Mårten Hansson föddes 1633 i Halmstad i Halland, som på den tiden var danskt. Hans far var mjölnare där och därför kallade han sig Möller. Det berättas att unge Mårten rymde hemifrån, ända till Köpenhamn. Där charmade han en rik borgaränka som betalde hans skolgång tillsammans med hennes egen son och sedan dessutom flera års akademiska studier. Därefter återvände Mårten till sin hembygd. Av biskop Peder Winstrup blev han utsedd till rektor i Laholm och sedan prästvigd. Biskop Winstrup hade förtroende för Mårtens juridiska kunskaper och anförtrodde honom flera gånger att vara biskopens företrädare i tingssaker. Han blev också ofta anlitad av sina vänner när de blev invecklade i svåra rättegångstvister.
Den 9 juli 1665 tillträdde Mårten Möller tjänsten som kyrkoherde i Brågarps och Nevishögs församlingar. Han fick på sedvanligt sätt överta sin företrädare Niels Hansen Buschs änka Agnes Stisen. Med henne fick han dottern Johanna. Men han behandlade varken sin hustru eller sina prästkollegor väl. Vid 1676 års landemöte anklagades han av prosten i Skabersjö, Jörgen Faxe, för att dels ha ignorerat sina förpliktelser gentemot prosten och häradsbröderna, dels ha hållit sin hustru inlåst som en fånge och låtit henne gå klädd som en tiggare medan en annan kvinna förestod huset som om det var hennes eget. Mårten försvarade sig med juridiska spetsfundigheter och ärendet avslutades med förlikning med hustrun och några reprimander från biskopen. I sin prästtjänst var Mårten vaksam och nitisk, vårdade kyrkobyggnaderna väl och predikade mest själv hela sin ämbetstid.
Trots att Mårten Möller föddes i Danmark och fick sin utbildning vid Köpenhamns universitet valde han svenskarnas sida i de heta stridigheterna mellan svenskar och danskar om Skåne. Han skaffade sig ingående information om de danska trupprörelserna och rapporterade in dem till generalguvernören Fabian Fersen i Malmö. Men en av hans församlingsbor, kallad Welasse i Gullåkra, röjde honom för danskarna. Mårten fördes till det danska högkvarteret i Landskrona och satt ett helt år arresterad i borgmästarens hus. Han lyckades emellertid prata sig fri och kunde återvänta till sin prästtjänst i Brågarp. Där fann han sitt hus och egendom skövlat av danskar och snapphanar och hustrun död.
Efter fredsslutet i Lund 1679 tog Mårten Möller ivrig del i uniformitetsverket som medhjälpare till prosten i Dalby och Hällestad, Sven Knutsson. Karl XI beordrade 1680 den nye biskopen i Lund, Canutus Hahn att driva en försvenskningskampanj så att prästerna skulle hålla gudstjänster på svenska språket och enlig svensk ordning, använda svenska i böner och undervisning och så vidare. Mårten delade ut en önskan om underskrift på detta till sina kollegor i Bara härad. Det uppskattades inte av dem.
Mårten Möller gifte om sig med handlardottern Anna Jochumsdotter Sarnow från Malmö. De fick tre barn tillsammans; Joachim, Johannes och Helena. Helenas son, sedermera prosten Martin Elmgren, har beskrivit sin morfar och bland annat berättat att han brukade resa på nätterna, men slutade med det sedan han sade sig ha mött en vagn med en rödglödande man och kvinna som sade åt honom att köra om dagen för natten var deras tid. Detta skrämde Mårten mycket och han återberättade ofta historien för sina barn.
Mårten avled den 23 januari 1705 och begravdes inne i Brågarps kyrka med en gravhäll i golvet. Änkan Anna gifte om sig med Mårtens efterträdare Jakob Flensburg.
Text: Tina Linde