling. Han frågade med glädje sin hustru till råds i olika situationer och behandlade henne som en jämlike.
Käthe gick inte bara upp i hushållssysslor utan var mycket intresserad av ”bordssamtalen” som var samtal som ägde rum vid de gemensamma måltiderna, ibland med inbjudna gäster. Där avhandlades kyrkliga aktuella frågor både på tyska och på latin.
Käthe var även ett stöd då Luther drabbades av anfäktelser, som vi idag nog skulle kalla tvivel. Hon var inte tystlåten och undergiven, utan ägde i hög grad talets gåva.
En gång fick familjen besök av en engelsman som konverserade på dålig tyska. Martin föreslog genast att Käthe skulle hjälpa till med undervisning i tyska språket.
Käthe uppmuntrade också ofta sin make och ett exempel på det finner vi i följande episod: Martin Luther hade varit sjuk men blev bättre. Själsligt sett verkade han däremot nedbruten. Han bara satt och stirrade ut i tomma intet. Käthe försökte på alla upptänkliga sätt att liva upp honom. Men när det inte tycktes hjälpa, klädde hon sig i sorgkläder och gick in till sin Martin. Han tittade förskräckt på henne och undrade vad som stod på.
– Det är så förfärligt, sade Käthes sorgset. Gud är död.
– Vad menar du?
– Jo, att döma av ditt beteende måste Gud vara död, annars skulle du ju bruka din tro att hjälpa dig ur håglösheten.
Luther stirrade på henne en lång stund, och så sa han:
- Du har rätt Käthe, och du har hjälpt mig en hel del. Var snäll och byt kläder, så skall jag genast börja arbeta.
Det finns 20 brev bevarade som Martin har skrivit till sin hustru. De är skrivna i en kärleksfull, skämtsam ton. Käthe tilltalade alltid sin man med er eller Doctor och Luther tilltalade sin hustru med Doctorissa. I dag skulle vi nog anse att äktenskapet var så jämställt som det var möjligt på den tiden.
Text: Anna Gustafsson